Författarintervju: Julia Skott

Julia Skott är journalist och författare som också synts till i TV-rutan där hon bland annat pratat om tv-serier och sociala medier. Bokdebuten Kroppspanik: Fett, lögner och sjukt onödig ångest slog hål på myter och vanföreställningar relaterade till vikt och hälsa. Hennes andra bok Håll käften, jag räknar! : en stickares bekännelser beskrivs som ”ärlig, sur och humoristisk samling stickbekännelser”. Julia gör poddarna Rätt avigt och Romancepodden och är skribent TVdags, där du kan ta del av Julias tv-serie- och filmtankar. Kolla även in (och kanske köp?) Julias fantastiska keramikskapelser på Semicool Ceramics!

Tack till Julia för att hon ville ställa upp och svara på mina frågor, och nu över till intervjun!

När och hur började du skriva?
Det beror nog på lite vad man menar med skriva. Jag har nästan alltid skrivit saker – blogginlägg, små konstiga texter, uppsatser, noveller, dikter. Mer allvarligt började jag blogga längre resonerande texter kanske… 2006-2007. Strax efter det också texter om film, artiklar, och så.

Varför skriver du?
Ibland är svaret ”för att jag inte kan låta bli”. Ibland ”för att jag vill säga något”. Ibland ”för att någon beställt text och vill betala”.

Vad skriver du helst om och varför?
Helst skriver jag om något jag bryr mig om och tycker är intressant. Vilket kan låta självklart, men inte alltid är det för en journalist…

Din bok Kroppspanik: fett, lögner och sjukt onödig ångest gjorde upp med myter och felaktigheter kring vikt och hälsa, varför var det ett ämne du ville skriva om?
Det var just något som jag brydde mig om, som var viktigt, och som det inte fanns någon vettig bok om på svenska. Jag tyckte den behövdes och tänkte att vafan, jag får väl skriva den själv då.

Hur såg responsen på boken ut?
Den var överväldigande positiv! Jag hade visst rätt i att den behövdes. Folk uppskattade både fakta och information och att få lite nya sätt att se på saker.

Din senaste bok Håll käften, jag räknar handlar om stickning som livsstil, hur fick du idéen till den?
Det var lite samma sak där. Jag tyckte det vore kul att skriva en sån bok, tyckte inte att det fanns på svenska.

Har du blivit refuserad någon gång och kan ge några tips för hur en hanterar att få ett nej på något en skrivit?
Jag skulle nog tycka det var lite läskigt om jag aldrig blivit refuserad. Jag tror att man får ta det bara rakt av som ett nej tack, och försöka tänka att det inte handlar om en själv. Det kanske är för att man inte pitchat tillräckligt tydligt, eller för att de inte är intresserade just nu, eller för att de precis antagit något som är ganska likt. Du vet inte vad det är – men till och med om det faktiskt handlar om att det du gjort inte är bra så kan man alltid försöka igen. Du är inte dålig bara för att en grej du gjort inte är så bra.

Händer det att du får skrivkramp och hur övervinner du i sådana fall det?
Det händer absolut. Ibland försöker jag bara fortsätta igenom det, ibland tar jag en medveten planerad paus så jag inte sitter och stirrar på datorn och önskar att jag skrev. Det bästa är att ha en deadline, så att saker måste in oavsett hur jag känner och har det.

Hur ser dina rutiner runt skrivandet ut? Sitter du på något särskilt ställe, måste du ha en kopp te osv?
Jag har nog på gott och ont lärt kroppen att te betyder jobba. Så när jag har slut på mjölk blir jag mycket sämre på att skriva. Ibland kör jag lugn musik utan ord, gärna i hörlurar, för att fokusera.

Ge dina tre bästa tips för att bli bättre på att skriva!
Läs mycket, skriv mycket, skriv det du vill skriva istället för det du tror att du borde skriva.

Säg en bok som alla borde läsa!
Oj. Svårt! Jag tycker alla ska läsa Diana Wynne Jones böcker. Förut brukade jag säga The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood, men jag tror inte den behöver tipsas om längre.

Du gör ju Romancepodden, vad är det med genren romance som lockar dig?
Jag har nästan alltid tyckt att det är både viktigt och roligt att ta saker på allvar som har låg status. Romance är dessutom en väldigt bra genre för att både vila och stimulera hjärnan lite lagom, beroende på vad man läser.

Vad har du på gång? Något spännande skrivprojekt?
Jag håller på och översätter Håll käften, jag räknar till engelska, vilket kanske inte är så spännande men det ska bli kul att se hur det går sen när den kommer ut. Sen förstås massa Spännande Hemliga Saker på G.

Vart hittar en dig om en vill ta del av det du skriver? Vart hänger du på internet med andra ord!
Jag finns på Twitter och Instagram som @juliaskott; min blogg på juliaskott.se vilar ganska mycket just nu men vem vet. Jag kanske får ett ryck.

5 sätt författare kan använda Pinterest

Som många andra älskar jag Pinterest. Mer än en gång har jag helt tappat känsla för tid och rum när jag scrollat mig genom min feed och vältrat mig i vackra sovrum, smarta DIY-tips och perfekta eyeliner-vingar. Det kanske låter som en tidstjuv och därmed en fara för en författare som borde lägga mindre tid på att surfa och mer tid på att skriva, men det finns faktiskt sätt som Pinterest kan hjälpa författare!

Vad är då Pinterest?
Tänk dig om du skulle ta den klassiska anslagstavlan och flytta den till internet! Pinterest är en tjänst där du kan ladda upp och organisera bilder på digitala anslagstavlor. Du kan installera ett tillägg i webbläsaren för att enkelt kunna pinna när du än hittar något som du vill spara. På Pinterest kan du också kolla in andras brädor och sidan skapar utifrån vad du pinnat och gillat en feed där du kan hitta mer att pinna. När en pinnar något skapas automatiskt en länk till sidan bilden är hämtad från.

Men hur kan författare ha nytta av Pinterest?
Pinterest kan fungera som ett ställe att hitta inspiration och peppiga citat om skrivande, men också vara ett verktyg för att samla resurser. Du kan också använda dig av Pinterest för att nå läsare och väcka nyfikenhet för ditt manus.

Här är fem konkreta sätt som du kan använda Pinterest:

1. Brädor för dina olika skrivprojekt
Båda mina längre skrivprojekt har brädor på Pinterest där det samlade resultatet av mina pins ska en känsla för berättelsens stämning och tema. Du kan samla bilder på hur du tänker dig att karaktärer och miljöer ser ut, inspirationsbilder och länkar till research och andra resurser du använder eller har använt dig av. Förutom att dessa brädor är verktyg för dig så kan de också ge väcka potentiella läsares nyfikenhet och intresse. Här hittar du brädan för mitt senaste råmanus I de lugnaste vatten, som handlar om Flora vars sommarlov går från tråkigt till farligt när hon plötsligt är mitt uppe i en övernaturlig mordgåta.

2. Brädor ur olika karaktärers perspektiv
Det är så enkelt som det låter. Du gör helt enkelt en bräda där du pinnar saker som du kan tänka dig att din karaktär skulle pinna. För mig är det ett bra sätt att ”lära känna” mina huvudkaraktärer och ge mig insikt i vilken slags estetik de gillar och därmed hur de klär sig och inreder sina hem. Dessutom är det ett nice sätt att prokrastinera när en är på det humöret… Dessa brädor brukar jag vanligtvis hålla hemliga (det är också en bra grej med Pinterest, att en kan ha hemliga brädor som andra inte ser) men jag har gjort Floras bräda offentligt och den kan ni hitta här.

3. Brädor för inspiration
Har du hittat en bild som får du att känna ”åh den här får mig att vilja skriva!” eller en kort text som sätter igång fantasin? Pinna dem och samla all inspiration som sätter igång fantasin och väcker kreativiteten på en bräda. Jag har bara en för all slags inspiration, men du kan också organisera inspirationen ytterligare genom att ha genrespecifika brädor som t ex bloggaren Well-storied har.

4. Brädor för skrivtips, citat om skrivande och andra resurser
Samla smarta citat om skrivande från författare och andra skribenter, sidor med skrivtips och information som du kanske kommer få användning av i framtida projekt (jag har till exempel en pin om hur ”bloodstain pattern analysis” fungerar…). Här hittar ni min WRITE-bräda som är full med citat och resurser.

5. Pinna dina egna blogginlägg
Det här är ett sätt som nog mest lockar författaren som har en blogg och vill nå ut till fler läsare. Jag har en bräda där jag bara pinnar inlägg från min blogg, men pinnar dem även på andra relevanta brädor. Installera en knapp på din hemsida som gör det enkelt för både dig och dina läsare att pinna dina inlägg. Hur du gör varierar från bloggplattform till bloggplattform, men en googling brukar ge hjälpsamma guider. Vill du lägga lite extra krut på Pinterest kan du enkelt göra snygg grafik. Jag använder mig av canva.com, där det finns många snygga gratis-mallar för Pinterestgrafik i proportioner som är ultimata för syftet. Jag går ytterligare ett steg och ”gömmer” Pinterestbilderna så att de bara blir synliga när någon vill pinna inlägget (här kan du lära dig hur du gör!) eftersom jag tycker att bildens proportionerna ser lite underliga ut i blogginlägget.

Det var mina fem tips för hur författare kan använda Pinterest! Använder du Pinterest och i sådana fall hur?

Sjukdom och självömkan

Ni vet när en har snutit sig så många gånger att näsan känns som att den ska ramla av? Där är jag nu.

När Sampo började känna sig förkyld i slutet av förra veckan kände jag på mig att jag hade samma öde att vänta, och jag fick rätt. Det smög sig på under veckan och i fredags vaknade jag och ville bara somna om igen för att hela kroppen värkte. Ugh. Jag har ändå lyckats vara produktiv och klippt podcast, pluggat och förberett blogginlägg men det har gått långsamt och på sparlåga.

Förutom att ha köpt omotiverat dyr glass har jag även spenderat pengar på förkylningsprodukter jag egentligen inte ens tror funkar, typ nån jäkla spray som en ska spreja i svalget varannan timme. Det ska förkorta förkylningen med ett par dagar och det behöver jag VERKLIGEN eftersom jag och Sampo drar till London på torsdag. Jag vill inte vara sjuuuk då. Resan är en sen 30-årspresent till Sampo och den främsta anledningen till att det blev London (igen) är att vi ska gå och se musikalen Hamilton – jag är så taggad. Åh, bli frisk snabbt kroppen, snäääälla!

Dagarna fram tills torsdag ska jag spendera med att förbereda blogginlägg, packa och mysa med katten så att jag bygger upp en kattmys-reserv att ta av medan vi är borta. Jag har redan förklarat för Scully att mormor (ja, jag är den sortens kattägare som kallar mig mamma och min mamma blir därmed hennes mormor…) kommer hit för att bo med henne medan vi är borta, men det känns ändå som att jag överger min lilla snutta. Får försöka tänka på när hon väcker mig om nätterna genom att trycka upp sin rumpa i mitt fejs, så kanske saknaden inte blir lika akut.

Nästa vecka på bloggen kommer innehålla en guide till Pinterest, en till författarintervju och en kärleksförklaring till flickbokens okrönta mysteriedrottning. Titta gärna in då!

Författarintervju: Christin Ljungqvist

Christin Ljungqvist debuterade år 2012 med Kaninhjärta, första delen i Hanna Fagerström-trilogin, en serie skräckromaner för 15 år och uppåt. Sedan dess har Christin gett ut ytterligare tre böcker: Fågelbarn och Rävsång som är fristående uppföljare till Kaninhjärta, och Vita Tigern som är en dystopisk äventyrsroman för 12+. Hennes böcker har fått fin kritik och Rävsång kallades ”en av årets bästa och finaste ungdomsböcker” av litteraturkritikern Magnus Utvik i Gomorron Sverige.

Utöver författandet jobbar Christin som copy/contentwriter och bor med man och barn i Majorna, Göteborg.

Tack till Christin för att hon ville svara på mina frågor!

Foto: Ola Kjelbye

När och hur började du skriva?
Tidigt. Minns inte exakt ålder, men det var de allra första åren i grundskolan. En lärare smugglade till mig skrivböcker ur ett materialförråd, förtjust över att jag skrev så mycket, och i böckerna fanns rutor för illustrationer där jag tecknade till mina berättelser. Det handlade om ond, bråd död redan då, exempelvis en hel besättning som en efter en bragdes om livet på en främmande ö.

Varför skriver du?
Det är lite som en drog. När man väl börjat är det svårt att stänga den ventilen. Dessutom drömmer jag väl fortfarande om världsherravälde … när man väl börjat hoppas är det väl svårt att sluta med det, också.

Vad skriver du helst om och varför?
Någonting mer. Realistiska böcker om relationer är rätt kul att läsa men skittråkiga att skriva, om du frågar mig. Jag behöver ett stråk av någonting ogripbart, kymigt, mörkt för att verkligen driva igång mitt berättande. Därför blir det oftast magisk realism, vår verklighet with a little twist.

Har du blivit refuserad någon gång och kan ge några tips för hur en hanterar att få ett nej på något en skrivit?
Svar på din första fråga: vansinnesmassa gånger. Och allra bästa sättet att hantera ett nej på är att gå skrivkurser, där är en av grundpelarna att få men också ge kritik. Det lär dig att se på din text lite nyktert. En annan vana jag lagt mig till med är att släppa taget om min text när den väl är skriven, liksom hålla om den, som att den är en egen person, men inte ta kritiken personlig. Skriver är någonting jag gör, inte den jag är. Jag blir inte kritiserad, mitt verk blir kritiserat. I vissa fall handlar det dessutom om läsarupplevelser – personen du skickade till kanske inte var rätt läsare. Försök igen!
Var lite bussiness också när det gäller förlagen: skicka till flera samtidigt, var på dem när de inte har hört av sig inom angiven tid och så vidare.

Fågelbarn och Rävsång är fristående uppföljare till din debut Kaninhjärta – visste du att det skulle bli flera böcker i samma miljö och med samma känsla när du gav ut Kaninhjärta?
Jag visste, absolut. Fågelbarn blev dessutom till innan Kaninhjärta, jag la den åt sidan när den blivit refuserad några gånger och prövade att skriva helt nytt, helt obehindrat. Det blev Kaninhjärta, som i sin tur öppnade dörrarna för Fågelbarn, Rävsång. Så småningom också Vita Tigern.

Återkommande för alla dina böcker är de övernaturliga inslagen – vad är det som lockar dig att ha med det övernaturliga och mystiska i dina berättelser?
Rent egenintresse. Det är bara så roligt att skriva om. Dessutom är jag övertygad om att spöken finns och har som ett litet mission att sätta griller i huvudet på folk. Tänk om …?

Dina böcker är förlagda i Vallda, där du själv växte upp – varför valde du att låta dem utspela sig där? Har du några tips till någon som vill skriva om sin hemort?
För att där är så idylliskt och tryggt, jag hade världens finaste barndom! Jäklar vad jag har lekt, typ hela vägen upp i tonåren (en del läsare har haft invändningar på Avalon, huvudkaraktären i Vita Tigern, eftersom hon uppfattas som barnslig, och så är hon i själva verket baserad på mitt fjortonåriga jag …). Och kontraster är ju intressanta, så vad skulle hända om jag slängde in ett mörker i Vallda som inte syns för blotta ögat? 
Tänker du skriva om din hemort, gör det med någon annans perspektiv, inte ditt eget. Använd hela känsloregistret du skaffat dig där men kom som en främling. Gå in i dina gamla domäner, så djupt in som du aldrig varit förut. Där kommer du att hitta massor av sanningar.

Händer det att du får skrivkramp och hur övervinner du i sådana fall det?
Den värsta krampen brukar komma runt ”sida 90”, mer ett uttryck än en faktisk sida. Men någonstans där alla karaktärer är presenterade och storyn är tydlig och allting ska landa i något slags tuggande fram mot akt 1, akt 2, akt 3, där brukar jag fastna. Och det finns inga magiska lösningar, dessvärre. Bokskrivande är ett jobb, som vilket annat, fast sämst betalt. Du får helt enkelt klämma dig framåt, prova olika tidpunkter på dygnet (tidig morgon utan frukost, sen kväll med kaffe), lyssna på musik, ta en paus eller tvinga dig tills du svettas. Sen är du vidare. Det brukar lossna till slut, oftast när man kämpat ett tag och sedan släpper taget.

Hur ser dina rutiner runt skrivandet ut? Sitter du på något särskilt ställe, måste du ha en kopp te osv?
Det har varierat, men från början satt jag helst hemma på mitt rum. När jag skrev Vita Tigern var Stadsbiblioteket i Göteborg perfekt. Sedan fick jag min dotter och har svårt att koncentrera mig, då behöver jag tydligen krypa tillbaka in i skrivvrån här hemma.

Ge dina tre bästa tips för att bli bättre på att skriva!
Ta din ambition på allvar och gå en skrivkurs!
Ta dig själv lite mindre på allvar och var ödmjuk, du blir aldrig fulländad, du är ständigt en lärling.
Läs böcker du tycker är bra (du behöver verkligen inte läsa massor bara för att bli författare, jag läser skitfå böcker och se bara på mig!), lyssna på musik, kolla serier, LEV!

Säg en bok som alla borde läsa!
Se punkt tre, jag är ingen bra boktipsare. Mitt ständiga tips är Den hemliga historien av Donna Tartt. För ett tag sedan läste jag Ordbrodösen av Anna Arvidsson och gillade mycket! Också Minnet av vatten av Emmi Itäranta.

Vad har du på gång? Något spännande skrivprojekt?
En vuxenbok om Hanna Wold fd. Fagerström, hon är nybakad journalist, börjar gräva i en gammal, olöst mordbrand från 1995 och får med sig en sk. ”klibbande” hem, en följare som vägrar släppa taget om henne och sprider rök, mörker och ångest kring sig. Jag har blandat två verkliga fall till en mix, kallar manuset Monark och hoppas bli klar under min livstid …
En fjärde punkt gällande tips för att bli bättre på att skriva: skaffa inte barn. Men gud så jag älskar den lilla ongen.

Vart hittar en dig om en vill ta del av det du skriver? Vart hänger du på internet med andra ord!
www.christinljungqvist.se
Jag hade en gång en blogg, den ligger under Nyheter nu. När jag får ofantliga mängder egentid över kanske jag återupptar den.

Och vinnaren av presentkortet är…

Det har varit så spännande att få veta vilka böcker ni skulle vilja att alla läste – det gav mig dessutom ett gäng titlar att skriva upp på ”att läsa”-listan! Om jag hade råd skulle alla fått ett varsitt presentkort, men den hårda verkligheten är att det bara kan finnas en vinnare och det är… Denise!

Denise tycker att alla borde läsa Vända hem av Yaa Gyasi:

Jag tror nog ändå jag skulle säga Vända Hem av Yaa Gyasi. Det är ju förvisso en nysläppt bok så det kanske är lite väl vågat att börja dra i för stora växlar men den berättartekniken och de livsöden som man möter i Vända Hem är så fantastiska. Det är så välskrivet, genomtänkt och känns verkligen viktigt och lockande på många sätt. Generationsromanen i sin bästa bästa form.

Grattis till Denise och håll utkik efter det digitala presentkortet i inkorgen till den mejl du angav när du kommenterade! Tack till alla som deltog!

Hur blev du en skrivande människa?

Kanske har du svårt att minnas en tid när du inte skrev eller så plockade du upp pennan sent i livet. När du än började att väva narrativ eller förmedla budskap med ord så är du vad jag vill kalla ”en skrivande människa” – vare sig du gör det professionellt eller på din fritid. Jag vet inte hur det kommer sig att vissa blir skrivande människor och inte heller varför. Kanske är det medfött, kanske lär vi oss det. Kanske är det ett behov, kanske är det bara en hobby som vilken annan. Kanske spelar det inte heller någon roll.

Jag tillhör de som inte kan minnas en tid då jag inte skrev. Så snart jag förstod att bokstäverna vi fick lära oss i lågstadiet kunde användas för att bygga berättelser började jag. I skolan fick vi göra ”händelseböcker”, vilket var hophäftade papper där vi med teckningar och ord skulle berätta en kort berättelse. Jag gick upp helt i det och det blev många berättelser om vilsna kaniner och borttappade gosedjur. Det slutade med att fröken fick säga att det kanske fanns en gräns för hur många händelseböcker en fick göra – böckerna skulle räcka till mina klasskompisar och dessutom fanns det ju andra uppgifter som jag behövde göra.

Händelseböckerna blev till noveller om tjejer som åkte på ridläger där de såklart fick den bästa hästen och träffade gulliga killar som aldrig skulle reta dem för att de älskade hästar. Jag skrev en följetong i flera delar där en idealiserad version av mig själv blev tillsammans med den där killen jag var så kär i. Genom Harry Potter och internet upptäckte jag fenomenet fanfiction och började skriva 100-sidiga berättelser om livet på Hogwarts.

När jag kom upp på gymnasiet var skrivandet en vana som satt i ryggmärgen och något som jag drömde om att syssla med i framtiden. I tvåan läste jag Litterär gestaltning och skrev en novell som jag skickade in till Färdlektyrs novelltävling där vinsten var att bli publicerad och ett stipendium på 10 000 kronor. Månaderna gick och jag glömde bort att jag skickat in något. Därför var förvåningen stor när jag i skräpkorgen hittade ett mejl om att jag vunnit med min novell ”Det här är inte en novell om villkorslös kärlek”. Det var första gången jag kände att min dröm om att bli författare kanske inte var så naiv. För pengarna åkte jag till mina drömmars stad – Paris.

Det har gått över tio år sedan jag vann den där tävlingen och jag skulle inte kalla mig författare. Jag har sysslat med mycket sedan dess; pluggat kulturvetenskap, en termin på sjuksköterskeprogrammet, jobbat som telefonintervjuare, blivit utbränd och deprimerad, blivit frisk och börjat plugga kreativt skrivande. Skrivandet har alltid funnits med, men under vissa perioder har det liksom legat i dvala.

Nu har jag snart läst 90hp kreativt skrivande och det har hjälpt mig att ta mitt skrivande på allvar och resulterat i ett färdigt råmanus. Jag drömmer fortfarande om att bli författare. Jag skriver fortfarande. Jag skriver för att det är ett behov jag har, men också för att jag väljer att göra det. Jag tror inte längre att det räcker med ett behov eller känslan av en måste, utan för att bli färdig med något måste en aktivt välja att avsätta tid och energi för skrivande.

Hur hittade du till skrivandet? Eller var det kanske skrivandet som fann dig? Varför skriver du idag?

Författarintervju: Christine Lundgren

Christine Lundgren är författaren som debuterade år 2016 med romanen Jag lever, tror jag som handlar om Kim som kämpar med livet efter att hennes bästa vän gått bort. Till vardags arbetar Christine som redaktör på ett förlag med inriktning på litteratur för barn- och unga. Av erfarenhet vet jag också att hon är utmärkt sällskap att äta hotellfrukost med!

Tack till Christine för att hon ville svara på ett gäng frågor!

Foto: Niclas Lundgren

När och hur började du skriva?
Jag minns knappt en tid då jag inte skrev! Men jag minns tydligt när jag förstod att man kunde skriva och ha det som jobb, och att det var det jag ville syssla med när jag blev stor. Jag var kanske 7–8 år, och i skolan hade vi något som gick ut på att man fick skriva fritt under en lektion. Vår lärare hade samlat en massa gulliga vykort med djur (typ kattungar i stövlar och liknande), man fick välja ett och skriva en berättelse utifrån det. Till sist fick jag gå och fråga vår lärare vad en skulle göra om en redan skrivit om alla vykorten.

Varför skriver du?
Vissa dagar undrar jag också det. Men ärligt talat tror jag det är för att jag tycker att det är roligt, och att jag hoppas att någon som läser det jag skrivit ska få samma känsla som när jag själv läser en riktigt bra bok och bara inte kan lägga den ifrån mig.

Vad skriver du helst om och varför?
Unga människor och svåra känslor. Helt enkelt för att vara ung är så fruktansvärt jävla jobbigt, och när man blir vuxen är det lätt att glömma bort alla känslor man hade och hur stort och svårt allting kändes. Om vi inte vågar skriva om det som är svårt, hur ska vi då våga prata om det?

Har du blivit refuserad någon gång och kan ge några tips för hur en hanterar att få ett nej på något en skrivit?
Ja, min första bok blev refuserad av kanske en tre–fyra förlag och en litterär agentur, innan den blev antagen av Rabén & Sjögren. Att få ett nej är jättejobbigt, men jag tror det är viktigt att man kommer ihåg att de inte säger nej till DIG, utan till just precis det manus du skickat in. Och att en refusering kan bero på tusen olika grejer: de kanske har en bok med liknande tema som ska komma ut, den kanske inte passar just precis det förlaget osv osv.

Du debuterade 2016 med Jag lever, tror jag, hur kom du på idéen till boken?
Min brors bästa kompis dog några månader innan han skulle fylla 21. Jag var 19 då, gick trean på gymnasiet och jag förstod inte hur livet kunde ta slut precis när det var meningen att det skulle börja. När jag började skriva på Jag lever, tror jag funderade jag mycket på hur det egentligen skulle vara att vakna upp en morgon och få veta att man förlorat sin bästa kompis, vilket jag ju på nära håll blev vittne till när min bror förlorade sin vän. Hur skulle jag göra om det hände mig? Vad skulle jag göra? Hur sörjer vi, och vad finns det för syn i samhället på hur man ”ska” sörja; det var saker jag ville utforska och utmana när jag skrev boken.

Vad har du för råd att ge till aspirerande författare som längtar efter att göra sin debut?
Skriiiiiiiiiiv! Och ge inte upp! LÄS MASSA!
Och allmänna tips till när du skickar in ditt manus till förlag: Läs på om förlagen innan du skickar. Vad för andra böcker tycker du att din bok liknar; vilka förlag har gett ut de böckerna? Vilken genre tillhör din bok? Om det är en facklitterär bok ska du kanske inte skicka den till ett barn- och ungdomsförlag, till exempel. Skicka till flera förlag samtidigt!!! Minst 5 olika förlag per manusutskick, skulle jag säga. Och kolla hur lång svarstid de angett på sin hemsida (om de skrivit någon), om de skriver att det kommer ta 3 månader så kommer det med största möjlighet ta 3 månader (förlagsmänniskor är överlag väldigt stressade och har alltid mycket att göra mvh speaking from experience).

Händer det att du får skrivkramp och hur övervinner du i sådana fall det?
Jag lider av kronisk skrivkramp, så om någon har tips på hur man botar det får de gärna höra av sig!

Men annars tycker jag det funkar bra med att göra något helt annat. Spela lite tv-spel, kolla på en serie, läsa sin favoritbok. Få igång lusten för att berätta genom att kolla in storytelling i ett annat format.

Hur ser dina rutiner runt skrivandet ut? Sitter du på något särskilt ställe, måste du ha en kopp te osv?
Jag vill helst vara själv när jag skriver, att skriva på t.ex. café eller bibliotek fungerar dåligt för mig, då känns det som att alla iakttar mig (trots att jag ju egentligen vet att ingen bryr sig om ytterligare en person som har näsan i sin laptop). Sedan skriver jag ungefär 90 % av allt mitt material för hand först, så måste ha ett bra block (LINJERAT, blir tokig på olinjerade skrivblock, vad vill de ens att jag ska göra med det??????) och penna till hands. Kaffe och musik kan också vara nice. Och att skriva i typ 20 minuter, vila 10 och sen köra skrivning i 20 till. Då tycker jag en kan få upp ett bra skrivflöde men ändå kunna hålla koncentrationen tillräckligt länge utan att typ Insta och Twitter ska pocka på ens uppmärksamhet.

Ge dina tre bästa tips för att bli bättre på att skriva!
Läs böcker, skriv mycket av det du känner dig dålig på (jag är till exempel värdelös på miljöbeskrivningar, men tvingar mig själv att skriva massa olika superdetaljerade miljöbeskrivningar just för att jag ska bli bättre på det) och kolla in storytelling/dramaturgi i andra former (typ tv-serier eller tv-spel) för att se hur man kan använda sig av det i sitt bokskrivande.

Förutom att vara författare arbetar du som redaktör på ett förlag, hur är det?
Det är STRESSIGT. 🙂 Och roligt! Jag arbetar på ett lite speciellt förlag, som varje månad skickar ut en box till våra medlemmar, där de får en bok, tidning och lite olika prylar. En slags subscription box. Så jag sysslar med lite allt möjligt som rör grejerna i boxen. Men böckerna är mitt största ansvar, så jag läser och redigerar en massa böcker.

Har ditt arbete påverkat ditt skrivande?
Jag tror att det fått mig att förstå att jag behöver vara mer tydlig, åtminstone när jag skriver för mellanåldern. Där är en läsare kanske inte lika intresserad av de där tjugo raderna av miljöbeskrivning, eller isbergstekniken, liksom.

Från ett redaktörsperspektiv – vad har du för tips till författare som t ex ska skicka in ett manus till ett förlag?
Allt som jag tipsade om ovan! Men också att försöka skicka in ett så färdigt manus som möjligt. Och då menar jag att man kanske ska ha låtit andra personer läsa det (kanske en lektör, eller vänner man har som tycker om att läsa); om de hittar grejer som de tycker är svårt att förstå så är risken stor att man kanske behöver ändra lite.
Däremot gör det inget om man liksom har ett stavfel på sidan 122, det är inget som kommer sänka ens manus i förlagens ögon (för ALLA böcker har korrekturfel, oavsett hur många personer som har läst det).

Säg en bok som alla borde läsa!
Bara EN? Jag fuskar och säger två:

Jag ger dig solen av Jandy Nelson och Uprooted av Naomi Novik.

Vad har du på gång? Något spännande skrivprojekt?
Jag skriver just nu på en ungdomsroman som man kanske kan säga är lite i samma stuk som Jag lever, tror jag. Det handlar om Anna, vars pappa har drabbats av utmattningssyndrom och hur hon och hennes familj hanterar det. Samtidigt börjar det en ny tjej i Annas klass, som förändrar allt … Det handlar mycket om känslor och hur nära vi egentligen står andra människor. Sedan skriver jag även på en fantasyroman för en lite yngre målgrupp, men det är fortfarande väldigt nytt, så den vill jag inte säga för mycket om.

Vart hittar en dig om en vill ta del av det du skriver? Vart hänger du på internet med andra ord!
Lättast hittar man mig på Twitter: @chrisstheninja
Just där skriver jag kanske mest om hur ont i huvudet jag har, eller hur trött jag är. Men ibland dyker det även upp en haiku eller liknande! Man kan också hålla koll på mig via min hemsida, christinel.nu. Där kommer det, förhoppningsvis, i framtiden dyka upp lite fler blogginlägg från mig där jag skriver om böcker, skrivande och allt annat konstigt jag har för mig.

Vill du vinna ett presentkort på Bokus?

Hur firar jag lanseringen av min nya hemsida och blogg? Med en tävling för er som hittat hit såklart!

Vill du vinna 200 kronor att shoppa loss på Bokus.com för? Såklart du vill! Allt du behöver göra är att kommentera på det här inlägget och svara på två frågor:

  • Vilken bok tycker du att alla borde läsa minst en gång?
  • Varför just den boken?

Tävlingen öppnar nu och pågår till och med onsdag 18 april klockan 15:00. Därefter väljer jag vinnaren utifrån bästa motivering, annonserar resultatet och mejlar presentkortet till vinnaren. Kom ihåg att ange din mejl när du kommenterar så att jag vet var jag ska skicka presentkortet!

Lycka till!

TÄVLINGEN ÄR NU AVSLUTAD!

En helt ny blogg

Välkommen till mitt nya blogg! Efter nästan tretton års bloggande på samma ställe har jag gått vidare hit, till en egen domän och plattform där jag själv kan bestämma helt över reklam och innehåll. Aldrig mera reklam för hundra olika nätcasinon och suspekta bantningspreparat!

Det har varit a long time coming, men i och med att jag just nu läser kreativt skrivande 3, där marknadsföring är en delkurs, kändes det äntligen berättigat att lägga pengar på att etablera en egen plats på internet – och den här bloggen är resultatet. En blogg, på min egen hemsida! Det känns superkul och väldigt pirrigt, lite som att jag plötsligt tar mig själv på (för stort?) allvar som författare och skribent.

Här kommer jag dels att fortsätta blogga som jag gjort tidigare; om min vardag, mitt skrivande och populärkultur jag tar del av, men också dela med mig av mer ingående funderingar om skrivprocessen och kreativitet. Något jag ser mycket fram emot är att få publicera ett gäng författarintervjuer jag gjort med allt från etablerade författare till de som hungrar efter sin romandebut. Jag hoppas att kunna ge en bild av hur olika skrivande människor är och att du som tar del av intervjuerna ska lära dig något och bli inspirerad.

De kommande veckorna kommer jag bland annat att skriva om Kitty-böckernas påverkan på mitt skrivande, om hur en kan tackla skrivkramp och om vad bullet journal är. På onsdag dyker det dessutom upp en tävling där priset är ett presentkort på en bokhandel – det vill du inte missa!

Så välkommen ännu en gång! Det här ska bli kul.

Mitt första färdiga råmanus!

För lite mer än en vecka sedan hände det. Jag skrev som en galning för att deadline för inlämning närmade sig. Tvingades sammanfatta några scener istället för att skriva ut dem, fick lämna några dialoger halvdana och tog mig genom mer än ett par meltdowns, men sen satt jag plötsligt där med ett färdigt råmanus framför mig på skärmen. Mitt första färdiga råmanus någonsin.

Det kändes F A N T A S T I S K T.

Jag började jobba med manuset förra sommaren och jag kände ganska snart att det här, det kan bli bra. Det är inte mitt första längre skrivprojekt, men det är det första där jag kan läsa det som jag skrev för snart ett år sedan utan att få skamsköljning eller undra vad fan jag egentligen tänkte. Med tanke på att jag är sjukt självkritisk är det ett bra betyg. Manusskrivandet har varit en del av kursen Kreativt Skrivande 3 och jag är nästan säker på att jag inte skulle ha blivit klar om det inte var för att jag hade deadlines att skriva mot och något som typ höll mig ansvarig i alla fall jag inte skulle uppnå min målsättning.

Nu ger jag mig in i en process som för mig är helt ny: redigeringen. I och med att det är ett råmanus är det mycket som behöver åtgärdas. Kvaliteten är stundtals ojämn, jag har strösslat på med alldeles för många sägesatser och herregud vad jag behöver hitta ett sätt att balansera min huvudkaraktärs mer allvarliga insikter med den romantiska subploten. Men det känns bara spännande. Okej, rätt läskigt också. Sedan är det dags för testläsare. Aaaah, bara tanken gör mig upprymd och LIVRÄDD!

Kursen går vidare med en marknadsföringsdel där vi får lära oss att bygga varumärke som författare och arbeta med att väcka intresse för våra manus. Där tror jag att bloggen kommer få vara en byggsten…