Jag svarar på mina egna intervjufrågor

Under flera veckor har jag nu utsatt andra författare och skribenter för de här frågorna så det är väl på tiden att jag själv tvingas svara på dem. Vissa var svårare än jag trodde att svara på, kanske för att jag tvingades skärskåda mitt egen inställning till mitt eget skrivande. Nu kör vi!

När och hur började du skriva?
Jag har svårt att minnas hur jag började skriva, för det är svårt att minnas en tid då jag inte skrev. Berättandet och skapandet med ord har alltid varit en del av mig. Men som jag minns det började det i lågstadiet med korta små bilderböcker om vilsna kaniner. Under mellanstadiet och högstadiet och på den vägen är det. Jag har skrivit ett längre inlägg om hur jag blev en skrivande människa – det kan du läsa här.

Varför skriver du?
Ibland för att jag vill, ibland för att jag måste och ibland för att jag inte riktigt kan något annat. Oftast för att jag har en historia som vill se världen utanför mitt huvud.

Vad skriver du helst om och varför?

Identitet, sena tonår och att växa upp. Att hitta sin plats i världen och sin väg i livet. Att känna sig för stor och liten på samma gång. Det bara blir så, det är helt enkelt det som intresserar mig och det finns något universellt i många av tonårens upplevelser. Jag gillar att kombinera vardagen och de realistiska problemen med fantastiska och magiska inslag. Mina berättelser utspelar sig oftast i lite mindre städer eller orter, gärna sådana som vuxit upp runt en industriort eller bruksort – förmodligen för att jag själv är uppväxt i Borlänge som formats av både pappersbruket och stålverket.

Har du blivit refuserad någon gång och kan ge några tips för hur en hanterar att få ett nej på något en skrivit?
Nej, men det är bara för att jag aldrig haft modet att skicka in något till ett förlag eller tidskrift. Eller såhär, inget av det jag skrivit har känts färdigt nog. Jag kan bli avundsjuk på de som ens fått iväg något till förlag och jag känner mig ofta som en stor bedragare som snackar om att vilja skriva och bli utgiven men faktiskt bara har ett färdigt råmanus.

Händer det att du får skrivkramp och hur övervinner du i sådana fall det?
Eh ja. Jag hade några år när jag inte skrev ett jävla dugg (de sammanföll med utbrändhet och depression… nog inte en slump). Jag får inte må för dåligt om jag ska kunna skriva, men jag får heller inte vara för extatisk. För mig handlade det mycket om disciplin och koncentration och något som alltid får igång mig är att delta i NaNoWriMo. Jag presterar bäst när deadlinen och syftet är tydligt.

Hur ser dina rutiner runt skrivandet ut? Sitter du på något särskilt ställe, måste du ha en kopp te osv?
Är jag hemma så skriver jag vid skrivbordet eller köksbordet, beroende på humör. Jag älskar att skriva ute i det vilda – typ på ett lagom stökigt café eller biblioteket. Att gå hemifrån och gå till en annan plats för att skriva brukar ge mig en nytändning och inspiration, men det funkar också som ett bra sätt att separera fritid från skrivtid. Hemma finns så mycket annat att göra, typ organisera om garderoben och klappa katten. Och om jag går någonstans för att skriva och köper en dyr chailatte så ska jag fasen skriva X antal ord för att det ska vara värt det – det motiverar mig.

Ge dina tre bästa tips för att bli bättre på att skriva!
1. Låt andra ta del av det du skriver, för att få beröm och konstruktiv kritik. Att någon skrattar åt en rolig mening eller förvånad över en vändning är motiverande, och kanske kan ett utomstående perspektiv hjälpa dig med ett problem i narrativet.
2. Ta dig själv och ditt skrivande på allvar. Ge det den tid och de resurser det förtjänar!
3. Fundera över vad det är som gör dina favoritböcker till favoriter. Vad är det författaren lyckats med? Vad kan du inspireras av och hur kan du applicera det på ditt eget skrivande och berättande?

Säg en bok som alla borde läsa!
Expeditionen: min kärlekshistoria av Bea Uusma. Gärna den illustrerade utgåvan.

Vad har du på gång? Något spännande skrivprojekt?
Alldeles strax är jag färdig med kursen Kreativt Skrivande 3 på LTU. I sommar planerar jag att redigera det manus jag skrev under kursen; en övernaturlig mordgåta om 17-åriga Flora som upptäcker att hemligheter gömmer sig i de lugnaste vatten. Samtidigt funderar jag på vad nästa skrivprojektet blir… en liten idé om kvinnlig detektiv en fiktiv viktoriansk setting har börjat gro lite. Nästa NaNoWriMo-projekt kanske?

Vart hittar en dig om en vill ta del av det du skriver? Vart hänger du på internet med andra ord!
Jag hänger ju här! Och på typ alla sociala medier:
Instagram: @hannamariek
Twitter: @tigi
Tumblr: @jigglypuss
Pinterest: @hannamarie

Vad är skrivkramp och hur botar du den?

Har du någonsin suttit framför datorn och stirrat på ett tomt dokument, övertygad om att du aldrig kommer kunna skriva ett enda ord igen? Då kanske du upplevt fenomenet skrivkramp, något som många författare och skrivande människor kan känna igen sig i. Men misströsta inte – det behöver inte vara kroniskt och du kommer kunna skriva igen!

Vad är skrivkramp?

Låt oss först och främst reda ut definitionerna. Skrivkramp är egentligen en fysisk åkomma, som även kallas mogigrafi, där långvarigt skrivande med penna leder till muskelkramp eller spasmer i händer och fingrar. I dagligt tal används dock skrivkramp när en syftar på så kallad skrivblockering, det vill säga ett mentalt fenomen där någon förlorar förmågan att skriva. På engelska kallas fenomenet för writer’s block. I den här texten syftar jag på den mentala blockeringen när jag använder termen skrivkramp.

Varför uppstår skrivkramp?

Enligt Wikipedia är orsakerna ofta prestationsångest eller bristande inspiration. Studentlitteratur skriver att ”ett alltför stort mått av självkritik är en vanlig orsak till att det kreativa flödet hindra”. I vissa fall kan det också bero på brist på tid eller att en helt enkelt inte har allt underlag som krävs. Skrivfokus delar upp blockeringen i två typer: nervös blockering och undanträngd blockering. Den nervösa blockeringen är ett resultat av självkritik där oro och tvivel har sänkt självförtroendet och självkänslan så pass att en blivit rädd. Undanträngd blockering handlar om att ens texter har verkliga och allvarliga brister som en plötsligt blivit medveten om.

Finns skrivkramp verkligen?

Det finns de som hävdar att skrivkramp, i den mentala meningen, inte är ett verkligt fenomen utan bara är ett resultat av bristande koncentration eller disciplin. Vissa av tipsen för att komma underfund med skrivkramp kan dock även appliceras när det är koncentrationen eller disciplinen som är den felande faktorn. Oavsett om det är ett verkligt fenomen eller inte så är den upplevda verkligheten hos den som påstår sig ha skrivkramp den samma – personen upplever att den inte kan skriva.

Nu till det viktiga – hur fasen botar en då skrivkramp?

Om det ändå fanns en universell och snabb lösning på problemet, typ som ett litet skrivpiller en kunde ta när det känns som att orden fastnat. Tyvärr är det mer komplext än så. Skrivande är ingen syssla för den som saknar tålamod och det gäller även när kommer till att hitta tillbaka till skrivandet när skrivkrampen slagit till.

De vanligaste tipsen

Planera skrivtid

Om du inte har, eller upplever att du inte har, tid att skriva kommer inget skrivande att bli gjort. Avsätt därför tid att skriva med hjälp av en noggrann plan där du planerar mellan vilka tider du ska skriv och var du ska göra det. Boka in skrivtid för dig själv på samma sätt som du skulle boka in ett möte och respektera den tiden.

Flödesskriv

Flödesskrivning går ut på att skriva kravlöst, utan planering eller redigering, i 5-20 minuter. Det ska fungera som en uppvärmning, som att varmköra en gammal bilmotorn om vintern. Du ska skriva vad du tänker på just då och bara låta tankarna och känslorna komma som de vill. De kan ge dig inspiration och idéer och få spärren att släppa.

Var alltid redo att skriva

Se alltid till att ha ett block, en anteckning i mobilen eller ett dokument på datorn uppe för att kunna skriva ned idéer, formuleringar och tankar direkt när de dyker upp i huvudet. Använd dokumentet som stöd när skrivkrampen dyker upp.

Gör något annat ett tag

Städa, gör en annan arbetsuppgift, gå ut och promenera eller spring. Läs en bok. Se en film. Gör något annat än att stirra på ett tomt dokument eller blankt papper helt enkelt.

Få tyst på kritikern

Är din inre kritiker anledningen till din skrivkramp så måste ditt fokus vara att få tyst på den rösten. Om du ständigt tvivlar på varenda ord du skriver är det klart att det känns vidrigt jobbigt att skriva. Bodil Malmsten skriver i sin bok Så gör jag: konsten att skriva att ”deadline är den dödliga linje där den yttre kontrollen kommer in.” Hon menar att innan deadline, när en skriver, måste det bara vara skribenten själv och dennes lust. Inget annat får ta plats. Under själva skrivtiden ska en skriva för sig själv. Första delen av skrivandet ska bestå av att bara göra det, ösa ur sig utan att sålla eller utöva kontroll. I det stadiet av processen har självkritiken ingen plats.

Tips från författaren

I min serie med författarintervjuer har jag ställt frågan om skrivkramp och de allra flesta hade upplevt perioder när det inte gick att skriva:

Om jag inte kan skriva något alls ska man antingen gratulera mig eller beklaga: det händer bara när jag är nygravid eller oerhört olycklig. Annars… jag har ju skrivit så länge. Jag har så många verktyg som sitter i ryggmärgen. Det finns alltid något jag kan göra som tar mig närmare den text jag vill skapa. Det behöver inte alltid bli så jäkla bra, kom ihåg det. Först behöver det bara bli.
Ulrika Nettelblad

Absolut. Att det känns tyngre att skriva ibland är en naturlig del av processen. Om det inte funkar att flödesskriva kanske jag ägnar mig åt research eller redigering. Eller så funderar jag över hur jag ska få ihop scenerna. Eller skriver låttexter.
Maria Richardsson

Att skriva är ett hårt jobb, varje dag. Jag skriver även om jag inte har lust, även om det blir dåligt. Det är det som är själva jobbet att vara författare. Mycket av det jag skriver är uselt. Men jag gör det. Och det är det som är skillnaden mellan de som är författare och de som drömmer om att bli författare. Nu har jag några andra uppdrag också, så märker jag att det går riktigt dåligt kan jag välja att jobba med de andra sakerna ett tag. Men, jag tillåter mig inte att ha skrivkramp. Man måste fortsätta skriva. Som Doris i Hitta Nemo: Fortsätt simma, fortsätt simma. Det är enda vägen!
Rebecka Edgren Aldén

Njaej, alltså min unpopular opinion är ju att jag inte tror på skrivkramp. Det är klart det finns tillfällen då en inte orkar skriva eller har något motivation eller livet bara händer, men att det finns någon magisk kramp som hindrar folk från att skriva tror jag inte på. Alla drabbas av omotivation ibland, varför ska just de som skriver få skylla på något diffust som skrivkramp? Hur som helst tror jag det bästa sättet att övervinna det bara är att sätta sig ner och skriva. Antingen är det pissjobbigt men då har du i alla fall skrivit något, eller så får du motivation och då var det ju bra att du började.
Ell Forselius

Det händer absolut. Ibland försöker jag bara fortsätta igenom det, ibland tar jag en medveten planerad paus så jag inte sitter och stirrar på datorn och önskar att jag skrev. Det bästa är att ha en deadline, så att saker måste in oavsett hur jag känner och har det.
Julia Skott

Den värsta krampen brukar komma runt ”sida 90”, mer ett uttryck än en faktisk sida. Men någonstans där alla karaktärer är presenterade och storyn är tydlig och allting ska landa i något slags tuggande fram mot akt 1, akt 2, akt 3, där brukar jag fastna. Och det finns inga magiska lösningar, dessvärre. Bokskrivande är ett jobb, som vilket annat, fast sämst betalt. Du får helt enkelt klämma dig framåt, prova olika tidpunkter på dygnet (tidig morgon utan frukost, sen kväll med kaffe), lyssna på musik, ta en paus eller tvinga dig tills du svettas. Sen är du vidare. Det brukar lossna till slut, oftast när man kämpat ett tag och sedan släpper taget.
Christin Ljungqvist

Jag lider av kronisk skrivkramp, så om någon har tips på hur man botar det får de gärna höra av sig! Men annars tycker jag det funkar bra med att göra något helt annat. Spela lite tv-spel, kolla på en serie, läsa sin favoritbok. Få igång lusten för att berätta genom att kolla in storytelling i ett annat format.
Christine Lundgren

Resurser och artiklar

Så botar du skrivkrampen – Studentlitteraturs Författarnyhetsbrevet
Skrivkramp – Chalmers skrivguide
7 saker att skriva om när du fått skrivkramp – Type & Tell Blog
Första hjälpen mot skrivkramp – Stockholms Skrivbyrå
Tips som lossar skrivblockering! – Skrivfokus
Flödesskrivning – Skrivguiden

Har du erfarenhet av skrivkramp? Hur gjorde du för att bota den? Berätta i en kommentar!

Författarintervju: Ulrika Nettelblad

Det är svårt för mig att beskriva vem Ulrika Nettelblad är utan att bli personlig. Första gången jag läste något som Ulrika skrivit var jag i 15-årsåldern och jag kunde inte fatta att hon inte ens var tonåring. Hennes språkbruk och sätt att berätta har inspirerat mig sedan dess. Ulrika Nettelblad är en 25-årig författare som vunnit Lilla Augustpriset och hennes krönikor syns regelbundet i Folkbladet Västerbotten, Läkartidningen och Nya Ålandstidningen. Till vardags arbetar hon som läkare och bor på Åland med sin make och deras tre barn. Besök gärna Ulrikas blogg för att läsa hur hon presenterar sig själv.

Stort tack till Ulrika för att hon ville svara på mina frågor!

När och hur började du skriva?
Jag var fyra år när jag lärde mig läsa och skriva och började omedelbart att skriva ned mina egna historier.
Men det började innan dess. Jag brukade rita teckningar för att få sitta med mina dagisfröknar och berätta historien bakom bilden. Jag kan inte minnas ett liv utan berättelser.

Vad skriver du helst om och varför?
Mitt skönlitterära skrivande handlar om skeva människor, märkliga möten, längtan, ensamhet.
Jag vet inte varför jag skriver om de här sakerna. Jag har ofta önskat att jag kunde skriva om något annat.
Jag har lärt mig att acceptera att det här verkar vara just mina berättelser.

Du arbetar ju som läkare – har ditt yrkesval påverkat ditt skrivande på något sätt?
Skrivardrömmen kom först. Mitt yrkesval formades utefter mitt skrivande.
Jag ville ha en trygg försörjning så att skrivandet skulle få vara fritt. Jag ville inte vara yrkesskribent eftersom jag ville lägga min kreativitet på de skönlitterära texterna. Jag ville att mitt yrke skulle berika mitt skrivande, låta mig få ta del av världar och erfarenheter jag annars inte skulle ha kunnat skildra. Utan mina erfarenheter som läkare tror jag mitt skrivande hade tappat i allmängiltighet, saknat en dimension.

Läkaryrket har också gett mig skrivuppdrag jag annars inte skulle haft, bland annat som krönikör för Läkartidningen.

Du vann Lilla Augustpriset 2012 med novellen Route 66 – hur kom den till och hur ser du på den såhär sex år senare?
Jag hade bestämt mig för att skriva en novellsamling. Route 66 var en av novellerna i den. Novellsamlingen var tematisk, den hette ”10 sätt att hämnas på ett ex”. Titeln var en skämtsam parafras på en typisk tjejtidningsrubrik, novellerna var mörkare än så. Alla var skrivna i jagform, alla med en egen ton, nästan som ett skådespeleri med olika roller. Det märks i Route 66. Tonen skiljer sig från min egen.
Jag tycker det är en kul berättelse, jag är stolt över den. Men jag skulle ha skrivit den annorlunda idag.

Det var stort att vinna ett så tungt pris. Det gav en legitimitet till mitt skrivande. Folk gillar utmärkelser. Då vet de var de ska placera in en. Och så kan man själv få jobba på ifred utan att behöva motivera det desto mer.

Har du blivit refuserad någon gång och kan ge några tips för hur en hanterar att få ett nej på något en skrivit?
Jag skickade in min första roman till ett förlag när jag var sexton år. Jag har hunnit bli refuserad många gånger om. Några refuseringar har varit standardbrev. Många har innehållit någon personlig kommentar, en uppmuntran. Det har fått mig att fortsätta. Min största refusering var det jag tänker på som boken-som-nästan blev. Jag fick omarbetningsförslag på ett bokmanus av en förläggare på ett stort förlag. Jag arbetade om hela manuset tre gånger efter att ha fått synpunkter från henne. I slutändan räckte det ändå inte hela vägen fram till en utgivning.
Jag hade kunnat skriva en egen bok om att hantera refuseringar, tror jag. Men det mest basala rådet är detta: bli lite förbannad, känn dig lite kränkt, sörj.
Sedan fortsätter du att skriva.
Det är liksom grunden till alltihop.

Händer det att du får skrivkramp och hur övervinner du i sådana fall det?
Om jag inte kan skriva något alls ska man antingen gratulera mig eller beklaga: det händer bara när jag är nygravid eller oerhört olycklig.
Annars… jag har ju skrivit så länge. Jag har så många verktyg som sitter i ryggmärgen. Det finns alltid något jag kan göra som tar mig närmare den text jag vill skapa.
Det behöver inte alltid bli så jäkla bra, kom ihåg det. Först behöver det bara bli.

Hur ser dina rutiner runt skrivandet ut? Sitter du på något särskilt ställe, måste du ha en kopp te osv?
Jag har övat mig i att bygga min skrivbubbla på många olika platser. Jag skrev ett blogginlägg om det en gång.
Det viktigaste är ostördheten.
Jag skriver på min balkong, vid mitt köksbord med utsikt över trädgården, på caféer med musik i öronen. Jag dricker ofta te men helst får jag ett sådant skrivflow att jag glömmer bort det.
Jag stänger av mitt internet när jag skriver.

Du har tre barn och jobbar som läkare, hur hittar du tid att skriva?
Läkarjobbet innebär en del jourer med helg- och kvällsjobb. Det ger extra ersättning som man kan välja att ta ut i betald ledig tid istället för pengar. På så sätt får jag möjlighet till sjok av tid då jag kan skriva, utöver den vanliga semestern. Sedan händer det att jag går hemifrån på helgerna, en timme eller två. Skriver på ett café. De flesta blogginlägg och krönikor kommer till på det viset.

Och allt som oftast hinner jag inte. Ser gamla bekanta bli publicerade författare och får prestationsångest, känner huvudet sprängas av berättelser jag inte hinner få ned på papper.
Då får jag påminna mig om varför jag har prioriterat som jag gjort, byggt det liv som jag har. För mig är det viktigt att ha ett skrivande liv, inte bara ett skrivande.
Jag behöver skrivandet i mitt liv men jag behöver också livet för mitt skrivande.
Det får gå i den takt det går.

Ge dina tre bästa tips för att bli bättre på att skriva!
1. Show don’t tell – lär dig att visa någonting för läsaren i stället för att bara berätta det. Det handlar oftast om att vara mer specifik, att skapa bilder istället för påståenden. Att berätta är att skriva: Han var väldigt blyg. Att gestalta kan vara att skriva. Ibland när han gick på café blev han så nervös när han skulle beställa att han blev torr i munnen och oförmögen att få fram ett enda ord.
2. Konflikt! Om din berättelse står och stampar eller känns seg, fundera på om den har någon konflikt. Konflikt behöver inte vara ett gräl, utan det handlar helt enkelt om att någon vill något och att det finns ett hinder för den viljan.
3. Skriv. Skriv och skriv och skriv. För att du älskar det, för att du behöver det, för att du vill det.

Säg en bok som alla borde läsa!
Jag tror inte att det finns en bok som alla borde läsa. Men jag tror att det finns läsare för alla möjliga olika sorters böcker.
Jag tänker att det kan vara en tröst för den som skriver något som ens omgivning inte förstår sig på. Det behöver inte vara något fel på ditt skrivande. Du kanske bara har fel sorts omgivning för just det du skriver.

Vad har du på gång? Något spännande skrivprojekt?
Jag skriver regelbundet krönikor för Folkbladet Västerbotten, Läkartidningen och Nya Ålandstidningen. Jag har min blogg, som jag tänker på som ett slags litterärt bloggande – inläggen är poetiska berättelser snarare än en klassisk livsstilsblogg.
Och så skickade jag just delar av ett nytt romanprojekt till en förläggare (hon som jag bollade boken-som-nästan-blev med, en gång i tiden).

Vart hittar en dig om en vill ta del av det du skriver? Vart hänger du på internet med andra ord!
Man börjar följa min blogg Nettelblad, som man givetvis också kan följa på bloglovin. Och så kan man följa min Facebooksida, där jag lägger ut allt som har med mitt skrivande att göra.
Hoppas vi ses där!

Vad är Bullet Journaling och hur funkar det?

En kalender som samtidigt är ett klotterblock, ett ställe att skriva listor och ett sätt hålla koll på din sömn och hur mycket vatten du egentligen dricker om dagarna. Låter det för smidigt för att vara sant? Med en egen Bullet Journal kan det bli verklighet.

Varför?

Varför ska en då göra en egen kalender när det går att köpa en färdig? Jo, för att den blir precis som en själv vill ha, helt skräddarsydd och anpassad till bara dig. Och den går att ändra efter behov. Om du märker att en sorts layout inte passar så kan du ändra till nästa vecka eller månad. Märker du att du behöver en sida för inköpslistor, drömdagbok eller vad det nu kan vara så lägger du bara till det! Din Bullet Journal ser ut precis som du vill! Du kan köra på basic och enkelt som i den första videon, eller gå all in med kreativitet och färg. Jag tycker det är kul att leka med olika layouter, att göra små illustrationer och träna på att skriva fina rubriker – ett jättekul sätt att få vara både kreativ och organiserad på samma gång!

Vad är då en Bullet Journal?

Det är en kalender. Och dagbok. Och anteckningsbok. Och så mycket mer. Du designar den helt själv och allt du behöver är egentligen ett tomt block och en penna. Här är en introduktionsvideo från den väldigt informativa sidan bulletjournal.com, där det speciella system som Bullet Journaling använder förklaras.

Men för att citera Ells blogginlägg (ett tips för en introduktion till Bullet Journaling på svenska):

”Som ni hör var det en snubbe som kom på konceptet, men säg den grej en snubbe uppfunnit som tonårstjejer beväpnade med färgglada pennor, dekorativ tejp och kreativitet inte kan göra bättre? En Bullet Journal KAN vara lika tråkig som exemplet i videon, men den kan också vara hur snygg och färgglad som helst. Basically, en Bullet Journal blir vad man gör den till.”

Här är därför en mer inspirerande och färgglad introduktionsvideo från Buzzfeed Nifty:

Mer inspiration

Om du behöver inspiration så rekommenderar jag att söka på ”Bullet Journal” på Pinterest, Instagram eller Youtube. Tre av mina favoriter på Youtube är AmandaRachLee, Miss Louie och Ann Le! När en ser folk som är superduktiga och gör värsta avancerade layouts så är det ju lätt att tro att en måste äga tusen grejer och vara värsta konstnärsgeniet men så är det absolut inte. Har du bara ett block och en penna så kan du göra en Bullet Journal. Och nej, det blir inte alltid jättesnyggt och ibland ritar en fel – det är OKEJ och en blir bättre ju längre en håller på med det.

Min Bullet Journal

Efter min period av utmattning och depression så fann jag att mitt behov att organisera och sortera uppgifter, möten och tankar på en plats som inte bara är ”min hjärna” ökade avsevärt. Jag har alltid älskat kalendrar och sett fram mot att få köpa en splitterny varje nytt år. Innan utmattningen gick jag enbart på utseende när det kom till kalender, men efteråt blev funktionalitet superviktigt. Ingen kalender jag köpte kändes 100% rätt. Fina och praktiska men inte helt perfekta för mina behov. Jag hörde först talas om fenomenet Bullet Journaling via min vän Ell för något år sedan och sedan dess har det varit något som känts lockande men lite svårt att komma in i. Men när förra sommaren var i Stockholm och såg att min vän Ch också hade en Bullet Journal bestämde jag mig för att det var dags att göra ett försök. Jag beställde en bok och satte igång…

Boken jag använder till min Bullet Journal är en Leuchtturm 1917 med prickade sidor i A5-mått. Leuchtturm är ett populärt märke för Bullet Journal-entusiaster och det är lätt att förstå varför. Fin kvalitet på både omslag och sidor, numrerade sidor och tre sidor färdigt index ibörjan. Den har gummiband som håller ihop boken och två tygband för att bokmärka sidor.

Mitt allra första Bullet Journal-kit

Färgglada fineliners från Stabilo hade jag sedan tidigare, men mina tre svarta fineliners från Uni Pin i 0,1 mm, 02, mm och 0,05 mm köpte jag specifikt för min Bullet Journal. Att ha svarta pennor i olika tjocklek är väldigt användbart. Ett märke på highlighters, eller överstrykningspennor, som är extremt populärt är Mildliners. Sådana har jag inte investerat i än, men på Akademibokhandeln hittade jag liknande – Pilot Light Frixion. TomBow ABT Dual Brush Pens är dubbeländiga penselpennor som bland annat kan användas för kaligrafi, men jag använder dem till typ allt; skriva, färglägga, bakgrunder – you name it.

Mitt allra första månadsuppslag
Ett år senare: månadsuppslag för juni 2018

Mord och vårflod

Just nu sitter jag inne och tittar längtansfullt ut genom fönstret. Det är blå himmel med strålande sol men här sitter jag och är så förkyld att jag knappt kan andas. Skoj. Jag har roliga planer i helgen så jag hoppas att det sker ett mirakel så att jag vaknar och mår bättre imorgon.

Eftersom allt känns blähä just nu tänkte jag att vi kan ta en titt på lite betydligt trevligare saker som hände för en vecka sedan.

Förra helgen började med att jag och Sampo åkte till Stockholm. Vädret i Stockholm var helt magiskt med sol och värme, men ändå lite svalkande vind. Från hotellrummet hade vi utsikt över Centralen och Cityterminalen, väldigt skönt att slippa släpa väskor på tunnelbana och buss. Efter att ha vilat nån timme begav vi oss till Hötorget, där vi mötte upp Ell och testade Max nya veganska lyxshakes. Sen promenerade vi ned till Nybroplan för att…

… kolla på My Favorite Murders livepodcast på Chinateatern! My Favorite Murder är en amerikansk true crime-podcast med humorinslag – det låter kanske okänsligt men det funkar. Det var så himla bra, både roligt och intressant.

Morgon efter åt jag vääärldens bästa hotellfrukost. Massa olika sorters ost, färsk smoothie och fantastiska efterrätter (älskar konceptet frukost med efterrätt), jag åt tills jag hamnade i matkoma. Om du vill lyxa till det med en hotellfrukost rekommenderar jag verkligen Radisson Blu Waterfront Hotel i Stockholm!


På söndagen åkte jag och mamma på biltur till Fänforsen vid Björbo. Det är sjukt hög vattennivå i Västerdalälven just nu, på grund av att vi haft så himla mycket snö, och det märktes verkligen. Forsen var vild och det hade svämmat över något så otroligt. Lite läskigt med allt vatten som bara drar fram utan hänsyn, men också vackert och mäktigt. Jag älskar verkligen Dalarna på våren och sommaren, det är det finaste jag vet. När jag var yngre, innan jag bott några år i Stockholm, var jag så hemmablind men nu blir jag hänförd varje maj.

Författarintervju: Maria Richardsson

Maria Richardsson debuterade hösten 2017 med högstadieskildringen Den blomstertid nu kommer. Förutom att vara författare arbetar Maria också som måltidsbiträde på en skola, men är tjänstledig för att läsa Skrivarlinjen på Skrivarakademin och redigerar just nu Den blomstertid nu kommers uppföljare. Maria, som är gift och har två barn, bor utanför Skövde och kommer till hösten att hålla skrivarkurs på Studiefrämjandet i Skövde.

Stort tack till Maria för att hon ville svara på mina frågor!

Foto: Petronella Simonsbacka

När och hur började du skriva?
Skrivandet har varit ett stort intresse under hela mitt liv. Jag minns att jag skrev små berättelser redan på lågstadiet.

Varför skriver du?
Det finns hur många orsaker som helst att skriva, för mig är det ett sätt att leva. Jag skriver för att jag verkligen vill, för att jag mår så mycket bättre när jag skriver regelbundet, för att det är fantastiskt som terapi och för att jag har saker jag vill säga!

Vad skriver du helst om och varför?
Jag testar gärna olika genrer, men det kommer alltid att vara känslosamt. Jag vill skriva om vanliga människor och det som händer i vardagen. Det som finns under ytan, bakom fasaden, det som gör ont. Som hur det känns att få sitt hjärta krossat och hur det känns att falla och inte klara av att resa sig. Men samtidigt som jag vill skriva om att vara svag så vill jag också skriva om att vara stark. Att våga leva, att hitta sig själv och att försöka förlåta sig själv.

Du debuterade förra året med Den blomstertid nu kommer, en roman om fyra tonårstjejer på 80-talet. Hur dök idéen till boken upp och varför valde du att låta den utspela sig på 80-talet?
Jag har alltid tänkt mycket på min högstadietid, jag har känt att jag inte kunde vara mig själv utan hamnade i ett fack som jag mer eller mindre blev placerad i. Och jag kände mig så trött på kommentaren att allt var bättre förr. Det är en kommentar som folk använder när de inte har något att säga. Allt var inte alls bättre förr. När man läser sociala medier kan man ibland få för sig det. Att skolan fungerade så bra, att det var ovanligt med mobbing och sexuella trakasserier. Det stämmer inte. En del var bättre, men en del var också betydligt sämre. Jag ville ge min version, boken visar på att samma svårigheter fanns då med, fast det är ju samtidigt någon slags kärleksförklaring till den tid som var. Jag slutade nian 1987, samma år som karaktärerna i boken. Det är ingen självbiografi, fast vissa scener och händelser är ju verkliga.

Vad har du för råd att de som drömmer om att debutera som författare?
1. Tro på dig själv och hitta din egen författarröst. Om du inte ser dig själv som en författare kommer ingen annan att göra det heller.
2. Förbered dig på att du kommer få nej innan du får ja!
3. Ta hjälp av en lektör när du anser att ditt manus är färdigskrivet!
4. Schemalägg skrivtid och inse att du måste försaka något annat.
5. Om planen inte funkar, så ändra strategin för att ändå nå målet!

Du driver en författarblogg på din hemsida – varför bloggar du och vad ser du för fördelar att som författare ha en blogg?
Jag började blogga för att få folk att hitta till min bok och för att hitta till mig som författare. Marknadsföring helt enkelt. Om man inte är utgiven på ett av de största förlagen så behöver man marknadsföra sin bok och sig själv. Sedan har jag fått många nya kontakter och jag vet att många uppskattar mina skrivtips!

Har du blivit refuserad någon gång och kan ge några tips för hur en hanterar att få ett nej på något en skrivit?
Ja, jag har blivit refuserad många gånger. Det är fruktansvärt jobbigt känslomässigt, men man måste nog förbereda sig på att det är oftast så det är: att man blir refuserad många gånger innan man blir antagen. Skaffa dig en plan för hur du går vidare. När jag hade fått flertalet standardnej skickade jag mitt manus till lektör. Det hjälpte mig oerhört i processen, och min bok hade aldrig blivit det den blev utan det. Jag skrev om boken helt enkelt. Sedan skickade jag iväg till förlag igen. Och nu fick jag en helt annan typ av refuseringar: utförligare omdömen. Så jag lyssnade på det som sades och fortsatte skicka. Och på slutet hade jag faktiskt tre erbjudande om utgivning, varav ett av dem var från ett traditionellt förlag. Så då valde jag det förlaget: Lindskog Förlag.

Händer det att du får skrivkramp och hur övervinner du i sådana fall det?
Absolut. Att det känns tyngre att skriva ibland är en naturlig del av processen. Om det inte funkar att flödesskriva kanske jag ägnar mig åt research eller redigering. Eller så funderar jag över hur jag ska få ihop scenerna. Eller skriver låttexter.

Hur ser dina rutiner runt skrivandet ut? Sitter du på något särskilt ställe, måste du ha en kopp te osv?
Jag sitter oftast uppe på kontoret hemma och skriver på datorn. Gärna med en kopp kaffe, ibland med en flaska vatten eller något gott att äta till. Men för att variera skrivställningar och tillvaron så skriver jag ibland på den bärbara datorn, och ibland i block också. Det är skönt att sitta ute och skriva när det är fint väder.

Ge dina tre bästa tips för att bli bättre på att skriva!
1. Läs andra böcker. Dels för att du ska veta hur du VILL skriva, men också för att veta hur du INTE vill skriva.
2. Skaffa dig ett umgänge med andra som skriver. Stötta varandra. Ni behöver inte umgås privat, jag har jättemånga bra och viktiga kontakter som jag inte träffat i verkligheten.
3. Gå en skrivarkurs. (Jag ska hålla en skrivarkurs framöver på Studiefrämjandet i Skövde.)

Säg en bok som alla borde läsa!
Trilogin ”Torka aldrig tårar utan handskar” av Jonas Gardell.

Vad har du på gång? Något spännande skrivprojekt?
Jag håller på med en uppföljare till ”Den blomstertid nu kommer”. Själva råmaterialet är färdigskrivet, så nu ägnar jag mig åt research och redigering. Det är ingen snabb process, redigeringen får man verkligen inte slarva med. Jag har också skrivit en barnbok och har påbörjat en deckare. Jag skriver också låttexter ihop med Rickard Linde, bland annat till hans band ”My Sweetest Punch.”

Vart hittar en dig om en vill ta del av det du skriver? Vart hänger du på internet med andra ord!
mariasforfattarblogg.wordpress.com

Sju enkla sätt att blogga bättre

Är du sugen på att ta ditt bloggande till nästa nivå? Då har du klickat dig in på rätt inlägg! Innan vi börjar vill jag bara säga att jag inte utger mig för att vara expert på bloggar. Om så vore fallet skulle jag ju jobba med det här eller typ ha en fantastisk storblogg. Men jag har nästan tretton års erfarenhet av att blogga, läser mycket bloggar och gillar att fundera på och läsa om bloggande som fenomen. Här är alltså sju enkla men effektiva sätt att blogga bättre!

Ha bra (eller åtminstone helt okej) bilder

Jag bildsätter alla mina inlägg, dels för att jag tycker det är kul men också för att det ser snyggt ut i mitt bloggflöde och i t ex Bloglovin’s feed. Måste en ha bilder? Absolut inte. Men om du väljer att ha bilder så är det bra att tänka på kvalitet. Undvik pixligt och suddigt (om det inte är vad du medvetet vill ha). Om du inte har egna bilder så finns många sidor där du kan hitta bilder att använda gratis. Unsplash är min favorit. Använder du dina egna bilder men saknar redigeringsprogram? BeFunky är ett bra och enkelt onlinebaserat redigeringsverktyg.

Till vissa inlägg, till exempel detta, gör jag gärna en bild med en text som förklarar och förstärker inläggets tema. Jag använder mig av Canva, som är gratis och enkelt att använda. De har många gratismallar för att skapa bilder för olika sorters sociala medier. Jag använder även Canva för att göra mina Pinterestbilder.

Här är en liten minitutorial till hur jag gör mina bloggbilder!

1. Gå in på canva.com och registera dig om du inte redan har ett konto.
2. Välj att skapa en design – jag brukar välja Youtube-miniatyr-formatet eftersom jag gillar måtten och tycker att mallarna passar bra för blogginlägg.
3. Välj och vraka bland gratis såväl som premium-mallar.
4. När du hittat en du gillar så går du in på ”Uppladdningar” i vänstermenyn och laddar upp din bild (antingen din egen eller som du hittat på t ex Unsplash)
5. Klicka på textelementen och ändra till den text du vill ha. Du kan även ändra färger, typsnitt, avstånd etc.
6. Ladda ned bilden.

Lägg krut på texten

Nu låter det som att bloggvärlden är precis så ytlig som gamla gubbar som skriver insändare i DN tror att den är. Därför är det viktigt att poängtera att texten är viktigast! Lägg tid på att skriva inlägget. Ta dig ann det som vilken annan text som helst; stava rätt, dubbelkolla grammatik och se till att göra texten dynamisk med olika långa meningar och inte för mycket repetition (om det inte är ett medvetet stilistiskt grepp). Planera dina inlägg som en berättelse och tänk på dramaturgi, narrativ och att fånga läsaren från början!

Planera ditt bloggande

Att ha en kalender eller schema för ditt bloggande kan låta som överkurs, men om du vill satsa på att blogga regelbundet är det till stor hjälp. Skapa därför en editorial calender för bloggen. Där lägger du in alla inlägg du vill skapa och får så sätt överblick på vad du behöver förbereda såväl som ett sätt att se till inläggens typ och tema är varierande. Jag använder Trello med en kalender-plugin till min editorial calender, men Google Calender eller en fysisk papperskalender funkar också fint.

Min editorial calender

Interagera mera

Det här är verkligen superviktigt. En viktig komponent av en blogg är dess kommentarer. Vad som länge hindrade mig från att byta bloggplattform var tanken på att alla kommentarer inte skulle flyttas med. Jag har haft helt fantastiska samtal med läsare i kommentarsfältet. Läsare har sagt från när jag skrivit orimliga grejer, de har gett mig nya perspektiv och lärt mig grejer. De har berättat att mina inlägg om kroppsacceptans påverkat deras syn på sig själva och omvärlden, de har delat med sig av privata tankar och lagt tid på att ge sin syn på allt från komplexa feministiska frågor till populärkultur. Jag är så tacksam! Att någon tar sig tid att kommentera på det en skriver är något en ska vara tacksam för och det minsta en som bloggare då kan göra är att svara. Svara på alla kommentarer (okej, inte de trolliga och elaka kanske) och delta i diskussioner i ditt kommentarsfält.

Var inte snål!

Länka andras bloggar och inlägg. Om du läser ett inlägg som får dig att fundera på något och vilja skriva ett blogginlägg på temat – länka till inlägget ifråga (ett bra exempel: Rebecka Edgren Aldén läste ett inlägg hos mig och svarade med ett eget inlägg där hon länkade till mitt inlägg). Om läsare ställer en fråga eller skriver en kommentar som du vill lyfta fram i ett eget inlägg, länka läsarens eventuella blogg. Var generös med länkar till andra helt enkelt!

Använd Bloglovin’ rätt

Bloglovin’ är inte bara ett verktyg för läsare som vill samla bloggar de läser i en feed, det går också att använda som bloggare. Börja med att claima din blogg. När du har claimat din blogg hittar du den under Settings, där du kan ändra titel och lägga till en beskrivning av bloggen. Du kan också knyta din blogg till din Twitter och Facebook och välja att länkar till inläggen ska postas där också. Se till att hålla din bloggtitel och beskrivning uppdaterad på Bloglovin’!

Bryt inte mot lagar och regler

Kanske den viktigaste punkten, för det vore väl bra tråkigt om ditt bloggande leder till trouble with the law? Som bloggare har en ett ansvar att hålla sig informerad och uppdaterad om vilka lagar och riktlinjer som gäller för reklam, annonsering och tävlingar. Visste du t ex att det är olagligt att lotta ut vinster utan lotteritillstånd? För att en tävling inte ska räknas som lotteri kräver den någon slags prestation från de som tävlar. Här på min blogg har jag en tydlig policy för hur jag tänker och agerar kring pressutskick, annonslänkar och samarbeten, allt för att vara transparent mot läsare.

Ett gäng nyttiga länkar om lagar och regler:
Marknadsföringslagen
Konsumentverkets vägledning för marknadsföring i sociala medier och bloggar
Intresseorganisationen Influencers of Swedens inlägg om reklam i bloggar och annonsmärkning
Influencers of Swedens rekommendationer för annonsmärkning på bloggar, Youtube och Instagram
Influencers of Sweden om skillnaden mellan PR och annonsering på bloggar
Influencers of Sweden upprop #JagSmygerInte

Hur viktig är protagonisten?

De allra flesta böcker har ett persongalleri av karaktärer som på olika sätt påverkar, och påverkas av, narrativet. Den kanske viktigaste av dessa är huvudpersonen, eller protagonisten. Ordet protagonist kommer från grekiskans proto (tidig) och agonistes (kämpe) och syftade ursprungligen på den första rollfigur som äntrade scenen. Protagonisten är berättelsens centrala karaktär och det är runt denne, eller dessa, som handlingen utspelar sig.

Som läsare spenderar vi största delen av läsupplevelsen i sällskap med protagonisten eller protagonisterna. Vi kommer att följa dem genom den dramaturgiska kurvans anslag och vändpunkter, i väntan på klimax. Kanske kommer vi att få se dem slåss mot en korrupt härskare, komma ut för sin familj, lösa ett mord eller övervinna sin scenskräck. Oavsett hur protagonistens resa ser ut så måste det finnas något som får oss investerade i utfallet, något som gör att vi bryr oss om hur boken slutar. Kan vi engagera oss i en berättelse om vi inte är intresserade av protagonisten? Måste vi gilla protagonisten för att gilla boken? Kan en bra bok ha en dålig protagonist?

För mig är det självklart att protagonister är viktiga för läsupplevelsen. Vad är då en bra protagonist? Det är en fråga jag inte ens tänker försöka mig på att ge ett allmängiltigt svar på. Personligen skulle jag säga att det är någon vars öde jag känner mig investerad i. Om jag inte känner att jag bryr mig om vad som händer protagonisten blir jag ofta väldigt omotiverad att fortsätta läsa boken. Det betyder inte att jag måste gilla eller kunna relatera till protagonisten. Tvärtom! En motbjudande karaktär kan få mig investerad eftersom jag vill se denne ställas inför rätta och få vad hen förtjänar.

Den bok jag arbetat med under det senaste året är en övernaturlig mordgåta som utspelar sig i en småstad med 17-åriga Flora som protagonist. Flora är en drömmare som som olyckligt nog bryr sig alldeles för mycket om vad andra tycker om hennes drömmar. Hennes trista sommarlov tar en mer dramatisk riktning efter en övernattning vid ett övergivet flickinternat. I mardrömmar ser hon en elev drunkna i internatets bottenlösa tjärn och det enda sättet att få lugn och ro igen tycks vara att ta reda på vad som egentligen hände och vilka hemligheter som gömmer sig i de lugnaste vatten.

Med mina egna protagonister strävar jag efter att den tänkta läsaren ska kunna identifiera sig med och relatera till protagonisten. Det är ju svårt att göra allt med en karaktär relaterbart, men jag vill att det ska finnas åtminstone något inslag av igenkänning. Målgruppen jag skriver för är Young Adult (unga vuxna) och jag blandar gärna fantastiska inslag med teman som identitet, tillhörighet och sexualitet.

Hur viktig tycker du att protagonisten är? Vad är en bra protagonist? Hur tänker du när du utvecklar dina egna protagonister? Kommentera och berätta vad du tycker!

Författarintervju: Rebecka Edgren Aldén

Rebecka Edgren Aldén är journalist som jobbat på bland annat Damernas värld och Mama. År 2015 romandebuterade hon med den psykologiska thrillern Den åttonde dödssynden och i juli 2017 kom hennes andra thriller, Och blomstren dö, ut. Tillsammans med Tinni Ernsjöö Rappe har Rebecka också skrivit debattboken Skriet från kärnfamiljen, om jämställdhet och demokrati i vardagen och familjelivet.

Tack så mycket till Rebecka för att hon ville svara på mina frågor, och ett stort gratis för idag är det faktiskt Rebeckas födelsedag!

När och hur började du skriva?
Jag har alltid tyckt om att skriva, skrev mycket som barn och blev ju journalist som vuxen. Drömmen om att skriva romaner föddes väldigt tidigt, redan när jag var 5-6 år. Jag älskade att läsa. Hade verkligen en passion för böcker, för läsandet. Och tyckte att böcker var magiska. Min dröm blev att också få skriva och hitta på. Min passion för böcker har gjort att jag har läst mycket, och så tog jag en fil kand i litteraturvetenskap på universitetet. Skrivandet har alltid funnits där.

Varför skriver du?
För att jag älskar allt med litteratur, att skriva, att läsa, att prata om litteratur, att prata om skrivandet, förlag, bokhandlar, bokbloggar, tidningar – ja allt som har med skrivandet och läsandet att göra. Jag skriver för att jag älskar det, och för att det är min dröm att få skriva och att skriva sånt som bli läst.

Vad skriver du helst om och varför?
Tidigare har jag ju skrivit mycket debatt, många debattartiklar, var krönikör i många år, mycket om jämställdhet och sådana frågor. Skrev en debattbok som kom ut 2009 på Bonnier, Skriet från kärnfamiljen. Och har också varit med i en hel del antologier. Men som romanförfattare skriver jag i genren psykologisk thriller. Jag är mycket intresserad av hur människor samspelar med varandra. Vad som händer inom människor, och vad som händer med dem när de möter andra. Jag är väldigt fascinerad av vad vi visar utåt och vad som händer inom oss. Vilka fasader vi sätter upp, hur vi presenterar oss, och vad som egentligen finns där innanför ytan. Det skulle jag säga är ett genomgående tema i det jag skriver. Egentligen även när jag skriver om jämställdhet. Könsroller är ju en föreställning om vad kön är – hur vi spelar rollen som män och kvinnor.

Dina romaner Den åttonde dödssynden och Och blomstren dö är båda spänningsromaner; thrillers om mörka hemligheter – vad är dina tips för att skapa spänning och nerv i en berättelse?
Oj, svår fråga. Jag skriver ju det jag tycker är spännande. Jag gillar till exempel böcker där man inte kan lita på huvudpersonen. Där vi läsare får begränsad information och är utelämnade till huvudpersonens uppfattning om verkligheten. Det tycker jag är spännande! Sedan jobbar jag mycket med konflikter. Och då menar jag inte konflikter i betydelsen bråk. Utan motsättningar, konflikter mellan olika karaktärer. Det kan vara allt från att någon karaktär bär på en hemlighet den vill bevara, till att två karaktärer är väldigt olika, en snabb, en långsam, en extrovert, en introvert. Jag tror att konflikter i stort och smått är väldigt bra verktyg att driva på en historia. Det gör att karaktärerna krockar med varandra, och saker händer. Jag börjar alltid med något som får historien att sätta igång. En händelse, något händer. Och sedan är historierna väldigt karaktärsdrivna – där deras olika sätt att hantera det som händer, samt deras olika personligheter, driver fram historien. Jag kan själv tycka att det är spännande när andra författare skriver om ondska och mycket blod och sånt, men själv är jag inte så intresserad av det. Inte nu i alla fall. Jag vill inte att det ska vara svartvitt, jag vill att det ska vara mänskligt och nära – nästan kunna hända på riktigt, fast förstås betydligt mer skruvat.

Jag läste en recension av Och blomstren dö där recensenten skrev ”Jag gillar hur politiken smygs in och hur klassperspektivet hela tiden finns under ytan.” Är politik och t ex klassperspektiv något som du medvetet lyfter in när du skriver? Är det viktigt för dig?
Ja, fast jag har egentligen bestämt mig för att jag inte ska skriva politiskt alls. Inte i mina romaner. Jag vill inte att de ska vara tillrättalagda, eller ha något politiskt budskap eller något moraliserande på det sättet. Men eftersom jag är intresserad av klass och kön så kanske det ibland hamnar där ändå. Något jag jobbar med är ju konflikter (se frågan ovan) och en konflikt är ju kön, en annan klass. Att jobba med två karaktärer som kommer från olika klasser gör det ju lättare att skapa spänning. I Och blomstren dö har vi två kvinnor som förhåller sig väldigt olika till kvinnorollen, det blir en tacksam konflikt. Så, på så sätt smyger jag in det. Men jag vill inte skriva politiska thrillers! Dock tänker jag på vissa saker, som att inte slentrianmässigt använda kvinnolik. Det är en kvinna som dör i Och blomstren dö, och jag ska inte avslöja för mycket, men det är betydligt mer komplicerat än att en kvinna har blivit mördad. Och det händer fler saker …

Du har ju en blogg på din hemsida – varför bloggar du och vilka fördelar ser du med att som författare ha en blogg?
Jag vet faktiskt inte vad det ger. Kanske tar det mer än det ger. Men jag har bloggat till och från väldigt länge (på olika plattformar, och med olika syften), och jag gillar det formatet. Min blogg är både ett sätt för mig själv att skriva av mig, men också att hjälpa andra skrivande människor. Många som skriver läser min blogg och har hjälp av den. Jag försöker vara ärlig och skriva utförligt om hur det funkar med skrivandet, hur det går till i förlagsvärlden, vad man säljer, hur jag jobbar och så vidare. Sedan är det väl ett bra sätt att möta läsare, även om jag tror att jag inte har så många läsare där.

Har du blivit refuserad någon gång och kan ge några tips för hur en hanterar att få ett nej på något en skrivit?
Ha, ja, det är klart jag har blivit refuserad! Det hör till, det har i stort sett alla författare! Min första bok blev refuserad av cirka 6-7 förlag. Jag fick dock fina lektörsutlåtanden som var uppmuntrande från några stycken. Och de använde jag, tog tillbaka manuset och jobbade om det i ett år till, och skickade in igen och fick då ja från Norstedts. Det sämsta sättet att hantera en refusering är att bli arg och tycka att förlaget är dumma i huvudet. Det bästa är att använda refuseringen till att se ditt manus utifrån, vad har det för svagheter? Varför blev det inte antaget? Vad ödmjuk, lyssna på kritiken, får du något mer än ett standardnej – VAR TACKSAM! Jobba om manuset och skicka in igen. Det går inte att vara bekväm, lat eller ha tåligt tålamod om man ska bli författare. Jag kan faktiskt inte förstå författare som säger att de inte orkar vänta på svar, eller orkar jobba om boken igen och istället ska ge ut den själv. Det är tillräckligt svårt när boken är ute. Gör så mycket du bara kan för att boken ska bli bra (och då ingår att lyssna på proffsen på förlagen) så blir det lättare sen. Det är så lätt att tro att utgivningen är slutstationen – det är det INTE. Jag känner så många författare som blivit besvikna över dåliga recensioner, hur lite boken sålt, hur snabbt den glöms bort. Vill du verkligen bli författare är det bättre att ta sig tid att skriva så bra man bara kan, med den hjälp man kan få. Det är jättejobbigt att skriva en bok och sedan se den knappt bli läst, sälja några få ynka ex och snabbt bortglömd. Många författare som gav ut själva första gången säger i efterhand att de insett att de gav ut för tidigt. Boken var inte klar.

Händer det att du får skrivkramp och hur övervinner du i sådana fall det?
Att skriva är ett hårt jobb, varje dag. Jag skriver även om jag inte har lust, även om det blir dåligt. Det är det som är själva jobbet att vara författare. Mycket av det jag skriver är uselt. Men jag gör det. Och det är det som är skillnaden mellan de som är författare och de som drömmer om att bli författare. Nu har jag några andra uppdrag också, så märker jag att det går riktigt dåligt kan jag välja att jobba med de andra sakerna ett tag. Men, jag tillåter mig inte att ha skrivkramp. Man måste fortsätta skriva. Som Doris i Hitta Nemo: Fortsätt simma, fortsätt simma. Det är enda vägen!

Hur ser dina rutiner runt skrivandet ut? Sitter du på något särskilt ställe, måste du ha en kopp te osv?
Tidigare, under 7-8 år har jag skrivit på semestrar. 4-5 dagar varje semesterdag. Eftersom jag har haft krävande heltidsjobb vid ”sidan av” skrivandet. Så då har jag skrivit där jag har befunnit mig. På flyget, i segelbåten, på hotellet, i sommarstugan, i fåtöljen hemma. Nu sedan några veckor tillbaka skriver jag på heltid (i princip) och då skriver jag i fåtöljen eller vid matsalsbordet hemma. Ja, jag dricker mycket kaffe. Men har inga särskilda rutiner. Försöker skriva 10 000 tecken om dagen. Men i vissa perioder jobbar jag med annat, och i vissa perioder redigerar jag, så då blir det annat.

Ge dina tre bästa tips för att bli bättre på att skriva!
1. Läs!!! Hur viktigt som helst. Läs mycket! Tidigare försökte jag läsa en bok i veckan. Nu, när jag inte längre dubbelarbetar, försöker jag läsa två böcker i veckan. Jag läser olika sorters böcker, deckare, romaner, klassiker, noveller och så vidare. Och jag läser medvetet – vad gör författaren? Hur har hen byggt upp historien? Hur är språket? Början? Slutet? Var är de dramaturgiska vändpunkterna? Och så vidare och så vidare. Jag lär mig enormt av det.
2. Gå skrivarkurs. Jag går min sjätte nu. Det är INTE så att man får en formel för hur man ska skriva. Långt ifrån. Men man måste lämna in text till varje gång, vilket är bra för mig som behöver deadlines. Dessutom träffar man andra skrivande människor. Får feedback, måste ge feedback – det lär man sig lika mycket på. Man måste läsa deras texter – ingående och medvetet. Jag lär mig av deras svårigheter, styrkor, svagheter och av våra diskussioner.
3. Skriv mycket! Vänta inte på inspiration. Skriv, fast det tar emot. Fast det blir uselt, för det blir det! Och konsten med att vara författare är att fortsätta skriva fast det blir dåligt. Det är som en lerklump som man måste jobba med för att det till slut ska bli något fint. Men, du kan aldrig få till ett bra manus om du inte först har skrivit det. Skriv, och se till att skriv färdigt. Inga böcker som finns i folks huvuden blir lästa!

Säg en bok som alla borde läsa!
Det finns många … men en viktig bok som alla borde läsa är Katarina Wennstams En riktig våldtäktsman. En oerhört viktig bok!

Vad har du på gång? Något spännande skrivprojekt?
Jag skriver på min tredje thriller, min plan är att ha ett första utkast nu i maj. Den ska komma ut senast nästa sommar på Norstedts.

Vart hittar en dig om en vill ta del av det du skriver? Vart hänger du på internet med andra ord!
Jag finns typ överallt 😉 På min blogg: blogg.edgrenalden.se, på insta: @edgrenalden, på twitter: @edgrenalden och på Facebook. Sedan finns jag i de flesta författargrupper i sociala medier, samt i de flesta läsar/lyssnargrupper på sociala medier. Tycker om att diskutera skrivandet och läsandet!

Sju böcker som påverkat mig och mitt skrivande

”Läs mycket!” är ett återkommande tips när det kommer till att bli bättre på att skriva. För min del tror jag att mitt skrivande föddes ur mitt tidiga bokslukande och när jag skärskådar mig själv och mitt skrivande tycker jag mig se några böcker som påverkat hur jag skriver idag.

Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren
Av alla Astrid Lindgrens fantastiska hjältinnor var Ronja den jag kände mig närmast som barn. Jag vet inte vad det var med Ronja jag kände igen mig i – kanske att jag själv var mer vild än tam som barn. Det var i alla fall något med de djupa skogarna med vildhästar och vildvittror och helvetesgapets skrämmande djup som hänförde mig. Ronjas värld är fortfarande en av de världar som fångat mig bäst och när mina berättelser har utspelat sig i skogen är det Astrid Lindgrens Mattisskogen som inspirerat mig mest.

Agnes Cecilia av Maria Gripe
I mellanstadiet högläste vi Agnes Cecilia i klassen och jag blev så tagen att jag inte kunde vänta, utan lånade boken och läste ut den. Maria Gripe lyckas göra vardagliga ting mystiska och skapar en sådan suggestiv och spöklik stämning. Av alla böcker i den här listan så är det nog Agnes Cecilia jag ser tydligast spår av i de senaste längre projekt jag arbetat med.

Sofies värld av Jostein Gaarder
Sofies värld introducerade mig för idéhistoria vilket jag tror att jag har enorm nytta av när jag skriver.
Det var min filosofilärare till pappa som satte boken i mina händer. Jag tror jag var tolv eller tretton första gången jag läste Sofies värld och den gjorde mig seriöst existentiellt förvirrad. I min dagbok, bland kärleksproblem och kroppskomplex, kan en hitta ontologiska funderingar där jag till slut hittar tröst i Descartes ”cogito, ergo sum”…

En oväntad semester av Marian Keyes
Berättelsen om Rachel Walsh var den första Marian Keyes-boken jag läste och jag blev direkt förälskad i hennes sätt att lättsam och roligt berätta om seriösa grejer. Att läsa Marian Keyes fick mig att förstå ett nytt sätt jag kunde introducera humor i berättelser vars teman på pappret inte ska vara roligt.

Pride and prejudice av Jane Austen
Motvilligt tog jag mig ann Pride and prejudice när vi skulle läsa engelska klassiker i gymnasiet. Och jag måste erkänna att jag började med att fuska och se BBC-serien, den med Colin Firth som mr Darcy. Men jag blev så förälskad i berättelsen och karaktärerna att jag direkt sträckläste boken och Jag är så glad att jag gjorde det. Annars hade jag gått miste om Austens förmåga att gestalta och ironisera över sociala koder, uppfattningar och företeelser i sin samtid. Jag vill påstå att Pride and prejudice (och Austens andra böcker) hjälpte mig att bli bättre på att både gestalta och beskriva karaktärer.

Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda
Jag läste den år 2006 och blev så himla golvad. Det var som att den kastade upp mig i luften, lät mig tumla runt och sedan släppte ned mig på marken igen. Den är så vackert skriven och jag gillar berättelsen om ett gäng udda och halvtrasiga figurer som ödet för samman i en lägenhet i Paris. Bokens påverkan på mitt skrivande var enorm – den fick mig att förstå hur en bryter mot skrivregler och konventioner för att skapa känsla och den lärde mig att det var okej att leka med orden.

Big Boned av Meg Cabot
Jag ÄLSKAR Meg Cabot serie om Heather Wells, den forna tonårsstjärnan som jobbar som assistant college dorm director och har en förmåga att snubbla över mysterier bara hon kan lösa. De är skrivna med så mycket kärlek, humor och självdistans! Meg Cabot är expert på roliga parenteser och bra populärkulturella referenser och det har inspirerat mitt egna skrivande så mycket. Min dröm är att det ska komma en till bok i serien, trots att den senaste kom ut 2013 och serien verkar ganska avslutad.

Vilka böcker har påverkat dig och ditt skrivande? Berätta gärna i en kommentar!