HANNA MARIE K

Tidsmaskinen

Nu ska jag försöka trycka undan det dåliga samvetet över att inte ha bloggat på så länge. Jag vill verkligen göra det här regelbundet, men sätter sådan press på mig själv att jag inte får skriva två snackiga inlägg på rad, att ingen bryr sig om jag pysslat med i helgen etc. Men när jag går bak i arkivet på min gamla blogg är det just de snackiga inläggen jag älskar för de påminner mig om hur jag kände precis den perioden de skrevs.

Älskar att ha den där bloggen att titta tillbaka på. Den får mig att minnas hur det var att spendera timmar med att luncha under gymnasiet, att sitta vaken mitt i natten i min lilla etta i Vällingby, att bli kär i Sampo, alla långfikor i Gamla Stan och knäppa filmkvällar. Kan transporteras rakt tillbaka in i huvudet på 19-åriga Hanna. Så häftigt för mig som aldrig lyckats hålla gång en pappersdagbok någon längre tid.

Den senaste månaden har typ varit plugg. Nästa termin tänker jag inte plugga heltid. Det funkar liksom inte. Eller såhär, det funkar att plugga heltid under en begränsad tid, men jag märker att välmående och self-care får stryka med lite för att jag ska klara av det. Men det går bra i alla fall. En hemtenta kvar och sen ska jag skriva b-uppsats. Sen: sommarlov. Mamma och pappa har köpt en liten sommarstuga där det behövs göras mycket fix och don. Ser fram mot det så mycket. Hatar stan på sommaren. Vi ska till och med bygga en liten utegård till katten.

Header photo: Icons8

2 thoughts on “Tidsmaskinen

  1. Jag känner igen mig till 100% angående bloggandet. Det är kul (ibland cringey när jag går riktigt långt bak i tiden, har ändå haft min blogg i tio år nu, haha) att läsa gamla blogginlägg och minnas sådant man glömt. En sak som jag tycker är bra med pappersdagbok är att jag kan vara mer utelämnande. Jag hade skrivit en sak i min gamla dagbok, som jag sedan läste för ett år sedan och jag hade helt glömt bort den saken. Det var något privat, så jag skulle ju aldrig skriva det på min blogg, men utan dagboken hade jag aldrig kommit ihåg det och mitt minne av händelsen hade varit för evigt förändrat.

    Jag hatar också stan på sommaren btw, alltså verkligen. Det är okej en viss tid, men jag gillar mest att vara i Norrbotten där jag kommer ifrån. 🙂

    1. Jag önskar verkligen att jag kunde hålla liv i en pappersdagbok, eller något privat i alla fall, men det är lite som att det är den performativa sidan som motiverar mig att dokumentera. Kan inte motivera mig att göra det bara för mig själv.

      Känner igen cringen. Jag har bloggat sen 2005 och vill dö lite när jag går för långt bak i arkivet. Men på ett kul sätt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *