När motivationen saknas

Jag brister i motivation just nu. Ingen motivation att blogga, ingen motivation att redigera råmanuset, ingen motivation att planera NaNoWriMo-projektet. Bara en lamslående passivitet. När jag ser uppmuntrande ord, som ”if you can dream it you can do it”, vill jag bara säga fuck you och slänga igen en metaforisk dörr.

Det är inte likt mig. Det är inte alltid jag känner mig inspirerad att skriva och skapa, men jag brukar för det mesta ha viljan, drivet, motivationen. Oftast bubblar det i mig av viljan att skapa och det är bara att jag inte har någon idé om VAD jag ska göra (och det försöker jag jobba på, att kunna skriva utan att nödvändigtvis känna mig inspirerad). Men nu känner jag inget bubbel. Jag har tusen (nåja) uppslag på vad jag kan skriva om, vad jag kan berätta och hur jag ska planera. Men jag ser liksom inget syfte med att göra det.

För jag tror liksom inte att det tjänar någonting till. Det kommer inte bli bra nog. Hur mycket jag än bloggar kommer jag inte bli nöjd med min blogg som helhet och jag kommer inte få kommentarer nog för att känna mig bekräftad. Hur mycket jag än redigerar mitt manus så kommer jag aldrig våga skicka det till förlag, och om jag skulle våga blir det aldrig bra nog att ge ut. Det spelar ingen roll hur mycket jag planerar för NaNoWriMo, för det resulterar ändå bara i ännu ett manus som ligger och skräpar. Det känns ibland som att jag slösar min tid.

Så egentligen är det kanske inte motivationen som brister, utan tron på att resultatet blir bra nog för att lägga ned arbetet och tiden. Min självkänsla (eller självförtroende, tänk att jag aldrig lär mig skillnaden) ligger liksom och krälar på botten av den dyiga tjärnen. Fan vad jag vill tro på mig själv och att det kan bli bra nog.

Jag hade hoppats kunna sluta det här inlägget med något lite peppigt, typ ”MEN JAG SKA JOBBA PÅ DETTA!!!” men jag vet faktiskt inte hur. Det kanske räcker med att dela med mig att jag tvivlar och kämpar. Tvekar och fegar. Jag tänker att fler som skriver, eller sysslar med andra kreativa saker, kan känna igen sig i det?

Photo credit: Hello I’m Nik

8 thoughts on “När motivationen saknas

  1. Vet inte om det gör saken bättre men jag blir alltid lite besviken när du ger upp, för jag vill så gärna få läsa något du skrivit klart liksom! Tror det skulle bli så himla bra liksom, och jag menar inte att sätta press på dig eller så, jag tror verkligen det. Men sen är det ju så med utgivning iaf att det krävs en massa tur för det och när man börjar hänga i skrivarkretsar känns det som att alla andra blir utgivna än en själv, men så är det ju inte riktigt. Och har man aldrig skickat in något och blivit refuserad är det klart det blir en skitjobbig grej som kan hända (The Worst Thing In The World) och då vågar man inte. Och då är det klart man aldrig skriver klart för har man inte gjort det slipper man ens fundera på om man ska skicka det eller ej.

    1. Det hjälper faktiskt. Det har till och med varit en motivation till mig tidigare, att jag vill så gärna ha något klart att be dig testläsa, för jag har tyckt det varit så speciellt och roligt att få läsa dina färdiga manus. Ahh ibland känns det som att jag saboterar för mig själv!

  2. Känner igen mig och därför slutade jag skriva och började sy och hålla på med trädgården istället. Där ser man snabbt skillnad, kan använda det man gör relativt snabbt och utbytet energi – belöning känns vettigare. Har iof inget skapande jobb på det sättet, är lärare, och använder lite skrivande och kreativitet för att skapa lektioner. Ville mest bara må bra och det gör jag nu.

    1. Förstår vad du menar! Det är därför jag gillar bullet journaling, jag ser resultatet direkt när jag ritat en sida, istället för när jag skriver då resultatet är klart först när alla sidor är klara.

  3. Jag förstår verkligen hur du känner! Har inte så mycket råd att komma med, men den där känslan brukar ge med sig efter ett tag. Tänkte mest skriva för att säga att jag älskar din blogg (som jag följt länge) och att jag läser och uppskattar det du skriver även om jag inte kommenterar så ofta!

    1. Jag blir så glad att höra att du uppskattar min blogg, särskilt när jag själv inte känner mig allt för säker på den!

  4. Känner igen mycket! Och tror också att den här typen av kreativa intressen ofta sabbas lite av en samtidsanda av att allt ska ”bli nåt” och med ”bli nåt” menar man kommersiell produkt. Man ska kunna ha bloggsamarbeten eller vara utgiven och sälja böcker osv osv. Och förväntas kanske också alltid ta saker till ”nästa steg”. Och det är klart att man som skrivande människa drömmer om att bli läst, men jag tror också att man vinner på att ge sitt skrivande legitimitet utifrån bara vad det är. Att man är en människa som skriver, och vill skriva, och vill bli läst – men inte att man är en ”författare som inte är utgiven än”, för då är det ju alltid något som saknas.

    Lätt att tänka, svårare att applicera i verkligheten förstås.

    1. Klok analys! Och så tror jag att vårt samhälle premierar snabba resultat och klockrena framgångssagor, där motgångar är något en lätt övervinner och som aldrig återkommer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *