Brev till ett 15-årigt jag

Ursprungligen publicerat på hannamariefiddeli.blogg.se i oktober 2014.

Just i ögonblicket när den här bilden togs kanske du kände dig helt okej, men vi vet båda att du ofta inte gjorde det. Jag vet att det var mycket tårar, omöjliga drömmar och brustna hjärtan. Ibland kände du som att du var för stor; för stor för idealet och för stor för staden du bodde i. Du var vaken alldeles för sent på kvällarna och skrev dig bort, skrev in dig i romantiska sammanhang och situationer du trodde aldrig skulle uppstå.

Ibland var det vanlig tonårsdramatik och hormoner som blev för mycket och ibland var det så mycket mer än så. Det var svartaste svärtan, det var den värsta av osäkerhet och desperation efter att vara annorlunda, att passa in, att bli omtyckt och bekräftad. Det var en hel del som borde vara ogjort som blev gjort för att du ibland kände som du kände då. Som jag kände då.

Du visste att du direkt efter gymnasiet skulle någon annanstans. Göteborg var det då, tror jag, men det blev Stockholm. Du skulle aldrig komma tillbaka, men så blev det inte heller. Om jag sa till dig att jag nu satt i en lägenhet i Borlänge, och blev tårögd av synen av garaget och rabatten utanför huset som nu är sålt, så skulle du tro att allt hade gått åt helvete. Men det har det inte. Vi har bara förändrats och förstått att vi har jagat saker som inte var rätt. Det har inte varit lätt och tio år senare finns svärtan fortfarande där, men vi har tjockare hud idag och mer att stå på, vi är stadigare och världen har slutat gunga lite. Vår hud är tjock nog för den här staden nu.

Du spenderade många år med att jaga andras drömmar och att försöka förtränga din egentliga dröm för att den inte skulle kännas så naiv. Om jag berättade att jag är gift med the love of my life typ så skulle du tro att du blivit smal. Men det har du inte. Du är tjockare. Men det är din hud också, därför att du har överlevt och gått genom grejer. Nu låter det som allt har varit skit, men det har det inte, du har gjort saker du inte trodde du kunde. Det har varit skakiga år, men för att citera sista meningen i Harry Potter (någonsin): ”all was well”. Förlåt för spoilern, men det är något du verkligen behöver höra.