Min kärleksförklaring till Kitty Drew

När jag tänker tillbaka på min hungrigaste tid som bokslukare så är böckerna med de röda ryggarna jag ser framför mig. Det är självklart B. Walhlströms ungdomsböcker jag syftar på, eller flickböcker som de äldre titlarna jag hittade bland mammas gamla böcker kallades. Så många timmar som jag spenderat tillsammans med Vicki Barr, Lotta-böckerna, Tvillingarna, Mary, Lou, Klara och Wendy på Lindhöjden. En annan serie jag fullkomligt avgudade var Fem-böckerna av Enid Blyton, som faktiskt gavs ut av Rabén & Sjögren fast den i mitt huvud alltid kategoriserats tillsammans med de röda ryggarna.

Men de böcker jag ändå läst flest av, och fortfarande idag kan läsa om en lat sommardag, är ändå Kitty-böckerna. De första böckerna i serien kom ut på 1930-talet i USA, men först under 1950-talet började de översättas till svenska. Den senast utkomna svenska översättning släpptes under 2000-talet. Som författare till böckerna står Carolyn Keene, vilket är ett pseudonym (de 23 första titlarna skrevs av Mildred Wirt Benson). Med Kittys långa historia kommer självklart en mörk sida – de äldre titlarna är fulla med rasism och klassförakt. I slutet av 50-talet reviderades dock böckerna i ett försök att städa bort de värsta stereotyperna och de böcker som utkommit efter dess är betydligt bättre (men såklart inte perfekta).

Vältummade böcker jag fått från mamma eller hittat på loppis

Med allt detta sagt kanske det är svårt att förstå varför jag älskat serien så mycket. Svaret är Kitty Drew, eller Nancy som hon heter på engelska. Hon är rödblond, smart och modig och snubblar alltid över ett mysterium tillsammans med sina bästa vänner George och Bess. Och hon löser alltid mysteriet och överlistar skurkarna. Som ung tjej var det viktigt att få ta del av narrativ där kvinnor hade agens och där narrativet inte handlade om vem som skulle bjuda ut huvudkaraktären på dejt. Till och med i de äldre böckerna är Kitty otidsenligt självständig och driftig (något som självklart kan förklaras med hennes rika och vita privilegier).

Mysterierna och Kitty som karaktär förändras med tiden. De tidigare böckernas mysterium utspelade sig ofta på i den privata sfären, som gamla gods och herrgårdar, eller på sin höjd på en gammal teater. I de senare böckerna löser Kitty brott under såpoperainspelningar, på konståkningstävlingar och en skola för flygvapnet. Kitty själv får allt mer spelutrymme och respekt ju mer rättigheter och frihet kvinnor får i den verkliga världen. Något som består är dock att någon alltid försöker döda Kitty (ofta genom att preja hennes bil eller sabotera hennes bromsar) och att Kitty blir sövd med kloroform så många gånger att en börjar oroa sig för hon ska få men för livet… Och den ständiga skammandet av Bess för att hon gillar sötsaker och inte är smal, men det är ett ämne som förtjänar sitt eget inlägg!

Om jag ska nämna några favoriter blir det Kitty och dockans hemlighet, Kitty och den talande roboten, Kitty och dagboksmysteriet, Kitty och fönstermysteriet, Kitty och såpoperans hemlighet, Kitty och konståkningsmysteriet, Kitty och mysteriet på Maui, Kitty och falskmyntarligan och Kitty – fara på hög höjd.

Har du läst Kitty-böckerna eller några andra serier från B. Walhlströms ungdomsböcker? Vad tycker du om dem?

2 thoughts on “Min kärleksförklaring till Kitty Drew

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *