Med huvudet ovanför ytan

Allt har gått från noll till hundra på nån vecka. När jag läste kreativt skrivande 3 var det 30hp på halvfart (det enda sättet den kursen erbjöds av nån anledning) och allt var förhållandevis lugnt och skönt. Under hösten var jag bara hemma och försökte få pli på migränen och ny medicinering. Och nu pluggar jag plötsligt 100% igen. Litteraturvetenskap 2. Det var tio år sedan jag läste litteraturvetenskap 1 och det märks. Jag är rostig på begrepp och jag hade framförallt glömt bort hur jääävla mycket det är att läsa. Det hörs ju på namnet, kan man ju tycka annars, men jag hade nog förträngt det under åren som gått.

Hittills har det känts ganska segt och jag växlar mellan att bara tänka ”äh det får gå som det går” och världens prestationsångest där världen går under om jag inte klarar en uppgift. Jag tippar på tå runt gamla tankesätt och vanor som gjorde att jag brände ut mig. Minsta snedsteg kan leda mot helvetet (ursäkta dramatiken).

Jag är i alla fall medveten om det den här gången. Men det är svårt att inte börja fundera. Kommer jag någonsin funka på 100% igen? Fast jag håller huvudet över ytan och fokuserar på tanken att alla vägar inte är spikraka. Om jag vill ha min kandidat i litteraturvetenskap kommer jag dit på nått sätt.

Det mest intressanta hittills har varit adaptionsteori, som handlar om att adapterar text till film. Gillade verkligen Leitch tio adaptionsstrategier, superintressant och något jag gärna skulle titta mer på längre fram.

Det är vad som händer i livet. Nu ska jag återgå till att läsa om lyrik.

Header photo cred: Kristopher Roller

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *