HANNA MARIE K

Fanfiction – är du Anne Rice eller Stephenie Meyer?

Fanfiction, vilket grej va? Att som fan kunna bygga vidare på ett fiktivt universum man älskar och samtidigt öva upp sitt skrivande. Fanfiction är nämligen fiktion skapad av fans som använder redan existerande världar och/eller karaktärer. Genom fanfiction kan man göra en sidokaraktär till huvudkaraktär, utforska vad som kunde ha hänt om berättelsen tagit en annan vändning eller helt enkelt berätta om två karaktärer man tycker skulle bli ihop. För många är fanfiction vägen till att för första gången låta andra ta del av det de skrivit, genom att publicera den på någon av de många fanfiction-sidor som finns.

Jag upptäckte fenomenet fanfiction på högstadiet, och även om jag nog redan varit inne och snuddad vid sysslan utan att ha ett namn på det var det som en helt ny värld öppnade sig. Var det alltså fler som ville skriva egna berättelser med Harry Potter-världen som stödhjul? Och fanns det folk som kanske ville läsa det jag skrev? Jag började skriva med en sällsynt frenesi som jag nog inte upplevt sedan dess. Harry Potter-sidan med stort S på den tiden var hogwarts.nu och det var också där jag började lägga ut min fanfiction.

Så här i efterskott är själva berättelsen inte något att hänga i granen (och den var dessutom en klyschig ”ny elev börjar på Hogwarts och blir bästis med X och tillsammans med X”-historia) men av någon anledning fick den många läsare. Att få respons, både hyllningar och konstruktiv kritik, var seriöst en av de viktigaste ingredienserna för att jag skulle fortsätta skriva och utvecklas. Jag fick självförtroende, jag lärde mig att fortsätta skriva även när jag inte hade lust och jag insåg hur mycket jag gillade att andra tog del av det jag skrev.

Som ett nördigt fan tycker jag alltså att fanfiction är toppen. Men som aspirerande författare då? Hur tänker jag kring att en dag kanske få erfara att folk skriver fanfiction om min värld och mina karaktärer?

Bland författare finns ingen konsensus. Åsikterna kan vara vitt skilda; vissa föraktar fanfiction, andra tillåter det på nåder medan andra älskar det. Låt oss till exempel titta på Anne Rice och Stephenie Meyer, författare till varsin populär vampyrserie. Anne Rice är känd för sin motvilja när det kommer till fanfiction. Hon förbjöd sina fans att skriva fanfiction och lät sina jurister skicka varningar via mejl till de som skrev fanfiction, vilket skrämde författarna vilka ofta var tonåringar eller unga kvinnor. Det resulterade i att fanfiction om Rices verk ofta gömdes i låsta forum. Stephenie Meyer har däremot accepterat fanfiction och på hennes officiella hemsida fanns länkar till hennes favoriter. Det faktum att hon inte stämt skiten ur E. L. James, vars Fifty shades-serie från början var en Twilight-fafiction, visar också på hur hennes inställning skiljer sig från Rice. Men hon la ändå till denna brasklapp:

As long as the writers of it, move on from it. I think it’s sad to spend so much energy on something you can’t own. And that makes me a little bit sad because all these talented kids should be, ya know, get your story out from under the bed and get it out there.

Själv skulle nog fanfiction bara gör mig oändlig smickrad. Tänk att ha skapat en värld och karaktärer levande nog för att få andras kreativitet att väckas! Visst kan jag förstå de författare som känner en väldig äganderätt över sitt verk, men att tro att man kan förbjuda fanfiction känns både naivt och som ett snabbt sätt att alienera sina läsare. När det gäller den mer grafiska typen av fanfiction (ja, vi snackar både erotik och ren porr) kan jag se problem när verket som fanfiction bygger på riktar sig till barn. Det finns en hel del urspårad Harry Potter-fanfiction out there och jag skulle inte vilja att barn snubblade över den när de råkar googla på något oskyldigt. JK Rowling uppmanade därför fanfiction-författare att noga gömma sådant material bakom spärrar och varningar som hindrade barn att hitta olämpliga berättelser.

När det kommer till det juridiska är fanfiction lite av en gråzon av skäl som jag kan alldeles för lite om för att kunna förklara. Vad jag dock vet är att fanfiction la grunden för att jag skulle utveckla mitt skrivande och en dag kunna skriva självständiga berättelser. Det gav mig modet att testa nya stilistiska drag och erfarenhet nog att utveckla en egen röst (som såklart har förändrats sen jag var tonåring). Att få fin respons på det jag la ut gav mig välbehövligt självförtroende och jag är fortfarande tacksam till alla som läste och lämnade kommenterar på det jag skrev, för utan det skulle jag kanske inte fortsatt att skriva mig genom tonåren.

Vad har du för erfarenhet av fanfiction? Och vad tycker du om det, både som fan och författare?

Header photo credit: Carli Jeen

4 thoughts on “Fanfiction – är du Anne Rice eller Stephenie Meyer?

  1. Jag blev riktigt nostalgisk nu när du nämnde hoggy! Och jag kommer ihåg den där berättelsen du skrev och vad jag älskade den!

    Känns helt sjukt att tänka tillbaka på den tiden!

  2. Jag vet varför dina fanfics var populära – de var välskrivna och spännande! Därför är jag väldigt nyfiken på det du håller på att skriva på nu. Ang. klyschigheten så är en del av fanfiction-genren tycker jag och därmed helt ok. Jag är generellt sett positiv till fanfiction, att det sen finns en del weird shit out there får man bara acceptera.

    1. Gud vad glad jag blir att höra det! Och ja, jag håller med, klyschigheten hör till. Fanfiction är ju mångas första erfarenhet av att skriva och utforska narrativ.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *