Checkar in lite

Åh nej, jag håller på att bli en sådan där bloggare som tittar in för att säga ”förlåt att jag inte bloggat på ett tag” och sen försvinner igen. Men det är så hektiskt i skolan. Jag läser hundra böcker av gubbar och snubbar. När jag inte pluggar (åh så mycket rim det blev nu!) spelar jag Apex Legends, så himla kul spel även om jag är rätt dålig.

Men den här veckan är det hemtenta så det lär inte bli mycket spel. Planen är att bli klar innan fredag, för då åker jag och Sampo till Stockholm för att fira en av mina bästa vänners 30-årsdag med Sagan om ringen-maraton. Jag längtar efter hotellfrukost och att få hänga med vänner jag inte träffar så ofta, men är lite nervös eftersom det är första gången jag reser någonstans efter att min migrän gjorde comeback i mitt liv. Ta i trä.

Och från ingenstans kommer här en liten lista med tips!
Tv-serie: A discovery of witches! Typ som Twilight om den hade en plot och ägde rum i Oxford, England. Bygger på en bokserie och finns på HBO Nordic.
Youtube: Hot ones! Kändisar blir intervjuade medan de äter starkare och starkare chicken wings. Det låter ju gimicky och det är det väl, men frågorna är alltid intressanta och välresearchade och kombinationen stark mat och intervju funkar så bra.
Bok: En världsomsegling under havet. Lite som att läsa en lång och intressant (och påhittad) Wikipediaartikel.
Recept: Pastasås med lax och broccoli.

Header photo credit: Valeriia Bugaiova

A Skincare Sunday: favoriter just nu

Hudvård är ett intresse som dykt upp först de senaste åren. Kanske är det för att jag blivit äldre och börjat se resultatet av åren då jag inte ens orkade använda återfuktande ansiktskräm (och somnade med smink…). Jag gillar att ha en liten rutin och att jag tycker mig se resultat är ju inte helt fel. Här är mina hudvårdsfavoriter just nu!

Mandelic Acid 5% Skin Prep Water / by Wishtrend
Supersnäll mandelsyra som exfolierar och återfuktar. Den är mild nog att använda varje dag, men jag som har känslig hud använder den max två gånger i veckan (och ibland låter jag huden vila lite).

CALM Soothing Toner / Paula’s Choice
Ansiktsvattnet som fick mig att fall in love with Paula’s Choice. Den lugnar och dämpar rodnad samtidigt som den är anti-age! Jag märker verkligen en skillnad i hur de andra produkterna går in i huden efter att ha använt den här först.

Skin Recovery Hydrating Treatment Mask / Paula’s Choice
Räddning på vintern. Nej förresten, räddningen året runt! Den är magisk för torr hud och dämpar samtidigt rodnad och inflammation.

Skin Recovery Super Antioxidant Concentrate Serum / Paula’s Choice
Så himla bra serum! Retinol, anti-age och har effekt på eksem. Som gjort för mig. Dessutom superdryg, kommer räcka i en mindre evighet!

The Wet Brush / HH Simonsen
Okej okej, en hårborste är ju inte hudvård egentligen men jag fuskar lite. SÅ HIMLA BRA BORSTE.

Med huvudet ovanför ytan

Allt har gått från noll till hundra på nån vecka. När jag läste kreativt skrivande 3 var det 30hp på halvfart (det enda sättet den kursen erbjöds av nån anledning) och allt var förhållandevis lugnt och skönt. Under hösten var jag bara hemma och försökte få pli på migränen och ny medicinering. Och nu pluggar jag plötsligt 100% igen. Litteraturvetenskap 2. Det var tio år sedan jag läste litteraturvetenskap 1 och det märks. Jag är rostig på begrepp och jag hade framförallt glömt bort hur jääävla mycket det är att läsa. Det hörs ju på namnet, kan man ju tycka annars, men jag hade nog förträngt det under åren som gått.

Hittills har det känts ganska segt och jag växlar mellan att bara tänka ”äh det får gå som det går” och världens prestationsångest där världen går under om jag inte klarar en uppgift. Jag tippar på tå runt gamla tankesätt och vanor som gjorde att jag brände ut mig. Minsta snedsteg kan leda mot helvetet (ursäkta dramatiken).

Jag är i alla fall medveten om det den här gången. Men det är svårt att inte börja fundera. Kommer jag någonsin funka på 100% igen? Fast jag håller huvudet över ytan och fokuserar på tanken att alla vägar inte är spikraka. Om jag vill ha min kandidat i litteraturvetenskap kommer jag dit på nått sätt.

Det mest intressanta hittills har varit adaptionsteori, som handlar om att adapterar text till film. Gillade verkligen Leitch tio adaptionsstrategier, superintressant och något jag gärna skulle titta mer på längre fram.

Det är vad som händer i livet. Nu ska jag återgå till att läsa om lyrik.

Header photo cred: Kristopher Roller

Författarintervju: Lotta Lundh

Deckarförfattaren Lotta Lundh är född och uppvuxen i Sunne, den lilla ort som gett oss litterära tungviktare som Selma Lagerlöf och Göran Tunström. Hösten 2018 debuterade Lotta med Kvinnornas Hus och nyss släpptes hennes andra bok Familjen. När hon inte skriver böcker arbetar Lotta som utredare på en statlig myndighet.

När och hur började du skriva?
Jag har alltid älskat böcker och att läsa. Att skriva själv började jag inte med förrän för bara några år sedan. Jag gick in i väggen med ett brak 2013 och fick genom en terapeut förslaget att börja skriva som rehabilitering. Det visade sig ganska snabbt att jag hade lätt för att skriva och blev inte lika trött av det, som av andra aktiviteter. Genom grupper på Facebook och Instagram fick jag reda på att en förläggare var på jakt efter noveller om utmattningssyndrom. Jag skrev ner min historia och skickade in, och blev med. Boken Utmattad – en novellsamling om stress (Parus förlag) blev min första kontakt med bokvärlden, och på den vägen är det!
Jag bestämde mig för att, i ett försök att bli frisk, ta tjänstledigt och fokusera helt på skrivande, eftersom det fick mig att må bra. Jag sökte till Skrivarakademins skrivarlinje och kom in. Där kunde jag utveckla mitt skrivande och få reda mer om förläggarbranschen, vilket jag inte har ångrat för en sekund.

Varför skriver du?
För att jag mår bra av det och jag tycker att jag har någonting intressant att berätta. Med mitt skrivande vill jag roa, beröra och få människor att tänka efter. Om jag får läsaren att tänka på mina böcker långt efter att de har läst klart, då har jag lyckats! Längs vägen har det blivit en dröm att kunna skriva på heltid, vilket jag hoppas kommer gå i uppfyllelse!

Vad skriver du helst om och varför?
Jag skriver deckare. Jag är själv en storslukare av deckare och thrillers, vilket gör det naturligt för mig att även skriva sådana böcker. Om jag kan klämma in lite samhällskritik, realism och gripande människoöden längs vägen, så gör jag det också. Till exempel så handlar Kvinnornas Hus (Tallbergs förlag) om mäns våld mot kvinnor. En fråga som behövs tas upp mer än den gör, eftersom det är vanligare än de flesta tror att misshandel, både fysisk och psykisk, sker bakom stängda dörrar.
Mina böcker ska vara spännande och tankeväckande, är min förhoppning.

Både din debut Kvinnornas hus och din kommande bok Familjen är deckare. Vad är det med genren som lockar dig?
Som jag skrev tidigare så älskar jag själv deckare, och har så alltid gjort. Det har fallit sig naturligt att skriva sådana böcker, eftersom jag gillar dem så mycket. Jag tror det är mysteriet, vem har gjort det, som gör att det aldrig blir tråkigt i längden med deckare. Det är ett tema som går att variera i det oändliga, och ingen deckare är den andra lik.

Har du några tips till andra som vill skriva en deckare? Hur skapar man spänning och mystik?
Jag gillar när man kan ana en gärningsman under textens gång, men man kan aldrig vara riktigt säker på att man har tänkt rätt som läsare, förrän sista sidan är läst. Det man kan ana, men inte riktigt se, är alltid otäckt tycker jag. Det behöver inte vara blodigt och makabert för att bli spännande. Det som döljs under ytan är ofta mer skrämmande än det man ser med blotta ögat.

Kvinnornas hus utspelar sig i en fiktiv värmländsk stad och Familjen utspelar sig i Sunne, där du bor. Hur är det att förlägga sin bok till ett ställe som man är så nära? Har du fått tänka på något särskilt? Varför valde du att förlägga du handlingen på hemmaplan?
Kvinnornas Hus utspelar sig i en fiktiv stad som jag kallade för Lövvik. Den påminner om Sunne, men jag kallade den för någonting annat. När jag sedan skrev bok nummer två, började jag skriva den som att den utspelade sig i Lövvik den också, men efter samtal med förlaget, Lind&Co, bestämde vi att jag skulle förflytta handlingen till Sunne istället. Det blev som en lättnad faktiskt, även om jag inte trodde det innan. Nu vet jag vad jag har att röra mig med, hur Sunne ser ut, strukturer i samhället, personerna som bor här m m. Efter beslutet var taget att skriva om min egen hemmaplan har det bara blivit lättare tycker jag. Visst ändrar man på detaljer längs vägen, men i stora drag känner Sunneborna säkert igen sig när de läser böckerna.

Familjen handlar om unga kvinnor som försvinner spårlöst. Hur uppstod idén till boken?
Jag såg en dokumentär på tv om ett fall i USA där unga kvinnor försvann spårlöst. Där och då hittade jag fröet till historien som utvecklade sig till Familjen. Det är ofta så jag får mina idéer. Det kan vara en tidningsartikel, någonting jag läst på internet, dokumentärer eller andra filmer, som får min hjärna att gå igång på någonting, som jag sedan spinner vidare på.

Har du blivit refuserad någon gång och kan ge några tips för hur en hanterar att få ett nej på något en skrivit?
Jajamensan, massa gånger! Det tror jag att de flesta författare har blivit flera gånger innan ett förlag tar in deras manus. Man får lära sig att gå vidare och prova igen. Eventuellt behöver man titta över texten fler gånger innan man skickar in till förlag. När jag nu kan se i backspegeln, så skulle jag antagligen har gått igenom texten till Kvinnornas Hus lite mer, innan jag skickade in den. Låt en lektör gå över manuset och få tips hur du kan utveckla det vidare, är mitt tips! Dessutom kan man se över om man har skickat sin text till rätt förlag. Är de intresserade av den typ av böcker jag skriver? Får man ett nej – på’t igen bara!

Händer det att du får skrivkramp och hur övervinner du i sådana fall det?
Ibland tar det bara tvärstopp och då brukar jag vänta någon dag innan jag går tillbaka till texten. Då brukar man se på den med andra ögon, och har kanske fått någon idé hur man ska komma vidare under tiden man har haft ett uppehåll. Det går däremot inte att vänta på att inspirationen ska infinna sig, och tro att man ska hamna i ett skrivflöde som går av sig själv. Det är oftast bäst att bara sätta sig och börja skriva, även om man inte tror att det ska bli någonting. Det brukar lösa sig, bara man sätter sig vid datorn och drar igång.

Hur ser dina rutiner runt skrivandet ut? Sitter du på något särskilt ställe, måste du ha en kopp te osv?
Det enda som krävs är att det är lugnt runt omkring mig när jag ska skriva. För många störande moment runt omkring gör att jag tappar koncentrationen. Jag sitter hemma och skriver, oftast i en fåtölj med datorn i knät, precis som jag gör nu, när jag svarar på de här frågorna. Jag vet att en del författare sitter på kaféer och skriver, men det skulle jag aldrig klara. Jag har två små barn, vilket gör det svårt att få någon skrivro när de är hemma. Ibland har jag till och med satt mig i min säng, med öronproppar i öronen, datorn i knät, och skrivit. Man får göra det som krävs!

Ge dina tre bästa tips för att bli bättre på att skriva!
1. Skriv, skriv, skriv! Övning ger färdighet.
2. Läs mycket böcker! Man lär sig mycket av att se hur andra har gjort.
3. Gå en skrivarkurs! Jag har gått på Skrivarakademin och Österlens Folkhögskola på skrivarkurser på distans, och rekommenderar båda. Man lär sig skriva olika stilar, får testa olika genrer och även att ge och ta kritik.

Säg en bok som alla borde läsa!
Eftersom jag kommer från Sunne som har fostrat många fina författare, till exempel Selma Lagerlöf, Göran Tunström och Helen Tursten, så vill jag välja en av dem, även om det inte blir en deckare den här gången. Jag vill rekommendera Göran Tunströms Juloratoriet. En fin berättelse om gripande människoöden som berör, som delvis utspelar sig i Sunne dessutom.

Vad står näst på tur när Familjen kommit ut? Har du något nytt spännande skrivprojekt planerat?
Familjen är tänkt som en första del i en serie deckare om kriminalaren Erik Ljung i Sunne. Familjen kommer ut 10 januari, och del två är planerad att ges ut hösten 2019. Just nu håller jag på att skriva tredje boken om Erik Ljung, så jag hoppas det blir fler spännande historier om Sunne framöver!

Vart hittar en dig om en vill ta del av det du skriver? Vart finns du på internet med andra ord!
Jag finns på Facebook: Författare Lotta Lundh och Instagram: @forfattarelotta. Hör gärna av er!

Fanfiction – är du Anne Rice eller Stephenie Meyer?

Fanfiction, vilket grej va? Att som fan kunna bygga vidare på ett fiktivt universum man älskar och samtidigt öva upp sitt skrivande. Fanfiction är nämligen fiktion skapad av fans som använder redan existerande världar och/eller karaktärer. Genom fanfiction kan man göra en sidokaraktär till huvudkaraktär, utforska vad som kunde ha hänt om berättelsen tagit en annan vändning eller helt enkelt berätta om två karaktärer man tycker skulle bli ihop. För många är fanfiction vägen till att för första gången låta andra ta del av det de skrivit, genom att publicera den på någon av de många fanfiction-sidor som finns.

Jag upptäckte fenomenet fanfiction på högstadiet, och även om jag nog redan varit inne och snuddad vid sysslan utan att ha ett namn på det var det som en helt ny värld öppnade sig. Var det alltså fler som ville skriva egna berättelser med Harry Potter-världen som stödhjul? Och fanns det folk som kanske ville läsa det jag skrev? Jag började skriva med en sällsynt frenesi som jag nog inte upplevt sedan dess. Harry Potter-sidan med stort S på den tiden var hogwarts.nu och det var också där jag började lägga ut min fanfiction.

Så här i efterskott är själva berättelsen inte något att hänga i granen (och den var dessutom en klyschig ”ny elev börjar på Hogwarts och blir bästis med X och tillsammans med X”-historia) men av någon anledning fick den många läsare. Att få respons, både hyllningar och konstruktiv kritik, var seriöst en av de viktigaste ingredienserna för att jag skulle fortsätta skriva och utvecklas. Jag fick självförtroende, jag lärde mig att fortsätta skriva även när jag inte hade lust och jag insåg hur mycket jag gillade att andra tog del av det jag skrev.

Som ett nördigt fan tycker jag alltså att fanfiction är toppen. Men som aspirerande författare då? Hur tänker jag kring att en dag kanske få erfara att folk skriver fanfiction om min värld och mina karaktärer?

Bland författare finns ingen konsensus. Åsikterna kan vara vitt skilda; vissa föraktar fanfiction, andra tillåter det på nåder medan andra älskar det. Låt oss till exempel titta på Anne Rice och Stephenie Meyer, författare till varsin populär vampyrserie. Anne Rice är känd för sin motvilja när det kommer till fanfiction. Hon förbjöd sina fans att skriva fanfiction och lät sina jurister skicka varningar via mejl till de som skrev fanfiction, vilket skrämde författarna vilka ofta var tonåringar eller unga kvinnor. Det resulterade i att fanfiction om Rices verk ofta gömdes i låsta forum. Stephenie Meyer har däremot accepterat fanfiction och på hennes officiella hemsida fanns länkar till hennes favoriter. Det faktum att hon inte stämt skiten ur E. L. James, vars Fifty shades-serie från början var en Twilight-fafiction, visar också på hur hennes inställning skiljer sig från Rice. Men hon la ändå till denna brasklapp:

As long as the writers of it, move on from it. I think it’s sad to spend so much energy on something you can’t own. And that makes me a little bit sad because all these talented kids should be, ya know, get your story out from under the bed and get it out there.

Själv skulle nog fanfiction bara gör mig oändlig smickrad. Tänk att ha skapat en värld och karaktärer levande nog för att få andras kreativitet att väckas! Visst kan jag förstå de författare som känner en väldig äganderätt över sitt verk, men att tro att man kan förbjuda fanfiction känns både naivt och som ett snabbt sätt att alienera sina läsare. När det gäller den mer grafiska typen av fanfiction (ja, vi snackar både erotik och ren porr) kan jag se problem när verket som fanfiction bygger på riktar sig till barn. Det finns en hel del urspårad Harry Potter-fanfiction out there och jag skulle inte vilja att barn snubblade över den när de råkar googla på något oskyldigt. JK Rowling uppmanade därför fanfiction-författare att noga gömma sådant material bakom spärrar och varningar som hindrade barn att hitta olämpliga berättelser.

När det kommer till det juridiska är fanfiction lite av en gråzon av skäl som jag kan alldeles för lite om för att kunna förklara. Vad jag dock vet är att fanfiction la grunden för att jag skulle utveckla mitt skrivande och en dag kunna skriva självständiga berättelser. Det gav mig modet att testa nya stilistiska drag och erfarenhet nog att utveckla en egen röst (som såklart har förändrats sen jag var tonåring). Att få fin respons på det jag la ut gav mig välbehövligt självförtroende och jag är fortfarande tacksam till alla som läste och lämnade kommenterar på det jag skrev, för utan det skulle jag kanske inte fortsatt att skriva mig genom tonåren.

Vad har du för erfarenhet av fanfiction? Och vad tycker du om det, både som fan och författare?

Header photo credit: Carli Jeen

Hejdå 2018

Efter tolv år med samma frågor i årslistan bestämde jag mig för att det är dags för något nytt. Jag snodde lite frågor från olika listor och hittade på några egna som jag skulle tycka vara intressant att se andra svara på. Dags att sammanfatta år 2018 i en ny och förbättrad årslista (årets favoriter har jag skrivit om här)!

Hur skulle du beskriva ditt 2018 med bara tre ord?
Tvivel, kärlek och uthållighet.

Mådde du bättre eller sämre än tidigare år?
Sämre. Under vintern och våren var allt stressigt, sommaren försvann i ett töcken av migrän och svett och hösten har varit kämpig. Det var inte som värst, men jag har inte varit i 2016-form (ett år som alla verkade hata men som för mig var det bästa på länge). Tog mig i alla fall genom året med hjälp av stöttande familj och förstående vänner.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag spelledde ett par oneshots av Dungeons & Dragons och fick nog mersmak på att det eftersom jag ska börja DM:a en kampanj efter nyår. Och så blev jag ju klar med ett råmanus för första gången någonsin.

Gav du dig ut på några resor?
Sampo och jag åkte till London och åt hummer, såg Hamilton och gick på museum. Jag tog två turer till Stockholm också, en för att hälsa på i Ells nya lägenhet, spela in podd och gå på mellofest och en för att se My Favorite Murder live.

Vilken bedrift under året är du mest stolt över?
Att jag skrev klart inte bara ett, utan TVÅ, råmanus. Och att jag höll ut när allt var fruktansvärt.

Vad önskar du att du gjort mer?
Samma svar som alltid: yoga. Jag mår så bra av det men tar mig alldeles för sällan tid att rulla ut mattan.

Vad har du lärt dig av, och under, år 2018?
Att jag inte kan planera livet eftersom saker händer lite som det vill ändå. Att vara tacksam för dagarna jag inte har ont eller vill halshugga mig själv. Ett par ord på sydsamiska och en gnutta mer tålamod.

Vilken låt symboliserar ditt år 2018?
thank u, next

Tänker du ha några nyårslöften under 2019?
Tycker verkligen att det borde heta nyårsmål istället. Mitt mål är att skicka in nått av mina två manus till ett gäng förlag.

Vad hoppas du slippa under år 2019?
Värmeböljor och torka, folk som tvivlar på kvinnors berättelser och monstermigrän.

Vilka förhoppningar har du inför år 2019?
Ett kreativt år med fokus på välmående, och modet att våga.

Header photo credit: Julie Tupas

Mina favoriter år 2018

Bästa serierna
Jag har upptäckt och sett så himla många bra nya serier i år! De tre stora favoriterna är Call the midwife, Community och The Office. De första två säsongerna av Bron var skitbra, American Vandal är en riktigt bra true crime-parodi, Ugly Delicious gör en hungrig och fascinerad och första säsongen av Stranger things var spännande och bra. Måste nämna Nailed it, One day at a time, Queer Eye, Free Rein, Patriot Act, The Keepers och Santa Clarita Diet också. Och Game of Thrones såklart, är ju bara ett par säsonger in men älskar den.

Bästa filmerna
Black Panther var den enda filmen jag såg på bio och den var svinbra, den första Marvelfilm på länge som lyckats engagera mig. I början av året såg jag Easy A och den var riktigt rolig och smart.

Bästa skivan
First Aid Kits nya skiva Ruins.

Bästa låtarna
thank u, next – Ariana Grande
Girls like girls – Hayley Kiyoko
It’s a shame – First Aid Kit
Fireworks – First Aid Kit
Capital Letters – Hailee Steinfeld

Bästa musikvideon
Är jag en basic bitch om jag säger thank u, next? Älskar tjejfilmer från det tidiga 2000-talet så den var som gjord för mig.

Bästa poddarna
Under året tröttade jag på poddar med konceptet ”vi är sköna folk som gillar att snacka strunt i 50 min” och lyssnade mer på nischade poddar. Favoriterna var Meningen med pixel om spel och Billgren Wood som trendspanar och snackar om mat, mode, inredning och sånt.

Bästa Youtubers
Gamla favoriter som varit favoriter även i år är Lindsay Ellis och hbomberguy. De levererar alltid välgjorda och smarta videoessäer om populärkultur. I år upptäckte jag Contrapoints som också gör skitbra videoessäer och Jenny Nicholson som är så rolig och träffsäker om populärkultur.

Bästa bloggarna
Elin Kero och Sandra Beijer har varit favoriterna i år.

Bästa hudvården
Calm Soothing Toner och Skin Recovery Hydrating Treatment Mask från Paula’s Choice, Mandelic Acid 5% Skin Prep Water från Wishtrend och Beauty Sleep Accelerator från Soap & Glory.

Bästa sminket
Backlight Priming filter från BECCA och Infinity Filter Loose Setting Powder från Linda Hallberg.

Nej, jag har inte sett Fantastic Beasts-filmerna och nu ska jag berätta varför

”Va, har du inte sett Fantastic Beasts and where to find them?” Jag vet inte hur många gånger jag fått den frågan från folk som vet att jag är ett massivt Harry Potter-fan (till den grad att jag brukade arrangera konvent och wizard rock-konserter). Och jag fattar varför, det låter ju jättekonstigt att jag inte skulle gå och se en film som utspelar sig i samma universum som böckerna jag varit ett fan av i snart 20 år.

Så här kommer helt enkelt förklaringen. Tre anledningar till att jag inte sett Fantastic Beasts-filmerna och inte heller har några planer på att göra det. Obs att det här varför jag personligen inte sett dem och jag har inget problem med att andra uppskattar dem (trots att jag valt en något salty headerbild…).

1. Castingen

Redan vid castingen började jag skruva på mig. En av de vanligaste kritikerna mot Harry Potter-serien är att den är övervägande vit. Ingen av huvudkaraktärerna, eller de viktigaste sidokaraktärerna, är annat än vita. Visst spelas Hermione av Noma Dumezweni, som är svart, i pjäsen The Cursed Child och Rowling har halvhintat att bok-Hermione också skulle kunn vara svart, men det är inget som är uttalat eller tydligt i böckerna. Även i Harry Potter-filmerna har de valt att köra på en cast som är övervägande vit, till den grad att man recastade Lavender Brown från svart till vit när hon plötsligt fick en större roll i sjätte filmen.

När det kommer till Fantastic Beasts hade man alla möjligheter att göra om och göra rätt med sin casting. Många av karaktärerna är skapade enbart för filmen och huvudkaraktären Newt Scamander fick vi aldrig en beskrivning, varken i HP-serien eller boken Fantastic Beasts and where to find them. But alas, the main cast was white again och people of color är undanknuffade till biroller och kärleksintressen som offrar sig för att ge vita karaktärer lite karaktärsutveckling. Och så har vi ju Johnny Depp. Mer om den skiten i nästa punkt.

2. Det problematiska

Jag hatar egentligen ordet ”problematiskt” för det har kommit att bli ett sånt diffust ord som egentligen inte säger någonting. Men det funkar bra som rubrik för den här punkten.

Efter att första filmen kommit ut blev det uppenbart att Johnny Depp skulle spela Grindelwald och ha en stor roll i filmserien. Förutom att jag kan tänka mig hundra personer som passar bättre in på beskrivningen ”Grindelwald had golden-blond hair and a ”merry, wild” and “handsome” face. Harry Potter thought he had ”a Fred and George-ish air of triumphant trickery about him”.” så verkar Depp inte vara den skönaste snubben i världen. Och ja, jag vet att det finns fler skådespelare som är svin och som bettet sig abusive mot sina partners. Jag har säkerligen sett, och gillat, filmer där såna har medverkat. Men om jag kan undvika det så ja, då gör jag det gärna. Och jaaa jag vet att han inte är dömd och att det är ”ord mot ord”, men är det en regel jag lever efter här i livet så är det att tro på kvinnor.

När andra filmen sedan var på ingång och det stod klart att det inte skulle framgå att Dumbledore är gay utan att det återigen dömdes irrelevant kände jag bara att jag nog skulle fortsätta att inte se filmerna. Och sen är det ju hela Nagini-grejen som bara är så proppfull med rasistiska undertoner (här finns en bra text om det). Nej, det slipper jag helst se.

3. Mitt enorma ointresse

Jag fattar att man vill göra filmer om gulliga djur så att man kan sälja mjukisdjur till barn, men om sanningen ska fram så är jag ohyggligt ointresserad av Newt Scamander. Och av Dumbledores förflutna, herregud, en stor del av sista boken handlade ju om det, behövdes det verkligen mer?! Det finns hundra berättelser jag är mer intresserad av. Jag vill veta mer om Minerva McGonagall! Jag vill se hur Kingsley Shacklebolts tid som trolldomsminister blev; politiska intriger och försök att städa upp korruptionen inom ministeriet. Visa oss grundandet av Hogwarts (tänk typ Harry Potter meets GoT). Ge mig en film om Lily och Petunia Potter! Fan vad spännande!

Fantastic Beasts-filmerna känns lite som Star Wars-prequelsen. De berättar historier som kunde ha lämnats ifred, skriver om detaljer som får jobbiga konsekvenser för den första serien och vill sälja miljoner leksaker och gulliga djur.

Men vet ni vad det betyder??? Att vi om typ 15 år borde få ett gäng jättebra Harry Potter-uppföljare med betydligt bättre mångfald när det kommer till casting. Kanske kommer den handla om… Harrys barnbarn? Det borde ge trollkarlsvärlden nog med tid för att glömma Voldemorts ondska och bli slappa nog för att tillåta nya fascistiska idéer att börja bubbla. Precis som i vår egen värld. Och då kan vi få en episk berättelse om hur Harrys barnbarn med vänner försöker stoppa en nyfascistisk rörelse från att ta makten. Det låter betydligt mer spännande än nifflare och konstiga visioner om Förintelsen.

Header photo credit: Jilbert Ebrahimi

En lista om julen

Hittade en så himla fin jullista på Det barkar åt skogen (typ min nya favoritblogg, hon bloggar om mord och sånt på Mörderier också) som jag vill svara på! Nu blir vi juliga!

6 julsnabba

Pepparkakor eller lussebullar?
Jag har aldrig riktigt fattat grejen med klassiska lussebullar, men om jag får köra ned saffran och mandelmassa och lite vit choklad i vanliga bullar blir jag glad. Pepparkakor kan vara gott, men då måste de vara hembakta med massa kristyr. Svarar nog pepparkakor ändå.

Skumtomtar eller knäck?
Knäck, helst mormors knäck.

Julkorv eller julskinka?
Jag äter inte rött kött, men det jag kan sakna mest på jul är ärtbulla (ett bröd från Dalarna som bakas på ärtmjöl) med nygriljerad skinka och senap.

Revbensspjäll eller Janssons?
Janssons om jag måste välja.

Glögg eller julmust?
Vit glögg med hjortronsmak mmmm.

Ge eller få?
Ge! Kan bli alldeles pirrig när jag ser någon öppna ett paket. Älskar att slå in fint också.

Photo: rawpixel

4 julfavoriter

Favoritjulfilm?
The Holiday och Elf.

Favoritjulkalender?
Mysteriet på Greveholm, När karusellerna sover och Trolltider.

Favoritjullåt?
Judy Garlands tolkning av Have yourself a merry little Christmas. Har förresten en så himla mysig julspellista där den är med. Gammaldags jullåtar med lite jazzig eller croner känsla är toppen.

Favoritjuldoft?
Doften av glögg.

Photo: Hannah Pemberton

3 om jultid

När är det dags att pynta?
Första omgången, med adventsstjärnor och ljusstakar + diverse ”vintriga” grejer, tar jag fram vid första advent. Andra omgången, tomtar och sånt, åker fram dagen innan Lucia (ok i år blev det tidigare pga kunde inte vänta).

När får man ha gran?
Hur jävla tidigt en vill. Vi brukar klä den dagen innan Lucia, men i år blev det innan andra advent för vi längtade så mycket och varför vänta på nått roligt när en kan göra det direkt?

När öppnar man presenter på julafton?

På morgonen! Eller så gjorde vi när jag var liten i alla fall, säkert för att varken jag eller min bror hade någon som helst chill och det blev lugnast så för mina föräldrar. Nu för tiden öppnar jag och Sampo (och katten) paket på morgonen och sen byter vi julklappar med min familj på kvällen.

Photo: Beatriz Pérez Moya

5 julpersonliga

Vad är bäst med julen?
Alla ljus och allt glitter, att en får hitta på roliga presenter, att främlingar önskar varandra god jul, julgodis, granen, traditioner och känslan av gemenskap.

Det sämsta med julen?
Att människor kan känna sig extra ensamma, möjligheten för besvikelser, att våld i hemmet ökar runt jul. Att vissa barn har ont i magen för att någon ska fråga dem vad de fått i julklapp. Ångesten hos föräldrar som inte kan ge sina barn den jul de vill. Klassklyftor blir så tydliga.

Vad ska du göra på julafton?
Jag och Sampo ska hem till mamma och pappa och käka julmiddag med dem och min bror.

Nyår då?
Jag vet faktiskt inte. Nått hittar vi nog på.

Tror du att det blir det en snöig jul?
Det brukar bli det, jag kan nog räkna mina gröna jular på en hand. Men vem fan vet, så som världen ser ut?

Header photo credit: Sarah Vombrack

Hus och rum från filmer och serier jag vill flytta in i

Efter att ha läst Det Barkar Åt Skogens fantastiska inlägg om vilka bondskurkars högkvarter hon helst vill bo i (in och läs med er, det bästa jag sett på länge!) började jag såklart fundera på vilka on screen homes jag skulle vilja flytta in i. Så här kommer helt enkelt ett gäng hem från film och serier där jag inte skulle haft något mot att bosätta mig.

Nonnatus House i Poplar

Ja, jag vet att London-stadsdelen Poplar var både fattig och nedgången under tiden Call The Midwife utspelar sig och att det därmed inte var rosor och solsken att leva och verka där. Men jag kan ändå inte låta bli att drömma om att få flytta in hos systrarna och barnmorskorna på Nonnatus House.


De där mörka träsnickerierna tillsammans med det pastelligt sena 50-talet och tidiga 60-talet alltså. Så fint. Tänk att få vara en av barnmorskorna och sitta med runt bordet och skvallra om kärlek och sugklockor.

Alex omgjorda lagerbyggnad

I de tidiga tonåren såg jag 80-talsklassikern Flashdance och det faktum att huvudkaraktären Alex bodde i en stor jävla lagerlokal som gjorts om till hem var typ det coolaste jag sett i mitt liv. Det gav också upphov till en massa surfande på Hemnets ”övrigt”-kategori i jakt på min egen lagerbyggnad som jag kunde omvandla till ett coolt boende. Hur jag tänkte att mitt studiebidrag skulle räcka till det har jag ingen aning om.


Men titta själva vad coolt! Massa plats, råa industriella detaljer och lagom stökigt.

Dr Mauras Isles kök

För det första: om du ens gillar kriminalserier lite måste du se Rizzoli & Isles! Så himla bra serier som följer en kvinnlig detective och en kvinnlig rättsläkare som är bästisar och har världens finaste relation. Dr Isles stil och smak är oklanderlig och hennes kök är inget undantag.


Så rustikt, smakfullt och amerikanskt. Den där vinkylen skulle jag fylla med Fanta Lemon och sen skulle jag ha pizzakväll en gång i veckan med smarta kvinnor som vill prata om true crime.

Amélies kök i Montmartre

Amélie från Montmartre förändrade typ mitt liv när jag var 14 år. Det var en bästa filmen jag någonsin sett och födde min dröm om Paris och raklugg. Hela filmen är väldigt visuellt vacker och full med intressanta miljöner. Självklart besökte jag caféet där Amélie jobbar när jag som nybliven 18-åring drog till Paris med två kompisar. Men hennes kök är det finaste i filmen.


Så varmt med bulligt kylskåp, draperi och rött rött och återigen rött. Tror det var det här som fick mig att vilja måla mitt rum rött… mamma och jag nådde en kompromiss och hon målade dörrkarmarna till mina garderober röda.

Miss Fishers hus i Melbourne

Miss Fisher´s Murder Mysteries är en 20-talsdröm när det kommer till miljöer och kläder. Allra bäst är Miss Fisher´s fantastiska hus. Pampigt med så mycket fina mönster och djupa färger.


Hennes sovrum! Den gröna färgen i hennes salong! Hur köket inte är lika modernt och vågat som resten av huset och hur det makes sense. Älskar känslan för detaljer serien!

Köket från Practical Magic

Eller Magiska systrar, som den heter på svenska. Lite knäpp men bra film om systrar som är häxor. Och jag älskar allt som har med häxor att göra.


Men det jag minns mest från filmen är deras FANTASTISKA kök. Vill stå där och bränna salvia och hålla på med mina kristaller.

Huset från handen som gungar vaggan

Okej så det är ju inte precis en mysig eller trevlig film. Men om man kan se bortom den creepy nanny som försöker nästla sig in i deras liv så bor familjen fan jävligt fint.


Asfint hus med goda möjligheter till odling (växthus!), ljust kök och en fin mix av mörka möbler och vita snickerier. Sign me up. Minus nannyn alltså.

Header photo credit: rawpixel