HANNA MARIE K

Du kan vinna ett exemplar av Hjortron och Hjärtan

Skulle det inte sitta fint med lite härlig sommarläsning? Svaret är ju givet och jag har nöjet att få tävla ut ett exemplar av Hjortron och hjärtan, den senaste delen i ”bär-serien” om familjen kring La Stella.

Hjortron och hjärtan är en feel good-roman av Annica Wennström och Eva Swedenmark som passar fint att avnjuta i hängmattan, på stranden eller under tågresan. Att delta i tävlingen är lika enkelt som att föräta sig på jordgubbar…

Allt du behöver göra är att:

1. Skriv en kommentar till det här inlägget och berätta vilket som är ditt favoritbär och varför.
2. Komma ihåg att fylla i din emailadress så att jag kan kontakta dig om du vinner.

Tävlingen öppnar nu och avslutas onsdag den 19 juni klockan 15.00. Jag väljer vinnaren efter bästa motivering. Vinnaren meddelas via mejl.

 

Pssst… Här hittar du min intervju med Wennström och Swedenmark!

Författarintervju med Wennström och Swedenmark

Författare kan vara ett ensamt yrke, men så är inte fallet för Annica Wennström och Eva Swedenmark. De började skriva tillsammans i slutet av 90-talet, då tillsammans med Maria Herngren och under pseudonymen Emma Vall. År 2005 gav Annica och Eva ut Smultron och svek, den första delen i det som skulle komma att bli ”bär-serien” – feel good-romaner om familjen kring restaurangen La Stella. Och för ett par veckor sedan slöpptes Hjortron och hjärtan, den senaste delen i serien! Jag fick möjlighet att intervjua dem och ville bland annat veta hur de började skapa tillsammans och hur det är att återvända till karaktärer man inte skrivit om på tio år…

Håll utkik på bloggen imorgon för då tävlar jag ut ett exemplar av Hjortron och hjärtan!

Hur och när uppstod viljan att skriva hos er båda?

Väldigt tidigt. Vi har båda skrivit så länge vi minns och haft drömmen om skrivande som yrke. Men vi är två ganska olika personer med olika ingångar till varför skrivandet är viktigt för oss.

Hur gick det till när ni blev en författarduo?

Vi arbetade tillsammans som journalister och blev väldigt goda vänner som anförtrodde varandra drömmen om att skriva mer än journalistisk, att bli författare. När vi väl sagt det tog vi beslutet att skriva tillsammans för att våga förverkliga vår dröm. Vi skrev en debattbok, Krossa glastaket, barnboken Flickan i medaljongen samt vår serie kriminalromaner om journalisten Amanda Rönn i Sundsvall. Kattjakt var den första i serien och alla finns som ljudböcker. Alla dessa skrev vi tillsammans med Maria Herngren under pseudonymen Emma Vall. Så vi var först en författartrio, sedan en duo och nu skriver vi både egna böcker och tillsammans.

Vad är det bästa med att skriva tillsammans? Och vad är det svåraste?

Det bästa är att ha en lekkamrat men också någon som man tillsammans tar idéerna vidare med, någon som fördjupar den första tanken om man själv blir trött. Dessutom är det inspirerande och kul sällskap och en härlig kontrast mot det annars ensamma skrivarlivet. Det finns egentligen inga nackdelar i vårt samarbete, det vi inte kan skriva tillsammans, skriver vi var och en för oss själva.

Hur kom ”bär-serien”, böckerna om familjen kring restaurangen La Stella, till? Var det alltid tänkt att bli en serie?

Vi var i Paris för att skriva den sjätte delen av kriminalserien om Amanda Rönn, men Paris på våren var inte mord och inte blod. Det var kärlek som vi kände i luften och romantik så klart. Så vi började spåna på en historia som skulle utspela sig i Östersund eftersom vi gärna lyfter fram det norrländska, men också allt som förenar oss utöver det. Så en italienare kom till oss, han är kär i en svenska, tillsammans startar de en restaurang. Recepten i böckerna är symboler för vad som händer med människorna kring La Stella. Det var inte alls tänkt som en serie men den blev så populär att förlaget bad oss fortsätta. Vi var inte svårövertalade, vi ville själva veta vad som hände med vår familj och deras närmaste vänner.

Det har gått tio år sedan senaste boken i ”bär-serien” kom ut – hur har det varit att återvända till karaktärerna och berättelsen?

Det var så märkligt att börja skriva. Vi funderade på om vi skulle låta åren gå. Men när vi började skriva var det som om vi bara haft pausknappen på en teveserie intryckt. Vi slutade pausa och den inre film vi ofta ser när vi skriver tillsammans började rulla. Nästan magiskt!

Har ni någon erfarenhet av refusering och kan ge några tips för hur man kan hantera att få ett nej på något en skrivit?

Det gäller att fundera noga innan man skickar in ett manus så att ens manus passar just det förlagets profil. Sedan får man vara medveten om att det kommer många manus till alla förlag, en refusering innebär inte att man ska ge upp. Vad som är viktigt är att ta till sig av kritik, se vad som kan förbättras, skriva om och tro på sig själv.

Händer det att ni drabbas av den fruktade skrivkrampen och hur övervinner ni i sådana fall den?

Inte så ofta, i synnerhet inte när vi skriver ihop. Det är alltid någon av oss som peppar den andra. Sedan har vi lärt oss att det inte är någon idé att vänta på den gudomliga inspirationen eller på en god idé som kommer flygande. Det handlar om att sitta ner och jobba och ta sig själv och skrivandet på allvar. Men också att hitta lusten, en situation man lockas av eller till exempel en person man vill beskriva.

Vilka är era tre bästa tips för att bli bättre på att skriva?

För det första ska man läsa mycket, många olika slags böcker och gärna läsa om för att lära av det du läser.
För det andra: Ha inte överkrav på dig själv när du skriver, din första mening måste inte vara genial, skriv på och låt texten flöda. Redigera kan du göra när du skrivit igenom ditt manus.
Och det tredje: Våga gå utanför din trygghetszon. Försök skriva på andra sätt än det som känns bekvämt för dig. Prova olika genrer och var nyfiken på vad som händer med texten när du leker.

Vad väntar er i framtiden på skrivfronten?

Vi har ett hemligt sommarprojekt … 🙂

Och sist men inte minst – vilket är ert favoritbär?

Eva: Finns det något godare än söta smultron på strå? (Eva)
Annica: Det finns inget mer hemma för mig än blåbär, och du Eva, dem har vi inte skrivit om än!

Pssst… Här hittar du fler intervjuer med författare och skrivande människor!