Den ökända andra veckan

Första veckan av glatt skrivande är en som en kalv på grönbete men sen kommer vecka två och då blir det plötsligt tungt. Det är alltid så med NaNoWriMo. Andra veckan är ökänd som perioden då folk ger upp. Att skriva är liksom som en förälskelse – i början är man nyförälskad i sin story och allt är rainbows and sunshine, sen lär en känna storyn mer och ser problemen en inte trodde fanns. Ens plot räcker inte till. Karaktärerna beter sig inte.

Jag tror jag slagit hål på ”vecka 2-väggen” och tagit mig genom det värsta. Men jag hade panik ett tag, blev övertygad om att min plot inte räckte till 50 000 ord och att berättelsens ton var all over the place. Nu känner jag mig lite mer bekväm. Dock måste jag hela tiden påminna mig själv om att första utkastet inte behöver vara perfekt. Jag berättar ju bara berättelsen för mig själv. Man kan redigera en dålig sida, men inte en tom sida. Och så vidare.