5 sätt författare kan använda Pinterest

Som många andra älskar jag Pinterest. Mer än en gång har jag helt tappat känsla för tid och rum när jag scrollat mig genom min feed och vältrat mig i vackra sovrum, smarta DIY-tips och perfekta eyeliner-vingar. Det kanske låter som en tidstjuv och därmed en fara för en författare som borde lägga mindre tid på att surfa och mer tid på att skriva, men det finns faktiskt sätt som Pinterest kan hjälpa författare!

Vad är då Pinterest?
Tänk dig om du skulle ta den klassiska anslagstavlan och flytta den till internet! Pinterest är en tjänst där du kan ladda upp och organisera bilder på digitala anslagstavlor. Du kan installera ett tillägg i webbläsaren för att enkelt kunna pinna när du än hittar något som du vill spara. På Pinterest kan du också kolla in andras brädor och sidan skapar utifrån vad du pinnat och gillat en feed där du kan hitta mer att pinna. När en pinnar något skapas automatiskt en länk till sidan bilden är hämtad från.

Men hur kan författare ha nytta av Pinterest?
Pinterest kan fungera som ett ställe att hitta inspiration och peppiga citat om skrivande, men också vara ett verktyg för att samla resurser. Du kan också använda dig av Pinterest för att nå läsare och väcka nyfikenhet för ditt manus.

Här är fem konkreta sätt som du kan använda Pinterest:

1. Brädor för dina olika skrivprojekt
Båda mina längre skrivprojekt har brädor på Pinterest där det samlade resultatet av mina pins ska en känsla för berättelsens stämning och tema. Du kan samla bilder på hur du tänker dig att karaktärer och miljöer ser ut, inspirationsbilder och länkar till research och andra resurser du använder eller har använt dig av. Förutom att dessa brädor är verktyg för dig så kan de också ge väcka potentiella läsares nyfikenhet och intresse. Här hittar du brädan för mitt senaste råmanus I de lugnaste vatten, som handlar om Flora vars sommarlov går från tråkigt till farligt när hon plötsligt är mitt uppe i en övernaturlig mordgåta.

2. Brädor ur olika karaktärers perspektiv
Det är så enkelt som det låter. Du gör helt enkelt en bräda där du pinnar saker som du kan tänka dig att din karaktär skulle pinna. För mig är det ett bra sätt att ”lära känna” mina huvudkaraktärer och ge mig insikt i vilken slags estetik de gillar och därmed hur de klär sig och inreder sina hem. Dessutom är det ett nice sätt att prokrastinera när en är på det humöret… Dessa brädor brukar jag vanligtvis hålla hemliga (det är också en bra grej med Pinterest, att en kan ha hemliga brädor som andra inte ser) men jag har gjort Floras bräda offentligt och den kan ni hitta här.

3. Brädor för inspiration
Har du hittat en bild som får du att känna ”åh den här får mig att vilja skriva!” eller en kort text som sätter igång fantasin? Pinna dem och samla all inspiration som sätter igång fantasin och väcker kreativiteten på en bräda. Jag har bara en för all slags inspiration, men du kan också organisera inspirationen ytterligare genom att ha genrespecifika brädor som t ex bloggaren Well-storied har.

4. Brädor för skrivtips, citat om skrivande och andra resurser
Samla smarta citat om skrivande från författare och andra skribenter, sidor med skrivtips och information som du kanske kommer få användning av i framtida projekt (jag har till exempel en pin om hur ”bloodstain pattern analysis” fungerar…). Här hittar ni min WRITE-bräda som är full med citat och resurser.

5. Pinna dina egna blogginlägg
Det här är ett sätt som nog mest lockar författaren som har en blogg och vill nå ut till fler läsare. Jag har en bräda där jag bara pinnar inlägg från min blogg, men pinnar dem även på andra relevanta brädor. Installera en knapp på din hemsida som gör det enkelt för både dig och dina läsare att pinna dina inlägg. Hur du gör varierar från bloggplattform till bloggplattform, men en googling brukar ge hjälpsamma guider. Vill du lägga lite extra krut på Pinterest kan du enkelt göra snygg grafik. Jag använder mig av canva.com, där det finns många snygga gratis-mallar för Pinterestgrafik i proportioner som är ultimata för syftet. Jag går ytterligare ett steg och ”gömmer” Pinterestbilderna så att de bara blir synliga när någon vill pinna inlägget (här kan du lära dig hur du gör!) eftersom jag tycker att bildens proportionerna ser lite underliga ut i blogginlägget.

Det var mina fem tips för hur författare kan använda Pinterest! Använder du Pinterest och i sådana fall hur?

Hur blev du en skrivande människa?

Kanske har du svårt att minnas en tid när du inte skrev eller så plockade du upp pennan sent i livet. När du än började att väva narrativ eller förmedla budskap med ord så är du vad jag vill kalla ”en skrivande människa” – vare sig du gör det professionellt eller på din fritid. Jag vet inte hur det kommer sig att vissa blir skrivande människor och inte heller varför. Kanske är det medfött, kanske lär vi oss det. Kanske är det ett behov, kanske är det bara en hobby som vilken annan. Kanske spelar det inte heller någon roll.

Jag tillhör de som inte kan minnas en tid då jag inte skrev. Så snart jag förstod att bokstäverna vi fick lära oss i lågstadiet kunde användas för att bygga berättelser började jag. I skolan fick vi göra ”händelseböcker”, vilket var hophäftade papper där vi med teckningar och ord skulle berätta en kort berättelse. Jag gick upp helt i det och det blev många berättelser om vilsna kaniner och borttappade gosedjur. Det slutade med att fröken fick säga att det kanske fanns en gräns för hur många händelseböcker en fick göra – böckerna skulle räcka till mina klasskompisar och dessutom fanns det ju andra uppgifter som jag behövde göra.

Händelseböckerna blev till noveller om tjejer som åkte på ridläger där de såklart fick den bästa hästen och träffade gulliga killar som aldrig skulle reta dem för att de älskade hästar. Jag skrev en följetong i flera delar där en idealiserad version av mig själv blev tillsammans med den där killen jag var så kär i. Genom Harry Potter och internet upptäckte jag fenomenet fanfiction och började skriva 100-sidiga berättelser om livet på Hogwarts.

När jag kom upp på gymnasiet var skrivandet en vana som satt i ryggmärgen och något som jag drömde om att syssla med i framtiden. I tvåan läste jag Litterär gestaltning och skrev en novell som jag skickade in till Färdlektyrs novelltävling där vinsten var att bli publicerad och ett stipendium på 10 000 kronor. Månaderna gick och jag glömde bort att jag skickat in något. Därför var förvåningen stor när jag i skräpkorgen hittade ett mejl om att jag vunnit med min novell ”Det här är inte en novell om villkorslös kärlek”. Det var första gången jag kände att min dröm om att bli författare kanske inte var så naiv. För pengarna åkte jag till mina drömmars stad – Paris.

Det har gått över tio år sedan jag vann den där tävlingen och jag skulle inte kalla mig författare. Jag har sysslat med mycket sedan dess; pluggat kulturvetenskap, en termin på sjuksköterskeprogrammet, jobbat som telefonintervjuare, blivit utbränd och deprimerad, blivit frisk och börjat plugga kreativt skrivande. Skrivandet har alltid funnits med, men under vissa perioder har det liksom legat i dvala.

Nu har jag snart läst 90hp kreativt skrivande och det har hjälpt mig att ta mitt skrivande på allvar och resulterat i ett färdigt råmanus. Jag drömmer fortfarande om att bli författare. Jag skriver fortfarande. Jag skriver för att det är ett behov jag har, men också för att jag väljer att göra det. Jag tror inte längre att det räcker med ett behov eller känslan av en måste, utan för att bli färdig med något måste en aktivt välja att avsätta tid och energi för skrivande.

Hur hittade du till skrivandet? Eller var det kanske skrivandet som fann dig? Varför skriver du idag?

Mitt första färdiga råmanus!

För lite mer än en vecka sedan hände det. Jag skrev som en galning för att deadline för inlämning närmade sig. Tvingades sammanfatta några scener istället för att skriva ut dem, fick lämna några dialoger halvdana och tog mig genom mer än ett par meltdowns, men sen satt jag plötsligt där med ett färdigt råmanus framför mig på skärmen. Mitt första färdiga råmanus någonsin.

Det kändes F A N T A S T I S K T.

Jag började jobba med manuset förra sommaren och jag kände ganska snart att det här, det kan bli bra. Det är inte mitt första längre skrivprojekt, men det är det första där jag kan läsa det som jag skrev för snart ett år sedan utan att få skamsköljning eller undra vad fan jag egentligen tänkte. Med tanke på att jag är sjukt självkritisk är det ett bra betyg. Manusskrivandet har varit en del av kursen Kreativt Skrivande 3 och jag är nästan säker på att jag inte skulle ha blivit klar om det inte var för att jag hade deadlines att skriva mot och något som typ höll mig ansvarig i alla fall jag inte skulle uppnå min målsättning.

Nu ger jag mig in i en process som för mig är helt ny: redigeringen. I och med att det är ett råmanus är det mycket som behöver åtgärdas. Kvaliteten är stundtals ojämn, jag har strösslat på med alldeles för många sägesatser och herregud vad jag behöver hitta ett sätt att balansera min huvudkaraktärs mer allvarliga insikter med den romantiska subploten. Men det känns bara spännande. Okej, rätt läskigt också. Sedan är det dags för testläsare. Aaaah, bara tanken gör mig upprymd och LIVRÄDD!

Kursen går vidare med en marknadsföringsdel där vi får lära oss att bygga varumärke som författare och arbeta med att väcka intresse för våra manus. Där tror jag att bloggen kommer få vara en byggsten…

Att överleva NaNoWriMo och ha kul samtidigt

Ursprungligen publicerat på hannamariefiddeli.blogg.se i oktober 2015.

Det här är en introduktion till NaNoWriMo komplett med tips och länkar till skrivresurser. Se det som mitt försök till en grundläggande överlevnadsguide. Jag garantera inte att du klarar av utmaningen enbart genom att följa den här guiden, men jag kan nästan lova att du får hjälp på vägen att komma ur november med vettet i behåll och ha rätt kul medan du ger dig hän åt din bok.

Först och främst vill jag ju säga att jag inte är någon expert. Jag har försökt mig på NaNo sex gånger och klarat av det tre gånger. Min success rate är alltså 50-50. Men under de sex åren som jag skrivit NaNo har jag lärt mig en del om vad en ska göra, och vad en inte ska göra. På NaNo-sidan heter jag tigi, kolla gärna in mig där och lägg till mig som writing buddy. Let’s get started, shall we?

Vad är NaNoWriMo och hur går det till?
NaNoWriMo står för National Novel Writing Month och är, trots sitt namn, ett internationellt event där en under novembers 30 dagar ska skriva en berättelse på 50 000 ord. Kanske är det bara en fanfiction, något en skriver för sin egen skull eller första utkastet på något som ska redigeras till en bok? Det är helt upp till dig. Målet är att skriva 50 000 ord under månaden och en tävlar mot sig själv och med sig själv, och det en vinner är äran och 50 000 ord. Du skriver i ditt eget Word-dokument (eller liknande) och laddar upp i en ordräknare på NaNo:s hemsida. Efter 25 november kan du validera din word count, det vill säga att sidan validerar att du skrivit 50 000 ord (minst). Ingen läser det du skriver, om du inte väljer att dela med dig av det i forumet på hemsidan.

nanowrimo.org
NaNoWriMo:s hemsida kan du registrera dig och skapa din ”novel” med titel, synopsis och till och med ett omslag om du känner för det. Du kan även lägga till vänner och bekanta som writing buddies, så att ni kan följas åt under månadens gång. På hemsidan finns också ett forum som innehåller en hel hög med underforum. Du kan prata med folk som bor nära dig, få hjälp med research och frågor som ”hur dödar en bäst en råtta utan att använda våld?” och adoptera allt från en handling till en catch phrase eller ett bandnamn. Om du vill prata med folk på svenska finns även regionala underforum: ett för Göteborg, ett för Stockholm och ett för resten av Sverige.

Varför bör en hänga i forumen?
En stor del av det som gör NaNoWriMo roligt är gemenskapen och det kan vara svårt att känna sig som en del av den utan att umgås med andra i forumen. Du kan klaga, dela med dig av din story och få hjälp och idéer. När inspirationen och skrivlusten tryter finns det andra som kan stötta dig där. Kanske hittar du till och med vänner som du aldrig skulle träffat annnars?

PLANERING

Om du ska skriva en berättelse på 50 000 ord kan det ju vara en fördel att ha en idé om vad en ska skriva om. Oavsett om du är en pantser eller en plotter så skulle jag rekommendera dig att i alla fall ha den grundläggande idén färdig innan november börjar. Det behöver inte vara något avancerat, men nog för att komma igång när klockan slår midnatt och det blir den första november.

Pantser eller Plotter?
Vad betyder då dessa, till synes, random ord? En pantser är någon som mest hittar på handling och karaktärer medan hen skriver, medan en plotter har sin story planerad i minsta detalj. Låt oss ta Harry Potter som exempel. Om Joanne Rowling var en pantser så skulle ”en föräldralös pojke som får veta att han är en trollkarl och måste rädda världen” och kanske några enstaka luddiga idéer om karaktärer och handling vara allt hon startade med. Om hon var en plotter skulle hon ha karaktärsbeskrivningar med mellannamn och favoriträtt för sina karaktärer klara. Hon skulle ha planerat handlingen enligt en outline, med side plots och romantiska intriger, innan hon började skriva ett ord. Research, research, research!

Identifiera om du är en pantser eller en plotter. Ingen av dessa är mer rätt än den andra, men det är viktigt att veta vilket sätt som passar dig bäst. Att försöka pantsa fram en bok när en egentligen är en plotter är ganska fruktlöst. Tänk efter, vad passar dig bäst?

Fastna inte i planering & research!
Det här är ett råd som jag själv måste ha i åtanke hela tiden när jag arbetar med ett bokprojekt. Jag älskar att planera och arbeta på mina karaktärer, kanske skapa dem i Sims och lista ut vad deras barndomsbästis hette, att göra research för något sidospår som egentligen kanske inte ens kommer få vara kvar efter första utkastet och… ja, med allt det där blir det ju inte mycket tid över för att skriva berättelsen. Det är självklart bra att vara förberedd men det kan bli för mycket om det stjäl den tid som du borde lägga på att faktiskt skriva boken. Försök att ha din planering och research klar, eller så klar som möjligt, innan november börjar. En annan risk med för mycket planering är att du hinner tröttna på din historia redan innan du börjat skriva den.

Berätta för folk!
Inte bara för att det är trevligt att sprida ordet om NaNo, utan också för att få lite press på dig. Kanske är det större chans att ligga i och klara av något om det är fler som vet om att du tänker göra det? Twittra, facebooka, instagrama eller blogga om, eller berätta bara för en partner eller bästis. Det är upp till dig.

Bonustips!
Skapa en Pinterestbräda för din berättelse där du kan pinna referenser, stämningsfulla bilder och liknande för att hålla koll på research och idéer såväl som att bli inspirerad och komma i stämning för att skriva.

Resurser
Ells NaNoWriMo-tips
Ells Excel-dokument för planering och strukturering
Well-storied:s guider till planering, plottande och karaktärsutvecklande
Min pinterestbräda med peppande och hjälpsamma citat & länkar

DE FÖRSTA DAGARNA

Topp tre tips för de första dagarna:
◘ Skriv så mycket du bara kan de första dagarna när allt känns kul och du har inspiration. Du kan komma att behöva det där försprånget sen.
◘ Hamna aldrig mer än 5000 ord efter tidsplanen.
◘ Bli inte rädd om det inte släpper direkt och du har svårt att komma in i berättelsen.

Skapa en skrivrutin
Kom på vilket sätt att skriva som passar dig bäst. Är det långa sessions på några timmar varje dag, eller är det kortare sprints på kanske en kvart åt gången? Om det är det sistnämnda rekommenderar jag att följa NaNoWriMoSprints på Twitter. De annonserar ut så kallade sprints, typ ”skriv så mycket du kan i 10 minuter!”, som en kan hänga på. Det känns lite lättare när någon säger åt en och en vet att en inte är ensam. Det finns också en sprints-del bland forumen på NaNo:s hemsida.

Radera inte!
Radera inte allt för mycket, och absolut inte hela sidor eller stycken. Gå inte tillbaka för att skriva om något om du inte vet att det kommer ge din word count värsta boosten. November är inte till för att redigera eller fila på din berättelse.

Resurser
Well-storied om att skapa en skrivrutin
Well-storied om att skriva varje dag

MITTEN

Mitt i månaden kanske nyhetens behag har gått över. Det känns inte lika nytt och roligt och din berättelse börjar bli bråkig – den där ploten blev inte riktigt som du tänkt och varför envisas alla karaktärer med att vara så himla svårskrivna? Allt kanske känns svårt, men ge inte upp! Du har kommit halvvägs och det är fantastiskt. Tänk då hur FANTASTISKT det kommer kännas när du är klar!

Om du fortfarande är lika pepp som första november – GRATTIS, du är en enhörning!

SLUTET

Så nära, men ändå så långt bort
Och det gör det lätt att tänka att äh, jag gör det sen. Jag kommer ikapp, jag behöver inte skriva klart den i november… MEN GÖR DET. Finish that shit! Har du skrivit 45 000 ord hittills kan du skriva femtusen till.

Har du redan kommit till 50k?
Har du varit en flitig liten författare och fått ihop 50 000 ord redan innan november är slut och märker att din story har mycket kvar att ge? Sätt ett nytt mål! Min kompis Ell, som är flitigt länkad i den här guiden, hade 80 000 ord som mål för något år sedan, och hon klarade det, kanske just för att hon märkte att 50 000 var för enkelt just då och hon drog till med ett högre mål för att utmana sig själv.

Avsluta din berättelse
Skriv klart din berättelse om du kan. Se till att den har ett slut så att du har ett färdigt första utkast att kanske bearbeta senare, om du har lust. Själv har jag aldrig lyckats slutföra ett första utkast, så jag är världens hycklare som ens skriver den här punkten. Gör som jag säger, och inte som jag gör.

Resurser
Natasha Lester om att keep writing to the end

KOM IHÅG
Här har du några fantastiska ord från författaren Michael Crichton: ”Books aren’t written – they’re rewritten.”. Du ska skriva ett första utkast, inte ett färdigt mästerverk. Young adult-författaren John Green har sagt att hans böcker ofta är helt andra böcker i första utkastet. Det du arbetar på är kanske inte det färdiga resultatet, utan en början på något. Här kommer ett till fantastiskt citat, denna gång från Sir Terry Pratchett: ”The first draft is just you telling yourself the story.”.

Och vad du än gör: GLÖM INTE ATT VALIDERA, vilket kan göras tidigast den 25 november. Det innebär att du laddar upp det du skrivit, likt du gör när du vill få fram din word count, fast för validiering istället för ordräkning.

Sätt igång, wrimos! Skriv som vinden!

Brev till ett 15-årigt jag

Ursprungligen publicerat på hannamariefiddeli.blogg.se i oktober 2014.

Just i ögonblicket när den här bilden togs kanske du kände dig helt okej, men vi vet båda att du ofta inte gjorde det. Jag vet att det var mycket tårar, omöjliga drömmar och brustna hjärtan. Ibland kände du som att du var för stor; för stor för idealet och för stor för staden du bodde i. Du var vaken alldeles för sent på kvällarna och skrev dig bort, skrev in dig i romantiska sammanhang och situationer du trodde aldrig skulle uppstå.

Ibland var det vanlig tonårsdramatik och hormoner som blev för mycket och ibland var det så mycket mer än så. Det var svartaste svärtan, det var den värsta av osäkerhet och desperation efter att vara annorlunda, att passa in, att bli omtyckt och bekräftad. Det var en hel del som borde vara ogjort som blev gjort för att du ibland kände som du kände då. Som jag kände då.

Du visste att du direkt efter gymnasiet skulle någon annanstans. Göteborg var det då, tror jag, men det blev Stockholm. Du skulle aldrig komma tillbaka, men så blev det inte heller. Om jag sa till dig att jag nu satt i en lägenhet i Borlänge, och blev tårögd av synen av garaget och rabatten utanför huset som nu är sålt, så skulle du tro att allt hade gått åt helvete. Men det har det inte. Vi har bara förändrats och förstått att vi har jagat saker som inte var rätt. Det har inte varit lätt och tio år senare finns svärtan fortfarande där, men vi har tjockare hud idag och mer att stå på, vi är stadigare och världen har slutat gunga lite. Vår hud är tjock nog för den här staden nu.

Du spenderade många år med att jaga andras drömmar och att försöka förtränga din egentliga dröm för att den inte skulle kännas så naiv. Om jag berättade att jag är gift med the love of my life typ så skulle du tro att du blivit smal. Men det har du inte. Du är tjockare. Men det är din hud också, därför att du har överlevt och gått genom grejer. Nu låter det som allt har varit skit, men det har det inte, du har gjort saker du inte trodde du kunde. Det har varit skakiga år, men för att citera sista meningen i Harry Potter (någonsin): ”all was well”. Förlåt för spoilern, men det är något du verkligen behöver höra.