Den ökända andra veckan

Första veckan av glatt skrivande är en som en kalv på grönbete men sen kommer vecka två och då blir det plötsligt tungt. Det är alltid så med NaNoWriMo. Andra veckan är ökänd som perioden då folk ger upp. Att skriva är liksom som en förälskelse – i början är man nyförälskad i sin story och allt är rainbows and sunshine, sen lär en känna storyn mer och ser problemen en inte trodde fanns. Ens plot räcker inte till. Karaktärerna beter sig inte.

Jag tror jag slagit hål på ”vecka 2-väggen” och tagit mig genom det värsta. Men jag hade panik ett tag, blev övertygad om att min plot inte räckte till 50 000 ord och att berättelsens ton var all over the place. Nu känner jag mig lite mer bekväm. Dock måste jag hela tiden påminna mig själv om att första utkastet inte behöver vara perfekt. Jag berättar ju bara berättelsen för mig själv. Man kan redigera en dålig sida, men inte en tom sida. Och så vidare.

November is coming

Det betyder att det äntligen blir allmänt accepterat att tjuvstarta julen lite. Liksom, inte fram med tomtar eller så, men en får med gott samvete lyssna på blygsam julmusik, köpa julklappspapper och säga att en längtar till jul. Sånt som jag bara gjort i smyg hittills alltså. Jag erkänner att jag redan köpt två nya adventsstjärnor och lite lulllull till klappinslagningen. Det var omöjligt att hejda sig.

En annan sak som november innebär är att det är dags att dricka obscena mängder te medan en skriver 50 000 ord på 30 dagar. NaNoWriMo med andra ord. Vi får se hur mycket jag kommer ha tid att blogga under månaden. För dig som är nyfiken på vad fasen NaNoWriMo är så har jag skrivit ett inlägg som förklarar denna galna företeelse.

I år skriver jag en ungdomsroman om katter, häxkraft och kärlek, som går under arbetsnamnet Tistelstigen 22. Här är en synopsis för den som blir nyfiken:

Frances Johansson har flyttat hemifrån till en främmande stad för att gå sin drömlinje på gymnasiet. Men inget blir så drömmigt som hon hoppats; hennes kille är otrogen, hon har svårt att hitta vänner i sin nya klass och det är rätt läskigt att bo själv. För att råda bot på ensamheten bestämmer Frances sig för att adoptera en katt från ett katthem. Men kort efter att den buttre 15-årige katten Elvis flyttat in börjar märkliga saker hända Frances och det verkar som att de har något att göra med Elvis gamla ägare, som ryktas vara en häxa…

Någon annan som planerar att delta i NaNoWriMo? Lägg gärna till mig som writing buddy – jag heter tigi!

Photo credit: Toa Heftiba

När motivationen saknas

Jag brister i motivation just nu. Ingen motivation att blogga, ingen motivation att redigera råmanuset, ingen motivation att planera NaNoWriMo-projektet. Bara en lamslående passivitet. När jag ser uppmuntrande ord, som ”if you can dream it you can do it”, vill jag bara säga fuck you och slänga igen en metaforisk dörr.

Det är inte likt mig. Det är inte alltid jag känner mig inspirerad att skriva och skapa, men jag brukar för det mesta ha viljan, drivet, motivationen. Oftast bubblar det i mig av viljan att skapa och det är bara att jag inte har någon idé om VAD jag ska göra (och det försöker jag jobba på, att kunna skriva utan att nödvändigtvis känna mig inspirerad). Men nu känner jag inget bubbel. Jag har tusen (nåja) uppslag på vad jag kan skriva om, vad jag kan berätta och hur jag ska planera. Men jag ser liksom inget syfte med att göra det.

För jag tror liksom inte att det tjänar någonting till. Det kommer inte bli bra nog. Hur mycket jag än bloggar kommer jag inte bli nöjd med min blogg som helhet och jag kommer inte få kommentarer nog för att känna mig bekräftad. Hur mycket jag än redigerar mitt manus så kommer jag aldrig våga skicka det till förlag, och om jag skulle våga blir det aldrig bra nog att ge ut. Det spelar ingen roll hur mycket jag planerar för NaNoWriMo, för det resulterar ändå bara i ännu ett manus som ligger och skräpar. Det känns ibland som att jag slösar min tid.

Så egentligen är det kanske inte motivationen som brister, utan tron på att resultatet blir bra nog för att lägga ned arbetet och tiden. Min självkänsla (eller självförtroende, tänk att jag aldrig lär mig skillnaden) ligger liksom och krälar på botten av den dyiga tjärnen. Fan vad jag vill tro på mig själv och att det kan bli bra nog.

Jag hade hoppats kunna sluta det här inlägget med något lite peppigt, typ ”MEN JAG SKA JOBBA PÅ DETTA!!!” men jag vet faktiskt inte hur. Det kanske räcker med att dela med mig att jag tvivlar och kämpar. Tvekar och fegar. Jag tänker att fler som skriver, eller sysslar med andra kreativa saker, kan känna igen sig i det?

Photo credit: Hello I’m Nik

Tips: 11 bra blogginlägg om att skriva

Ibland räcker ens egna funderingar inte till och därför har jag sammanställt en lista med elva blogginlägg om skrivande och författarskap som både bekräftat och utmanat mitt sätt att förhålla mig till att skriva. Och vem gillar inte lite länkkärlek i bloggvärlden? Klicka er in och och läs!

Var börjar man? på Som En Spegelboll

Med hjälp av exempel från Harry Potter, Mad Max: Fury Road och Den Femte Vågen förklarar Ell Forselius var din berättelse ska ta sin början.

”Fråga dig själv: var är det absoluta första som läsaren MÅSTE veta för att förstå din berättelse? Vilken händelse GÅR det inte att utelämna för att man ska fatta resten av storyn? Börja där.” Läs mer här.

Hey jealousy på Som En Spegelboll

I ett brutalt ärligt inlägg berättar Ell Forselius om hur en kan hantera avundsjukan som uppstår när ens bästis får ett förlagskontrakt medan en själv samlar refuseringar.

”Avundsjuka är såklart en typiskt dålig känsla, men fuck it, lärde vi oss någonting av Insidan Ut så är det ju att alla känslor faktiskt behövs, till och med de dåliga.” Läs mer här.

Vad jag lärt mig om skrivande av Usain Bolt på Som En Spegelboll

Ell Forselius har läst kortdistanslöparen och världsrekordhållaren Usain Bolts självbiografi och applicerat lärdomar från boken på skrivandet – och det visar sig att löpning och skrivande har mer gemensamt än en kanske tror.

”Alla vet ju att skrivande och löpning hänger ihop på något sätt, det är ju liksom ett odiskutabelt faktum för alla som ägnar sig åt båda. Frågan är dock hur det fungerar om man ser det åt bara ena hållet, kan en löpare lära sig någonting av en författare? Kan en författare lära sig någonting av löpning?” Läs mer här.

Köpa tid på Netteblad

På sitt säregna poetiska sätt funderar Ulrika Nettelblad kring tiden hon avsätter för sitt skrivande, hur hon får den och hur det stundtals är svårt att känna att en verkligen ”förtjänat” den.

”Jag har köpt mig den här tiden, ändå tvivlar jag på att den är min. Genom sena kvällar på akuten har jag köpt mig den här tiden. Genom att ta ut jourtid och övertid i just tid istället för pengar har jag köpt den här tiden. Genom att prioritera bort – vänner jag inte träffar, mat jag inte lagar, teveserier jag aldrig ser – har jag köpt mig den här tiden. Och ändå undrar jag: är den verkligen min att använda.” Läs mer här.

Crafting Strong Character Arcs For Your Novel på Well-storied

I ett pedagogiskt blogginlägg förklarar Kristen Kieffer de olika typerna av karaktärsarker och vad som krävs för en gedigen karaktärsark.

”Character arcs follow the emotional or spiritual journey a character undergoes over the course of a story, and the first thing you need to know about crafting them is that there’s no single correct way to make your approach.” Läs mer här.

Breaking Down The Four Main Types of External Conflict på Well-storied

Kristen Kieffer utbildar oss i de fyra olika huvudtyperna av externa konflikter, vad som kännetecknar dem och ger exempel från litteraturen.

”External conflict is the struggle a character faces against an outside force. That force, however, isn’t limited to just a simple antagonist. External conflict can actually be categorized into four main types, which we’ll break down below.” Läs mer här.

How to Craft Riveting Internal Conflict For Your Story på Well-storied

Kristen Kieffer fortsätter sin pedagogiska serie om konflikter i berättelser, denna gång i ett blogginlägg om vad en intern konflikt är, hur du skapar en bra intern konflikt och hur den kan vävas samman med den externa konflikten.

”Internal conflict pits a character against their own mind or heart, which is why this type of conflict is often called ”Character vs. Self.” For this type of conflict to play out, a character must be pulled in two or more directions while attempting to make an important decision.” Läs mer här.

Författarskola på Alla bloggar utom jag

Okej, det här är egentligen lite fusk från min sida eftersom det inte är ett blogginlägg utan flera. Elin Säfström har en utmärkt serie blogginlägg som hon kallar författarskola med allt från dramaturgilektioner till råd för författarbesök i skolor.

”Men däremot behöver jag påminna mig själv om en del av de saker jag ändå lärt mig under de drygt tio år som jag skrev böcker som ingen människa ville läsa, helt enkelt eftersom de var oläsliga.” Läs mer här.

Regler? på Rebecka Edgren Aldéns blogg

Rebecka Edgren Aldén diskuterar skrivregler, dess egentliga roll och vilken inverkan de har på huruvida någon blir utgiven – och listar några regler (som du inte behöver följa).

”Vi tar det från början. Regler är egentligen hjälpmedel. Det är väldigt svårt att skriva. Jag ser, som journalist, att väldigt få människor behärskar det skrivna språket. Det är det första. Det är svårt att skriva bra. Du behöver inte skriva perfekt, men det är klart att det underlättar om du kan skriva när du ska skriva en bok. Och då kommer vi till det andra: För även om du kan svenska skrivregler så betyder inte det att du kan skriva en bok.” Läs mer här.

En egen röst? på Rebecka Edgren Aldéns blogg

Med den egna erfarenheten som redaktör i bagaget funderar Rebecka Edgren Aldén på konceptet ”en egen röst”.

”Att skriva annorlunda är inte samma sak som att ha en egen röst. Det kan vara det, men är inte nödvändigtvis det. Jag skulle vilja påstå att en egen röst är det samma som en eget penselskrift, som konstnärer har. Eller ett eget artistiskt uttryck eller ton som musiker har. MEN, för att kunna ha det, måste man först kunna hantverket.” Läs mer här.

10 vanliga frågor som visar vilka myter det finns kring författare på Rebecka Edgren Aldéns blogg

I ett informativt, roligt och välbehövligt blogginlägg gör Rebecka Edgren Aldéns upp med tio vanliga frågor som en författare kan få.

”Det är lustigt, för så fort man säger att man börjat skriva på en bok så frågade folk, typ redan efter en vecka; ”har den kommit ut än?” People, det tar JÄTTELÅNG tid att få ut en bok. Först tar det väldigt lång tid att skriva den.” Läs mer här.

Hur fan redigerar en sitt råmanus?

Förra veckan lämnade jag in sista uppgiften för terminen och igår fick jag veta att den blev godkänd. Jag är alltså helt klar med Kreativt Skrivande 3. Nu sitter jag här med 90 hp kreativt skrivande i bagaget och det är dags för vad jag har lovat mig själv ska bli nästa steg.

M A N U S R E D I G E R I N G E N .

I början av mars blev jag ju färdig med mitt första råmanus. Vilken känsla det var! Jag bestämde mig i alla fall för att låta manuset vila till kursens slut så att jag kunde fokusera på bloggen och de resterande uppgifterna. Nu är slutet här och det är dags att väcka manuset ur sin dvala. Det är dags att redigera första utkastet av min roman.

Men eftersom det här är mitt första färdiga råmanus har jag ju aldrig redigerat ett manus tidigare. Jag skulle kunna ge hundra tips för hur en börjar planera sin berättelse, hur en skriver dialoger och hur en ger sin huvudkaraktär ett bra namn. Men när det kommer till redigeringen är det jag som behöver tips, för jag är en total novis. Det är en helt ny värld. En skog av frågetecken.

Visst har jag någorlunda koll på vilka problem mitt manus har och vad som kräver åtgärder. Men var börjar jag? Hur vet jag när det är färdigt för testläsare? Aaah så många frågor, det får nog bli ett par (eller typ femtio) googlingar på ämnet. Om du har några råd på vägen eller kan tipsa om bra resurser så släng gärna iväg en kommentar!

Nu kör vi…?

Jag svarar på mina egna intervjufrågor

Under flera veckor har jag nu utsatt andra författare och skribenter för de här frågorna så det är väl på tiden att jag själv tvingas svara på dem. Vissa var svårare än jag trodde att svara på, kanske för att jag tvingades skärskåda mitt egen inställning till mitt eget skrivande. Nu kör vi!

När och hur började du skriva?
Jag har svårt att minnas hur jag började skriva, för det är svårt att minnas en tid då jag inte skrev. Berättandet och skapandet med ord har alltid varit en del av mig. Men som jag minns det började det i lågstadiet med korta små bilderböcker om vilsna kaniner. Under mellanstadiet och högstadiet och på den vägen är det. Jag har skrivit ett längre inlägg om hur jag blev en skrivande människa – det kan du läsa här.

Varför skriver du?
Ibland för att jag vill, ibland för att jag måste och ibland för att jag inte riktigt kan något annat. Oftast för att jag har en historia som vill se världen utanför mitt huvud.

Vad skriver du helst om och varför?

Identitet, sena tonår och att växa upp. Att hitta sin plats i världen och sin väg i livet. Att känna sig för stor och liten på samma gång. Det bara blir så, det är helt enkelt det som intresserar mig och det finns något universellt i många av tonårens upplevelser. Jag gillar att kombinera vardagen och de realistiska problemen med fantastiska och magiska inslag. Mina berättelser utspelar sig oftast i lite mindre städer eller orter, gärna sådana som vuxit upp runt en industriort eller bruksort – förmodligen för att jag själv är uppväxt i Borlänge som formats av både pappersbruket och stålverket.

Har du blivit refuserad någon gång och kan ge några tips för hur en hanterar att få ett nej på något en skrivit?
Nej, men det är bara för att jag aldrig haft modet att skicka in något till ett förlag eller tidskrift. Eller såhär, inget av det jag skrivit har känts färdigt nog. Jag kan bli avundsjuk på de som ens fått iväg något till förlag och jag känner mig ofta som en stor bedragare som snackar om att vilja skriva och bli utgiven men faktiskt bara har ett färdigt råmanus.

Händer det att du får skrivkramp och hur övervinner du i sådana fall det?
Eh ja. Jag hade några år när jag inte skrev ett jävla dugg (de sammanföll med utbrändhet och depression… nog inte en slump). Jag får inte må för dåligt om jag ska kunna skriva, men jag får heller inte vara för extatisk. För mig handlade det mycket om disciplin och koncentration och något som alltid får igång mig är att delta i NaNoWriMo. Jag presterar bäst när deadlinen och syftet är tydligt.

Hur ser dina rutiner runt skrivandet ut? Sitter du på något särskilt ställe, måste du ha en kopp te osv?
Är jag hemma så skriver jag vid skrivbordet eller köksbordet, beroende på humör. Jag älskar att skriva ute i det vilda – typ på ett lagom stökigt café eller biblioteket. Att gå hemifrån och gå till en annan plats för att skriva brukar ge mig en nytändning och inspiration, men det funkar också som ett bra sätt att separera fritid från skrivtid. Hemma finns så mycket annat att göra, typ organisera om garderoben och klappa katten. Och om jag går någonstans för att skriva och köper en dyr chailatte så ska jag fasen skriva X antal ord för att det ska vara värt det – det motiverar mig.

Ge dina tre bästa tips för att bli bättre på att skriva!
1. Låt andra ta del av det du skriver, för att få beröm och konstruktiv kritik. Att någon skrattar åt en rolig mening eller förvånad över en vändning är motiverande, och kanske kan ett utomstående perspektiv hjälpa dig med ett problem i narrativet.
2. Ta dig själv och ditt skrivande på allvar. Ge det den tid och de resurser det förtjänar!
3. Fundera över vad det är som gör dina favoritböcker till favoriter. Vad är det författaren lyckats med? Vad kan du inspireras av och hur kan du applicera det på ditt eget skrivande och berättande?

Säg en bok som alla borde läsa!
Expeditionen: min kärlekshistoria av Bea Uusma. Gärna den illustrerade utgåvan.

Vad har du på gång? Något spännande skrivprojekt?
Alldeles strax är jag färdig med kursen Kreativt Skrivande 3 på LTU. I sommar planerar jag att redigera det manus jag skrev under kursen; en övernaturlig mordgåta om 17-åriga Flora som upptäcker att hemligheter gömmer sig i de lugnaste vatten. Samtidigt funderar jag på vad nästa skrivprojektet blir… en liten idé om kvinnlig detektiv en fiktiv viktoriansk setting har börjat gro lite. Nästa NaNoWriMo-projekt kanske?

Vart hittar en dig om en vill ta del av det du skriver? Vart hänger du på internet med andra ord!
Jag hänger ju här! Och på typ alla sociala medier:
Instagram: @hannamariek
Twitter: @tigi
Tumblr: @jigglypuss
Pinterest: @hannamarie

Vad är skrivkramp och hur botar du den?

Har du någonsin suttit framför datorn och stirrat på ett tomt dokument, övertygad om att du aldrig kommer kunna skriva ett enda ord igen? Då kanske du upplevt fenomenet skrivkramp, något som många författare och skrivande människor kan känna igen sig i. Men misströsta inte – det behöver inte vara kroniskt och du kommer kunna skriva igen!

Vad är skrivkramp?

Låt oss först och främst reda ut definitionerna. Skrivkramp är egentligen en fysisk åkomma, som även kallas mogigrafi, där långvarigt skrivande med penna leder till muskelkramp eller spasmer i händer och fingrar. I dagligt tal används dock skrivkramp när en syftar på så kallad skrivblockering, det vill säga ett mentalt fenomen där någon förlorar förmågan att skriva. På engelska kallas fenomenet för writer’s block. I den här texten syftar jag på den mentala blockeringen när jag använder termen skrivkramp.

Varför uppstår skrivkramp?

Enligt Wikipedia är orsakerna ofta prestationsångest eller bristande inspiration. Studentlitteratur skriver att ”ett alltför stort mått av självkritik är en vanlig orsak till att det kreativa flödet hindra”. I vissa fall kan det också bero på brist på tid eller att en helt enkelt inte har allt underlag som krävs. Skrivfokus delar upp blockeringen i två typer: nervös blockering och undanträngd blockering. Den nervösa blockeringen är ett resultat av självkritik där oro och tvivel har sänkt självförtroendet och självkänslan så pass att en blivit rädd. Undanträngd blockering handlar om att ens texter har verkliga och allvarliga brister som en plötsligt blivit medveten om.

Finns skrivkramp verkligen?

Det finns de som hävdar att skrivkramp, i den mentala meningen, inte är ett verkligt fenomen utan bara är ett resultat av bristande koncentration eller disciplin. Vissa av tipsen för att komma underfund med skrivkramp kan dock även appliceras när det är koncentrationen eller disciplinen som är den felande faktorn. Oavsett om det är ett verkligt fenomen eller inte så är den upplevda verkligheten hos den som påstår sig ha skrivkramp den samma – personen upplever att den inte kan skriva.

Nu till det viktiga – hur fasen botar en då skrivkramp?

Om det ändå fanns en universell och snabb lösning på problemet, typ som ett litet skrivpiller en kunde ta när det känns som att orden fastnat. Tyvärr är det mer komplext än så. Skrivande är ingen syssla för den som saknar tålamod och det gäller även när kommer till att hitta tillbaka till skrivandet när skrivkrampen slagit till.

De vanligaste tipsen

Planera skrivtid

Om du inte har, eller upplever att du inte har, tid att skriva kommer inget skrivande att bli gjort. Avsätt därför tid att skriva med hjälp av en noggrann plan där du planerar mellan vilka tider du ska skriv och var du ska göra det. Boka in skrivtid för dig själv på samma sätt som du skulle boka in ett möte och respektera den tiden.

Flödesskriv

Flödesskrivning går ut på att skriva kravlöst, utan planering eller redigering, i 5-20 minuter. Det ska fungera som en uppvärmning, som att varmköra en gammal bilmotorn om vintern. Du ska skriva vad du tänker på just då och bara låta tankarna och känslorna komma som de vill. De kan ge dig inspiration och idéer och få spärren att släppa.

Var alltid redo att skriva

Se alltid till att ha ett block, en anteckning i mobilen eller ett dokument på datorn uppe för att kunna skriva ned idéer, formuleringar och tankar direkt när de dyker upp i huvudet. Använd dokumentet som stöd när skrivkrampen dyker upp.

Gör något annat ett tag

Städa, gör en annan arbetsuppgift, gå ut och promenera eller spring. Läs en bok. Se en film. Gör något annat än att stirra på ett tomt dokument eller blankt papper helt enkelt.

Få tyst på kritikern

Är din inre kritiker anledningen till din skrivkramp så måste ditt fokus vara att få tyst på den rösten. Om du ständigt tvivlar på varenda ord du skriver är det klart att det känns vidrigt jobbigt att skriva. Bodil Malmsten skriver i sin bok Så gör jag: konsten att skriva att ”deadline är den dödliga linje där den yttre kontrollen kommer in.” Hon menar att innan deadline, när en skriver, måste det bara vara skribenten själv och dennes lust. Inget annat får ta plats. Under själva skrivtiden ska en skriva för sig själv. Första delen av skrivandet ska bestå av att bara göra det, ösa ur sig utan att sålla eller utöva kontroll. I det stadiet av processen har självkritiken ingen plats.

Tips från författaren

I min serie med författarintervjuer har jag ställt frågan om skrivkramp och de allra flesta hade upplevt perioder när det inte gick att skriva:

Om jag inte kan skriva något alls ska man antingen gratulera mig eller beklaga: det händer bara när jag är nygravid eller oerhört olycklig. Annars… jag har ju skrivit så länge. Jag har så många verktyg som sitter i ryggmärgen. Det finns alltid något jag kan göra som tar mig närmare den text jag vill skapa. Det behöver inte alltid bli så jäkla bra, kom ihåg det. Först behöver det bara bli.
Ulrika Nettelblad

Absolut. Att det känns tyngre att skriva ibland är en naturlig del av processen. Om det inte funkar att flödesskriva kanske jag ägnar mig åt research eller redigering. Eller så funderar jag över hur jag ska få ihop scenerna. Eller skriver låttexter.
Maria Richardsson

Att skriva är ett hårt jobb, varje dag. Jag skriver även om jag inte har lust, även om det blir dåligt. Det är det som är själva jobbet att vara författare. Mycket av det jag skriver är uselt. Men jag gör det. Och det är det som är skillnaden mellan de som är författare och de som drömmer om att bli författare. Nu har jag några andra uppdrag också, så märker jag att det går riktigt dåligt kan jag välja att jobba med de andra sakerna ett tag. Men, jag tillåter mig inte att ha skrivkramp. Man måste fortsätta skriva. Som Doris i Hitta Nemo: Fortsätt simma, fortsätt simma. Det är enda vägen!
Rebecka Edgren Aldén

Njaej, alltså min unpopular opinion är ju att jag inte tror på skrivkramp. Det är klart det finns tillfällen då en inte orkar skriva eller har något motivation eller livet bara händer, men att det finns någon magisk kramp som hindrar folk från att skriva tror jag inte på. Alla drabbas av omotivation ibland, varför ska just de som skriver få skylla på något diffust som skrivkramp? Hur som helst tror jag det bästa sättet att övervinna det bara är att sätta sig ner och skriva. Antingen är det pissjobbigt men då har du i alla fall skrivit något, eller så får du motivation och då var det ju bra att du började.
Ell Forselius

Det händer absolut. Ibland försöker jag bara fortsätta igenom det, ibland tar jag en medveten planerad paus så jag inte sitter och stirrar på datorn och önskar att jag skrev. Det bästa är att ha en deadline, så att saker måste in oavsett hur jag känner och har det.
Julia Skott

Den värsta krampen brukar komma runt ”sida 90”, mer ett uttryck än en faktisk sida. Men någonstans där alla karaktärer är presenterade och storyn är tydlig och allting ska landa i något slags tuggande fram mot akt 1, akt 2, akt 3, där brukar jag fastna. Och det finns inga magiska lösningar, dessvärre. Bokskrivande är ett jobb, som vilket annat, fast sämst betalt. Du får helt enkelt klämma dig framåt, prova olika tidpunkter på dygnet (tidig morgon utan frukost, sen kväll med kaffe), lyssna på musik, ta en paus eller tvinga dig tills du svettas. Sen är du vidare. Det brukar lossna till slut, oftast när man kämpat ett tag och sedan släpper taget.
Christin Ljungqvist

Jag lider av kronisk skrivkramp, så om någon har tips på hur man botar det får de gärna höra av sig! Men annars tycker jag det funkar bra med att göra något helt annat. Spela lite tv-spel, kolla på en serie, läsa sin favoritbok. Få igång lusten för att berätta genom att kolla in storytelling i ett annat format.
Christine Lundgren

Resurser och artiklar

Så botar du skrivkrampen – Studentlitteraturs Författarnyhetsbrevet
Skrivkramp – Chalmers skrivguide
7 saker att skriva om när du fått skrivkramp – Type & Tell Blog
Första hjälpen mot skrivkramp – Stockholms Skrivbyrå
Tips som lossar skrivblockering! – Skrivfokus
Flödesskrivning – Skrivguiden

Har du erfarenhet av skrivkramp? Hur gjorde du för att bota den? Berätta i en kommentar!

Hur viktig är protagonisten?

De allra flesta böcker har ett persongalleri av karaktärer som på olika sätt påverkar, och påverkas av, narrativet. Den kanske viktigaste av dessa är huvudpersonen, eller protagonisten. Ordet protagonist kommer från grekiskans proto (tidig) och agonistes (kämpe) och syftade ursprungligen på den första rollfigur som äntrade scenen. Protagonisten är berättelsens centrala karaktär och det är runt denne, eller dessa, som handlingen utspelar sig.

Som läsare spenderar vi största delen av läsupplevelsen i sällskap med protagonisten eller protagonisterna. Vi kommer att följa dem genom den dramaturgiska kurvans anslag och vändpunkter, i väntan på klimax. Kanske kommer vi att få se dem slåss mot en korrupt härskare, komma ut för sin familj, lösa ett mord eller övervinna sin scenskräck. Oavsett hur protagonistens resa ser ut så måste det finnas något som får oss investerade i utfallet, något som gör att vi bryr oss om hur boken slutar. Kan vi engagera oss i en berättelse om vi inte är intresserade av protagonisten? Måste vi gilla protagonisten för att gilla boken? Kan en bra bok ha en dålig protagonist?

För mig är det självklart att protagonister är viktiga för läsupplevelsen. Vad är då en bra protagonist? Det är en fråga jag inte ens tänker försöka mig på att ge ett allmängiltigt svar på. Personligen skulle jag säga att det är någon vars öde jag känner mig investerad i. Om jag inte känner att jag bryr mig om vad som händer protagonisten blir jag ofta väldigt omotiverad att fortsätta läsa boken. Det betyder inte att jag måste gilla eller kunna relatera till protagonisten. Tvärtom! En motbjudande karaktär kan få mig investerad eftersom jag vill se denne ställas inför rätta och få vad hen förtjänar.

Den bok jag arbetat med under det senaste året är en övernaturlig mordgåta som utspelar sig i en småstad med 17-åriga Flora som protagonist. Flora är en drömmare som som olyckligt nog bryr sig alldeles för mycket om vad andra tycker om hennes drömmar. Hennes trista sommarlov tar en mer dramatisk riktning efter en övernattning vid ett övergivet flickinternat. I mardrömmar ser hon en elev drunkna i internatets bottenlösa tjärn och det enda sättet att få lugn och ro igen tycks vara att ta reda på vad som egentligen hände och vilka hemligheter som gömmer sig i de lugnaste vatten.

Med mina egna protagonister strävar jag efter att den tänkta läsaren ska kunna identifiera sig med och relatera till protagonisten. Det är ju svårt att göra allt med en karaktär relaterbart, men jag vill att det ska finnas åtminstone något inslag av igenkänning. Målgruppen jag skriver för är Young Adult (unga vuxna) och jag blandar gärna fantastiska inslag med teman som identitet, tillhörighet och sexualitet.

Hur viktig tycker du att protagonisten är? Vad är en bra protagonist? Hur tänker du när du utvecklar dina egna protagonister? Kommentera och berätta vad du tycker!

Sju böcker som påverkat mig och mitt skrivande

”Läs mycket!” är ett återkommande tips när det kommer till att bli bättre på att skriva. För min del tror jag att mitt skrivande föddes ur mitt tidiga bokslukande och när jag skärskådar mig själv och mitt skrivande tycker jag mig se några böcker som påverkat hur jag skriver idag.

Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren
Av alla Astrid Lindgrens fantastiska hjältinnor var Ronja den jag kände mig närmast som barn. Jag vet inte vad det var med Ronja jag kände igen mig i – kanske att jag själv var mer vild än tam som barn. Det var i alla fall något med de djupa skogarna med vildhästar och vildvittror och helvetesgapets skrämmande djup som hänförde mig. Ronjas värld är fortfarande en av de världar som fångat mig bäst och när mina berättelser har utspelat sig i skogen är det Astrid Lindgrens Mattisskogen som inspirerat mig mest.

Agnes Cecilia av Maria Gripe
I mellanstadiet högläste vi Agnes Cecilia i klassen och jag blev så tagen att jag inte kunde vänta, utan lånade boken och läste ut den. Maria Gripe lyckas göra vardagliga ting mystiska och skapar en sådan suggestiv och spöklik stämning. Av alla böcker i den här listan så är det nog Agnes Cecilia jag ser tydligast spår av i de senaste längre projekt jag arbetat med.

Sofies värld av Jostein Gaarder
Sofies värld introducerade mig för idéhistoria vilket jag tror att jag har enorm nytta av när jag skriver.
Det var min filosofilärare till pappa som satte boken i mina händer. Jag tror jag var tolv eller tretton första gången jag läste Sofies värld och den gjorde mig seriöst existentiellt förvirrad. I min dagbok, bland kärleksproblem och kroppskomplex, kan en hitta ontologiska funderingar där jag till slut hittar tröst i Descartes ”cogito, ergo sum”…

En oväntad semester av Marian Keyes
Berättelsen om Rachel Walsh var den första Marian Keyes-boken jag läste och jag blev direkt förälskad i hennes sätt att lättsam och roligt berätta om seriösa grejer. Att läsa Marian Keyes fick mig att förstå ett nytt sätt jag kunde introducera humor i berättelser vars teman på pappret inte ska vara roligt.

Pride and prejudice av Jane Austen
Motvilligt tog jag mig ann Pride and prejudice när vi skulle läsa engelska klassiker i gymnasiet. Och jag måste erkänna att jag började med att fuska och se BBC-serien, den med Colin Firth som mr Darcy. Men jag blev så förälskad i berättelsen och karaktärerna att jag direkt sträckläste boken och Jag är så glad att jag gjorde det. Annars hade jag gått miste om Austens förmåga att gestalta och ironisera över sociala koder, uppfattningar och företeelser i sin samtid. Jag vill påstå att Pride and prejudice (och Austens andra böcker) hjälpte mig att bli bättre på att både gestalta och beskriva karaktärer.

Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda
Jag läste den år 2006 och blev så himla golvad. Det var som att den kastade upp mig i luften, lät mig tumla runt och sedan släppte ned mig på marken igen. Den är så vackert skriven och jag gillar berättelsen om ett gäng udda och halvtrasiga figurer som ödet för samman i en lägenhet i Paris. Bokens påverkan på mitt skrivande var enorm – den fick mig att förstå hur en bryter mot skrivregler och konventioner för att skapa känsla och den lärde mig att det var okej att leka med orden.

Big Boned av Meg Cabot
Jag ÄLSKAR Meg Cabot serie om Heather Wells, den forna tonårsstjärnan som jobbar som assistant college dorm director och har en förmåga att snubbla över mysterier bara hon kan lösa. De är skrivna med så mycket kärlek, humor och självdistans! Meg Cabot är expert på roliga parenteser och bra populärkulturella referenser och det har inspirerat mitt egna skrivande så mycket. Min dröm är att det ska komma en till bok i serien, trots att den senaste kom ut 2013 och serien verkar ganska avslutad.

Vilka böcker har påverkat dig och ditt skrivande? Berätta gärna i en kommentar!

Ljud och musik som inspirerar dig att skriva

Vad skriver du helst till? Fåglarnas sång, din favoritmusik eller total tystnad? Själv är jag väldigt kräsen med vilka ljud jag har omkring mig. Det räcker med att grannbarnen väsnas eller ett högljutt tonårsgäng kommer in på caféet där jag skriver för att jag ska ryckas ur berättelsen och tappa fokus. Å andra sidan kan jag inte heller skriva i total tystnad eftersom jag finner det oinspirerande. Här är några sätt jag använder ljud och musik för att komma i skrivstämning och väcka inspirationen ur sitt slummer.

Genren och teman på Spotify

Spotify är en guldgruva när du letar efter färdiga spellistor att använda som skrivsoundtrack. Om du går in på Utforska och sedan väljer ”Genrer och teman”-fliken kommer du hitta massor av spellistor organiserade under olika genres och teman. Du kan välja mellan genren, årtionden, humör och mycket mer. Själv gillar jag att välja kategorin Focus både när jag skriver och pluggar. Peaceful Piano, Deep Focus och Atmospheric Calm är några av mina favoritspellistor.

Filmmusik och spelmusik

Finns det en film eller ett spel som inspirerar dig och får igång kreativitet? Leta rätt på musiken! Eller sök musik efter kompositör, t ex John William (Star Wars, Harry Potter, Jurrasic Park och så mycket mer) och Howard Shore (Sagan om Ringen). Själv skriver jag gärna till soundtracket från Amelie från Montmartre och spelmusiken från Tomb Raider (2013) och Dragon Age.

Atmosfäriska ljud

Det här är mitt absolut bästa tips! Jag började använda mig att atmosfäriska ljud när jag arbetade på ett ännu ofärdigt projekt för ett par år sedan. Mycket av berättelsen utspelade sig på en intensivvårdsavdelning och jag ville få en uppfattning om hur det lät på en sådan, för att kunna beskriva vad min huvudkaraktär uppfattade för ljud. Därför öppnade jag upp Youtube, sökte och hittade många videos med atmosfäriska ljud från sjukhusavdelningar. Jag började att skriva med det som bakgrundsljud och upplevde att det hjälpte mig att komma in i berättelsen bättre. Genom att söka på ”ambiance” och det du vill hitta (skog, strand, café, skola, tågstation… you name it!) kan du hitta långa videos med precis det bakgrundsljud du behöver och vill ha!

När jag bara vill ha mysiga ljud att skriva eller plugga till så är min go to Harry Potter. Och då menar jag inte att jag lyssnar på ljudböckerna. Det finns så många kanaler som har gjort fantastiska bakgrundsljud som skapar känslan av att vara på Hogwarts, The Leaky Cauldron eller hemma hos familjen Weasley. Genom att plugga till ljudet av Gryffindor common room, får jag leva ut min fantasi om att vara elev på Hogwarts. Mina favoritkanaler är Perfect Atmospheres, ASMR Rooms och Story Ambience.

För att återgå till min fråga i början av det här inlägget – vad skriver du helst till?