Att överleva NaNoWriMo och ha kul samtidigt

Ursprungligen publicerat på hannamariefiddeli.blogg.se i oktober 2015.

Det här är en introduktion till NaNoWriMo komplett med tips och länkar till skrivresurser. Se det som mitt försök till en grundläggande överlevnadsguide. Jag garanterar inte att du klarar av utmaningen enbart genom att följa den här guiden, men jag kan nästan lova att du får hjälp på vägen att komma ur november med vettet i behåll och ha rätt kul medan du ger dig hän åt din bok.

Först och främst vill jag ju säga att jag inte är någon expert. Jag har försökt mig på NaNo sex gånger och klarat av det tre gånger. Min success rate är alltså 50-50. Men under de sex åren som jag skrivit NaNo har jag lärt mig en del om vad en ska göra, och vad en inte ska göra. På NaNo-sidan heter jag tigi, kolla gärna in mig där och lägg till mig som writing buddy. Let’s get started, shall we?

Vad är NaNoWriMo och hur går det till?
NaNoWriMo står för National Novel Writing Month och är, trots sitt namn, ett internationellt event där en under novembers 30 dagar ska skriva en berättelse på 50 000 ord. Kanske är det bara en fanfiction, något en skriver för sin egen skull eller första utkastet på något som ska redigeras till en bok? Det är helt upp till dig. Målet är att skriva 50 000 ord under månaden och en tävlar mot sig själv och med sig själv, och det en vinner är äran och 50 000 ord. Du skriver i ditt eget Word-dokument (eller liknande) och laddar upp i en ordräknare på NaNo:s hemsida. Efter 25 november kan du validera din word count, det vill säga att sidan validerar att du skrivit 50 000 ord (minst). Ingen läser det du skriver, om du inte väljer att dela med dig av det i forumet på hemsidan.

nanowrimo.org
NaNoWriMo:s hemsida kan du registrera dig och skapa din ”novel” med titel, synopsis och till och med ett omslag om du känner för det. Du kan även lägga till vänner och bekanta som writing buddies, så att ni kan följas åt under månadens gång. På hemsidan finns också ett forum som innehåller en hel hög med underforum. Du kan prata med folk som bor nära dig, få hjälp med research och frågor som ”hur dödar en bäst en råtta utan att använda våld?” och adoptera allt från en handling till en catch phrase eller ett bandnamn. Om du vill prata med folk på svenska finns även regionala underforum: ett för Göteborg, ett för Stockholm och ett för resten av Sverige.

Varför bör en hänga i forumen?
En stor del av det som gör NaNoWriMo roligt är gemenskapen och det kan vara svårt att känna sig som en del av den utan att umgås med andra i forumen. Du kan klaga, dela med dig av din story och få hjälp och idéer. När inspirationen och skrivlusten tryter finns det andra som kan stötta dig där. Kanske hittar du till och med vänner som du aldrig skulle träffat annnars?

PLANERING

Om du ska skriva en berättelse på 50 000 ord kan det ju vara en fördel att ha en idé om vad en ska skriva om. Oavsett om du är en pantser eller en plotter så skulle jag rekommendera dig att i alla fall ha den grundläggande idén färdig innan november börjar. Det behöver inte vara något avancerat, men nog för att komma igång när klockan slår midnatt och det blir den första november.

Pantser eller Plotter?
Vad betyder då dessa, till synes, random ord? En pantser är någon som mest hittar på handling och karaktärer medan hen skriver, medan en plotter har sin story planerad i minsta detalj. Låt oss ta Harry Potter som exempel. Om Joanne Rowling var en pantser så skulle ”en föräldralös pojke som får veta att han är en trollkarl och måste rädda världen” och kanske några enstaka luddiga idéer om karaktärer och handling vara allt hon startade med. Om hon var en plotter skulle hon ha karaktärsbeskrivningar med mellannamn och favoriträtt för sina karaktärer klara. Hon skulle ha planerat handlingen enligt en outline, med side plots och romantiska intriger, innan hon började skriva ett ord. Research, research, research!

Identifiera om du är en pantser eller en plotter. Ingen av dessa är mer rätt än den andra, men det är viktigt att veta vilket sätt som passar dig bäst. Att försöka pantsa fram en bok när en egentligen är en plotter är ganska fruktlöst. Tänk efter, vad passar dig bäst?

Fastna inte i planering & research!
Det här är ett råd som jag själv måste ha i åtanke hela tiden när jag arbetar med ett bokprojekt. Jag älskar att planera och arbeta på mina karaktärer, kanske skapa dem i Sims och lista ut vad deras barndomsbästis hette, att göra research för något sidospår som egentligen kanske inte ens kommer få vara kvar efter första utkastet och… ja, med allt det där blir det ju inte mycket tid över för att skriva berättelsen. Det är självklart bra att vara förberedd men det kan bli för mycket om det stjäl den tid som du borde lägga på att faktiskt skriva boken. Försök att ha din planering och research klar, eller så klar som möjligt, innan november börjar. En annan risk med för mycket planering är att du hinner tröttna på din historia redan innan du börjat skriva den.

Berätta för folk!
Inte bara för att det är trevligt att sprida ordet om NaNo, utan också för att få lite press på dig. Kanske är det större chans att ligga i och klara av något om det är fler som vet om att du tänker göra det? Twittra, facebooka, instagrama eller blogga om, eller berätta bara för en partner eller bästis. Det är upp till dig.

Bonustips!
Skapa en Pinterestbräda för din berättelse där du kan pinna referenser, stämningsfulla bilder och liknande för att hålla koll på research och idéer såväl som att bli inspirerad och komma i stämning för att skriva.

Resurser
Ells NaNoWriMo-tips
Ells Excel-dokument för planering och strukturering
Well-storied:s guider till planering, plottande och karaktärsutvecklande
Min pinterestbräda med peppande och hjälpsamma citat & länkar

DE FÖRSTA DAGARNA

Topp tre tips för de första dagarna:
◘ Skriv så mycket du bara kan de första dagarna när allt känns kul och du har inspiration. Du kan komma att behöva det där försprånget sen.
◘ Hamna aldrig mer än 5000 ord efter tidsplanen.
◘ Bli inte rädd om det inte släpper direkt och du har svårt att komma in i berättelsen.

Skapa en skrivrutin
Kom på vilket sätt att skriva som passar dig bäst. Är det långa sessions på några timmar varje dag, eller är det kortare sprints på kanske en kvart åt gången? Om det är det sistnämnda rekommenderar jag att följa NaNoWriMoSprints på Twitter. De annonserar ut så kallade sprints, typ ”skriv så mycket du kan i 10 minuter!”, som en kan hänga på. Det känns lite lättare när någon säger åt en och en vet att en inte är ensam. Det finns också en sprints-del bland forumen på NaNo:s hemsida.

Radera inte!
Radera inte allt för mycket, och absolut inte hela sidor eller stycken. Gå inte tillbaka för att skriva om något om du inte vet att det kommer ge din word count värsta boosten. November är inte till för att redigera eller fila på din berättelse.

Resurser
Well-storied om att skapa en skrivrutin
Well-storied om att skriva varje dag

MITTEN

Mitt i månaden kanske nyhetens behag har gått över. Det känns inte lika nytt och roligt och din berättelse börjar bli bråkig – den där ploten blev inte riktigt som du tänkt och varför envisas alla karaktärer med att vara så himla svårskrivna? Allt kanske känns svårt, men ge inte upp! Du har kommit halvvägs och det är fantastiskt. Tänk då hur FANTASTISKT det kommer kännas när du är klar!

Om du fortfarande är lika pepp som första november – GRATTIS, du är en enhörning!

SLUTET

Så nära, men ändå så långt bort
Och det gör det lätt att tänka att äh, jag gör det sen. Jag kommer ikapp, jag behöver inte skriva klart den i november… MEN GÖR DET. Finish that shit! Har du skrivit 45 000 ord hittills kan du skriva femtusen till.

Har du redan kommit till 50k?
Har du varit en flitig liten författare och fått ihop 50 000 ord redan innan november är slut och märker att din story har mycket kvar att ge? Sätt ett nytt mål! Min kompis Ell, som är flitigt länkad i den här guiden, hade 80 000 ord som mål för något år sedan, och hon klarade det, kanske just för att hon märkte att 50 000 var för enkelt just då och hon drog till med ett högre mål för att utmana sig själv.

Avsluta din berättelse
Skriv klart din berättelse om du kan. Se till att den har ett slut så att du har ett färdigt första utkast att kanske bearbeta senare, om du har lust. Själv har jag aldrig lyckats slutföra ett första utkast, så jag är världens hycklare som ens skriver den här punkten. Gör som jag säger, och inte som jag gör.

Resurser
Natasha Lester om att keep writing to the end

KOM IHÅG
Här har du några fantastiska ord från författaren Michael Crichton: ”Books aren’t written – they’re rewritten.”. Du ska skriva ett första utkast, inte ett färdigt mästerverk. Young adult-författaren John Green har sagt att hans böcker ofta är helt andra böcker i första utkastet. Det du arbetar på är kanske inte det färdiga resultatet, utan en början på något. Här kommer ett till fantastiskt citat, denna gång från Sir Terry Pratchett: ”The first draft is just you telling yourself the story.”.

Och vad du än gör: GLÖM INTE ATT VALIDERA, vilket kan göras tidigast den 25 november. Det innebär att du laddar upp det du skrivit, likt du gör när du vill få fram din word count, fast för validiering istället för ordräkning.

Sätt igång, wrimos! Skriv som vinden!

Jag vet inte vad som väntar

Nu blev tystnaden här längre än vad jag tänkt igen. Hur ska jag ens börja berätta vad som hänt sen sist? Allt kommer att låta som den största gråtfesten någonsin. Man ska vara ärlig och generös med sina känslor för att skapa kontakt med den som läser. Digitala medier inbjuder till en känsla av att man känner den som skriver. Allt handlar om att skapa känsla av intimitet mellan den som skapar och den som konsumerar. Men på riktigt känns det som att vissa som läst min blogg länge (om ni är kvar?), men som jag aldrig träffat, känner mig. Ni vet min resa, kanske bättre än vad många vänner jag haft ”irl” gjort.

Okej, så det började i augusti när jag inte kom in på den kursen jag ville läsa. En litteraturvetenskap/kreativt skrivande-kurs med fokus på barn och ungdoms-litteratur. Jag blev så jävla sur. Istället började jag läsa lite sydsamiska på distans. Sen fick jag ett jobb. På Zizzi, som säljare. Jag saxar en uppdatering från instagram för jag orkar helt ärligt inte skriva om det hela.

”De senaste tre veckorna har varit märkliga. På en fredag ringde det och jag blev erbjuden ett jobb. Måndagen därpå åkte jag på utbildning, träffade superfina kollegor och sedan rullade det på. Jag var överväldigad till en början, men hade så himla roligt och lärde mig en massa. Och jag gjorde verkligen mitt bästa, trots att jag kände hjärntröttheten spöka och typ golvades av hur emotionellt trött man blir.

Men i tisdags avslutades min provanställning. Jag räckte liksom inte hela vägen fram till vad som förväntades och krävdes. Och alltså, jag fattar ju att ett vinstdrivande företag som öppnar en ny butik inte kan vänta på att en anställd liksom når hela vägen fram. Men det känns ändå så jävla surt när ens bästa inte är nog. Det är svårt för mig att inte känna att det är jag som inte är nog. Jag kände liksom att jag började komma in i det, som att jag skulle klara det, som att pusselbitarna föll på plats.

Och sen var det som att pusslet skakades om och allt föll ur plats igen. Jag har grinat och varit besviken på mig själv. Såklart, det är så jag funkar.

Men jag försöker tänka att jag är en erfarenhet rikare, att jag lärt mig saker om mig själv och att det är ett steg på vägen mot att hitta rätt. Att jag är kompetent och räcker till – på rätt plats. Och tänk att jag vågade säga ja! Jag är rätt grym ändå.”

Jag känner fortfarande det där som jag avslutade uppdateringen med. Jag var grym som tog steget att ge mig in i att jobba. Även om det inte gick vägen. Men faaan vad det har nött ned andra delar av min självkänsla och fått mig att ta några steg tillbaka – och skapat förvirring angående vad jag ska göra nu. Jag försöker skriva lite (det är ju NaNo…) men det har hänt lite andra grejer i min närhet (som inte är mina att skriva ut hur som helst) som tog luften ur mig och stal både inspiration och pepp. Nu är det som att jag svävar runt i ett vakuum.

Så jag vet faktiskt inte hur framtiden ser ut. Jag är 31 år och mer förvirrad än någonsin. Jag trodde man skulle vara vuxen och ha en röd tråd i sitt liv nu. Allt jag har är trassliga snören i en hög. Men jag känner att jag behöver blogga om det. Det räcker inte att skriva för mig själv, jag måste få ut det för andras ögon så att det inte blir ett stort monster av känslor, så som det kan bli när saker är hemligt eller inte delas. För jag tror fan inte jag är ensam.

Första sommaren med stugan

Hallå hallå igen! Oj vad det blev ett väldigt långt sommarlov för mig och bloggen..

Då och då under sommaren tänkte jag att jag skulle uppdatera, men jag hade helt enkelt ingen lust och det finns inget som blir så dåligt som inlägg man skriver när man inte har lust. Så jag struntade i det och badade och åt glass istället. Helt rätt prioriterat med andra ord.

Men med hösten kommer motivationen att skriva igen. Så här är jag. Tillbaka! Återuppstånden! Och jag tänkte berätta om det mest spännande som hände under sommaren. STUGAN I BRÖTTJÄRNA!

Efter många år av drömmande och längtande hittade jag och mamma äntligen en stuga. Rättare sagt var det mamma som hittade den, gömd bland ruckel och svindyra sommarhus på Hemnet. En liten stuga i Gagnefsbyn Bröttjärna som hon genast fick känsla för.

Den här bilden tog jag första gången mamma tog med mig för att smygkika på stugan innan visning. Det var slutet av mars och jag var så stressad över skolan. När jag såg sjön som ligger några minuters promenad från stugan så kunde jag andas för första gången på veckor. Vi kikade in genom fönster och smög runt tomten. Vi blev ännu mer sugna.

Mamma bestämde sig för att boka en visning och hon har berättat att det kändes rätt direkt när hon klev in. Att köpa en stuga är ett stort beslut, men hon och pappa bestämde sig för att köra och några veckor efter så fick de besked att de hade det vinnande budet.

I maj fick vi tillgång till stugan och började arbetet med att städa och rensa. Den hade stått orörd några år och dammet låg därför tjockt, och dessutom lämnade de gamla ägarna kvar alla grejer. Vi dammade, skrubbade och torkade. Bar, konkade och lyfte. Slängde, skänkte och sparade.

När häggen och vitsipporna fyllde tomten var allt hårt arbete värt det.

Och en månad senare hade vi en sommaräng runt stugan.

På tomten står också de här två små husen. Det enda är ett förråd och ett gammalt dass och det andra är en liten sovstuga. Det var sovstugan, som vi kallar lillstugan, som blev det första större projektet vi tog oss ann.

Med hjälp av Sampo målade vi väggar och tak och tapetserade. Och resultatet är så himla mysigt. Sover sååå bra nedbäddad i sängen här. Jag har gjort om lite sedan den här bilden togs pga loppisfyndade massa fint keramik och stengods.

Den väääldigt färgglada verandan. Lite Carl Larsson-känsla, eller hur?

Lite bilder från inne i storstugan (innan vi drog bort tejpen från golvlisterna). Vi hade gärna sparat trägolvet, men det var så slitet så vi bestämde oss för att måla det grått. Tapeten är ljuvlig men den är sisådär skick så det blir nog en omtapetsering i framtiden (och herrrrregud vilken djungel av tapeter det finns).

Så här har jag tillbringat tid i sommar. Slappnat och njutit. Läst, löst korsord och vandrat runt på tomten och kikat på vad som växer. Druckit te, ätit godis och legat på soffan och tittat upp i taket. Andats och tänkt ”äntligen”. Så välkommen in i mitt liv, fina lilla stuga. Jag älskar dig. Here’s to many more summers together!

Du kan vinna ett exemplar av Hjortron och Hjärtan

Skulle det inte sitta fint med lite härlig sommarläsning? Svaret är ju givet och jag har nöjet att få tävla ut ett exemplar av Hjortron och hjärtan, den senaste delen i ”bär-serien” om familjen kring La Stella.

Hjortron och hjärtan är en feel good-roman av Annica Wennström och Eva Swedenmark som passar fint att avnjuta i hängmattan, på stranden eller under tågresan. Att delta i tävlingen är lika enkelt som att föräta sig på jordgubbar…

Allt du behöver göra är att:

1. Skriv en kommentar till det här inlägget och berätta vilket som är ditt favoritbär och varför.
2. Komma ihåg att fylla i din emailadress så att jag kan kontakta dig om du vinner.

Tävlingen öppnar nu och avslutas onsdag den 19 juni klockan 15.00. Jag väljer vinnaren efter bästa motivering. Vinnaren meddelas via mejl.

 

Pssst… Här hittar du min intervju med Wennström och Swedenmark!

Författarintervju med Wennström och Swedenmark

Författare kan vara ett ensamt yrke, men så är inte fallet för Annica Wennström och Eva Swedenmark. De började skriva tillsammans i slutet av 90-talet, då tillsammans med Maria Herngren och under pseudonymen Emma Vall. År 2005 gav Annica och Eva ut Smultron och svek, den första delen i det som skulle komma att bli ”bär-serien” – feel good-romaner om familjen kring restaurangen La Stella. Och för ett par veckor sedan slöpptes Hjortron och hjärtan, den senaste delen i serien! Jag fick möjlighet att intervjua dem och ville bland annat veta hur de började skapa tillsammans och hur det är att återvända till karaktärer man inte skrivit om på tio år…

Håll utkik på bloggen imorgon för då tävlar jag ut ett exemplar av Hjortron och hjärtan!

Hur och när uppstod viljan att skriva hos er båda?

Väldigt tidigt. Vi har båda skrivit så länge vi minns och haft drömmen om skrivande som yrke. Men vi är två ganska olika personer med olika ingångar till varför skrivandet är viktigt för oss.

Hur gick det till när ni blev en författarduo?

Vi arbetade tillsammans som journalister och blev väldigt goda vänner som anförtrodde varandra drömmen om att skriva mer än journalistisk, att bli författare. När vi väl sagt det tog vi beslutet att skriva tillsammans för att våga förverkliga vår dröm. Vi skrev en debattbok, Krossa glastaket, barnboken Flickan i medaljongen samt vår serie kriminalromaner om journalisten Amanda Rönn i Sundsvall. Kattjakt var den första i serien och alla finns som ljudböcker. Alla dessa skrev vi tillsammans med Maria Herngren under pseudonymen Emma Vall. Så vi var först en författartrio, sedan en duo och nu skriver vi både egna böcker och tillsammans.

Vad är det bästa med att skriva tillsammans? Och vad är det svåraste?

Det bästa är att ha en lekkamrat men också någon som man tillsammans tar idéerna vidare med, någon som fördjupar den första tanken om man själv blir trött. Dessutom är det inspirerande och kul sällskap och en härlig kontrast mot det annars ensamma skrivarlivet. Det finns egentligen inga nackdelar i vårt samarbete, det vi inte kan skriva tillsammans, skriver vi var och en för oss själva.

Hur kom ”bär-serien”, böckerna om familjen kring restaurangen La Stella, till? Var det alltid tänkt att bli en serie?

Vi var i Paris för att skriva den sjätte delen av kriminalserien om Amanda Rönn, men Paris på våren var inte mord och inte blod. Det var kärlek som vi kände i luften och romantik så klart. Så vi började spåna på en historia som skulle utspela sig i Östersund eftersom vi gärna lyfter fram det norrländska, men också allt som förenar oss utöver det. Så en italienare kom till oss, han är kär i en svenska, tillsammans startar de en restaurang. Recepten i böckerna är symboler för vad som händer med människorna kring La Stella. Det var inte alls tänkt som en serie men den blev så populär att förlaget bad oss fortsätta. Vi var inte svårövertalade, vi ville själva veta vad som hände med vår familj och deras närmaste vänner.

Det har gått tio år sedan senaste boken i ”bär-serien” kom ut – hur har det varit att återvända till karaktärerna och berättelsen?

Det var så märkligt att börja skriva. Vi funderade på om vi skulle låta åren gå. Men när vi började skriva var det som om vi bara haft pausknappen på en teveserie intryckt. Vi slutade pausa och den inre film vi ofta ser när vi skriver tillsammans började rulla. Nästan magiskt!

Har ni någon erfarenhet av refusering och kan ge några tips för hur man kan hantera att få ett nej på något en skrivit?

Det gäller att fundera noga innan man skickar in ett manus så att ens manus passar just det förlagets profil. Sedan får man vara medveten om att det kommer många manus till alla förlag, en refusering innebär inte att man ska ge upp. Vad som är viktigt är att ta till sig av kritik, se vad som kan förbättras, skriva om och tro på sig själv.

Händer det att ni drabbas av den fruktade skrivkrampen och hur övervinner ni i sådana fall den?

Inte så ofta, i synnerhet inte när vi skriver ihop. Det är alltid någon av oss som peppar den andra. Sedan har vi lärt oss att det inte är någon idé att vänta på den gudomliga inspirationen eller på en god idé som kommer flygande. Det handlar om att sitta ner och jobba och ta sig själv och skrivandet på allvar. Men också att hitta lusten, en situation man lockas av eller till exempel en person man vill beskriva.

Vilka är era tre bästa tips för att bli bättre på att skriva?

För det första ska man läsa mycket, många olika slags böcker och gärna läsa om för att lära av det du läser.
För det andra: Ha inte överkrav på dig själv när du skriver, din första mening måste inte vara genial, skriv på och låt texten flöda. Redigera kan du göra när du skrivit igenom ditt manus.
Och det tredje: Våga gå utanför din trygghetszon. Försök skriva på andra sätt än det som känns bekvämt för dig. Prova olika genrer och var nyfiken på vad som händer med texten när du leker.

Vad väntar er i framtiden på skrivfronten?

Vi har ett hemligt sommarprojekt … 🙂

Och sist men inte minst – vilket är ert favoritbär?

Eva: Finns det något godare än söta smultron på strå? (Eva)
Annica: Det finns inget mer hemma för mig än blåbär, och du Eva, dem har vi inte skrivit om än!

Pssst… Här hittar du fler intervjuer med författare och skrivande människor!

Tidsmaskinen

Nu ska jag försöka trycka undan det dåliga samvetet över att inte ha bloggat på så länge. Jag vill verkligen göra det här regelbundet, men sätter sådan press på mig själv att jag inte får skriva två snackiga inlägg på rad, att ingen bryr sig om jag pysslat med i helgen etc. Men när jag går bak i arkivet på min gamla blogg är det just de snackiga inläggen jag älskar för de påminner mig om hur jag kände precis den perioden de skrevs.

Älskar att ha den där bloggen att titta tillbaka på. Den får mig att minnas hur det var att spendera timmar med att luncha under gymnasiet, att sitta vaken mitt i natten i min lilla etta i Vällingby, att bli kär i Sampo, alla långfikor i Gamla Stan och knäppa filmkvällar. Kan transporteras rakt tillbaka in i huvudet på 19-åriga Hanna. Så häftigt för mig som aldrig lyckats hålla gång en pappersdagbok någon längre tid.

Den senaste månaden har typ varit plugg. Nästa termin tänker jag inte plugga heltid. Det funkar liksom inte. Eller såhär, det funkar att plugga heltid under en begränsad tid, men jag märker att välmående och self-care får stryka med lite för att jag ska klara av det. Men det går bra i alla fall. En hemtenta kvar och sen ska jag skriva b-uppsats. Sen: sommarlov. Mamma och pappa har köpt en liten sommarstuga där det behövs göras mycket fix och don. Ser fram mot det så mycket. Hatar stan på sommaren. Vi ska till och med bygga en liten utegård till katten.

Header photo: Icons8

Ett två tre saker den här veckan

En sak jag vill göra den här veckan:
Beställa vårkläder. Idag är det snöstorm.

Två saker jag sett på youtube den här veckan:
Painted babies at 17. År 1995 gjorde Jane Treays en dokumentär om child beauty pageants som fokuserade på 5-åringarna Brooke och Asia. År 2008 var tjejerna 17 år och Jane Treays besökte dem igen för att följa upp. Child beauty pageant är ju en sådan där grej som ger en ont i magen samtidigt som det är så jäkla fascinerande. Intressant dokumentär som synliggör klasskillnader.
Legally Blonde-musikalen. Nån hjälte har laddat upp hela skiten på youtube. Lyckan!

Tre recept jag ska testa den här veckan:
Fiskgryta med kokosmjölk och broccoli
Pastagratäng med fylld pasta och fetaost
Laxspett med hasselbackare och fetaostkräm

Header photo credit: Jason Leung

Hej, nu är jag redan här igen!

Hörni, jag tror jag är klar med hemtentan! Över ett dygn innan inlämning! Detta har aldrig hänt mig tidigare. Antingen har jag underpresterat något otroligt eller så kan det ju faktiskt vara så att jag för en gång skull haft bra studieteknik? Lite är det nog att båda frågorna handlade om sånt jag tyckt varit kul och greppat snabbt.

Eftersom vi själva fick välja böcker att utgå från passade jag på att ta två favoriter: Pride and Prejudice och Expeditionen: min kärlekshistoria. Tycker alltid att det blir lättare när man får undersöka något man gillar. Eller förresten, det är skoj att undersöka nått man hatar också. Nästan lika kul faktiskt. Men svårare att vara objektiv kanske. Visserligen kan man säkert säga att det är svårt att se objektivt på något man gillar också, men jag tycker hela ”your fave is problematic”-diskursen (oavsett vad man tycker om den) har gjort en asbra på att hitta negativa grejer med det man gillar. Det blir liksom att man snabbt försöker hitta det ”problematiska” för att visa att man är medveten om det innan någon hinner ifrågasätta ens intresse och kalla en för problematisk. Nä, jag tycker nog det är svårare att vara objektiv inför nått jag hatar; har skitsvårt att hitta positiva aspekter av en film, serie eller bok jag tycker är skit. Sitter nu och försöker komma på nått bra med typ Fifty shades of grey, men nope.

Anyway, jag tänkte ju bara skrika ut min hemtenta-succé (okej kanske inte ska ta ut nått i förskott innan den är betygsatt, får säkert IG). Nu ska jag ha återgå till min ”jag ska ut och resa”-ångest och ha dåligt samvete för att jag lämnar katten ensam, trots att jag vet att mamma kommer bo här med Scully och skämma bort henne till och mer än vad jag gör. Livet som crazy cat lady som ser sin katt som sin bäbis. Vi hörs!

 

Checkar in lite

Åh nej, jag håller på att bli en sådan där bloggare som tittar in för att säga ”förlåt att jag inte bloggat på ett tag” och sen försvinner igen. Men det är så hektiskt i skolan. Jag läser hundra böcker av gubbar och snubbar. När jag inte pluggar (åh så mycket rim det blev nu!) spelar jag Apex Legends, så himla kul spel även om jag är rätt dålig.

Men den här veckan är det hemtenta så det lär inte bli mycket spel. Planen är att bli klar innan fredag, för då åker jag och Sampo till Stockholm för att fira en av mina bästa vänners 30-årsdag med Sagan om ringen-maraton. Jag längtar efter hotellfrukost och att få hänga med vänner jag inte träffar så ofta, men är lite nervös eftersom det är första gången jag reser någonstans efter att min migrän gjorde comeback i mitt liv. Ta i trä.

Och från ingenstans kommer här en liten lista med tips!
Tv-serie: A discovery of witches! Typ som Twilight om den hade en plot och ägde rum i Oxford, England. Bygger på en bokserie och finns på HBO Nordic.
Youtube: Hot ones! Kändisar blir intervjuade medan de äter starkare och starkare chicken wings. Det låter ju gimicky och det är det väl, men frågorna är alltid intressanta och välresearchade och kombinationen stark mat och intervju funkar så bra.
Bok: En världsomsegling under havet. Lite som att läsa en lång och intressant (och påhittad) Wikipediaartikel.
Recept: Pastasås med lax och broccoli.

Header photo credit: Valeriia Bugaiova

A Skincare Sunday: favoriter just nu

Hudvård är ett intresse som dykt upp först de senaste åren. Kanske är det för att jag blivit äldre och börjat se resultatet av åren då jag inte ens orkade använda återfuktande ansiktskräm (och somnade med smink…). Jag gillar att ha en liten rutin och att jag tycker mig se resultat är ju inte helt fel. Här är mina hudvårdsfavoriter just nu!

Mandelic Acid 5% Skin Prep Water / by Wishtrend
Supersnäll mandelsyra som exfolierar och återfuktar. Den är mild nog att använda varje dag, men jag som har känslig hud använder den max två gånger i veckan (och ibland låter jag huden vila lite).

CALM Soothing Toner / Paula’s Choice
Ansiktsvattnet som fick mig att fall in love with Paula’s Choice. Den lugnar och dämpar rodnad samtidigt som den är anti-age! Jag märker verkligen en skillnad i hur de andra produkterna går in i huden efter att ha använt den här först.

Skin Recovery Hydrating Treatment Mask / Paula’s Choice
Räddning på vintern. Nej förresten, räddningen året runt! Den är magisk för torr hud och dämpar samtidigt rodnad och inflammation.

Skin Recovery Super Antioxidant Concentrate Serum / Paula’s Choice
Så himla bra serum! Retinol, anti-age och har effekt på eksem. Som gjort för mig. Dessutom superdryg, kommer räcka i en mindre evighet!

The Wet Brush / HH Simonsen
Okej okej, en hårborste är ju inte hudvård egentligen men jag fuskar lite. SÅ HIMLA BRA BORSTE.

Med huvudet ovanför ytan

Allt har gått från noll till hundra på nån vecka. När jag läste kreativt skrivande 3 var det 30hp på halvfart (det enda sättet den kursen erbjöds av nån anledning) och allt var förhållandevis lugnt och skönt. Under hösten var jag bara hemma och försökte få pli på migränen och ny medicinering. Och nu pluggar jag plötsligt 100% igen. Litteraturvetenskap 2. Det var tio år sedan jag läste litteraturvetenskap 1 och det märks. Jag är rostig på begrepp och jag hade framförallt glömt bort hur jääävla mycket det är att läsa. Det hörs ju på namnet, kan man ju tycka annars, men jag hade nog förträngt det under åren som gått.

Hittills har det känts ganska segt och jag växlar mellan att bara tänka ”äh det får gå som det går” och världens prestationsångest där världen går under om jag inte klarar en uppgift. Jag tippar på tå runt gamla tankesätt och vanor som gjorde att jag brände ut mig. Minsta snedsteg kan leda mot helvetet (ursäkta dramatiken).

Jag är i alla fall medveten om det den här gången. Men det är svårt att inte börja fundera. Kommer jag någonsin funka på 100% igen? Fast jag håller huvudet över ytan och fokuserar på tanken att alla vägar inte är spikraka. Om jag vill ha min kandidat i litteraturvetenskap kommer jag dit på nått sätt.

Det mest intressanta hittills har varit adaptionsteori, som handlar om att adapterar text till film. Gillade verkligen Leitch tio adaptionsstrategier, superintressant och något jag gärna skulle titta mer på längre fram.

Det är vad som händer i livet. Nu ska jag återgå till att läsa om lyrik.

Header photo cred: Kristopher Roller