Sjukdom och självömkan

Ni vet när en har snutit sig så många gånger att näsan känns som att den ska ramla av? Där är jag nu.

När Sampo började känna sig förkyld i slutet av förra veckan kände jag på mig att jag hade samma öde att vänta, och jag fick rätt. Det smög sig på under veckan och i fredags vaknade jag och ville bara somna om igen för att hela kroppen värkte. Ugh. Jag har ändå lyckats vara produktiv och klippt podcast, pluggat och förberett blogginlägg men det har gått långsamt och på sparlåga.

Förutom att ha köpt omotiverat dyr glass har jag även spenderat pengar på förkylningsprodukter jag egentligen inte ens tror funkar, typ nån jäkla spray som en ska spreja i svalget varannan timme. Det ska förkorta förkylningen med ett par dagar och det behöver jag VERKLIGEN eftersom jag och Sampo drar till London på torsdag. Jag vill inte vara sjuuuk då. Resan är en sen 30-årspresent till Sampo och den främsta anledningen till att det blev London (igen) är att vi ska gå och se musikalen Hamilton – jag är så taggad. Åh, bli frisk snabbt kroppen, snäääälla!

Dagarna fram tills torsdag ska jag spendera med att förbereda blogginlägg, packa och mysa med katten så att jag bygger upp en kattmys-reserv att ta av medan vi är borta. Jag har redan förklarat för Scully att mormor (ja, jag är den sortens kattägare som kallar mig mamma och min mamma blir därmed hennes mormor…) kommer hit för att bo med henne medan vi är borta, men det känns ändå som att jag överger min lilla snutta. Får försöka tänka på när hon väcker mig om nätterna genom att trycka upp sin rumpa i mitt fejs, så kanske saknaden inte blir lika akut.

Nästa vecka på bloggen kommer innehålla en guide till Pinterest, en till författarintervju och en kärleksförklaring till flickbokens okrönta mysteriedrottning. Titta gärna in då!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *