Författarintervju: Rebecka Edgren Aldén

Rebecka Edgren Aldén är journalist som jobbat på bland annat Damernas värld och Mama. År 2015 romandebuterade hon med den psykologiska thrillern Den åttonde dödssynden och i juli 2017 kom hennes andra thriller, Och blomstren dö, ut. Tillsammans med Tinni Ernsjöö Rappe har Rebecka också skrivit debattboken Skriet från kärnfamiljen, om jämställdhet och demokrati i vardagen och familjelivet.

Tack så mycket till Rebecka för att hon ville svara på mina frågor, och ett stort gratis för idag är det faktiskt Rebeckas födelsedag!

När och hur började du skriva?
Jag har alltid tyckt om att skriva, skrev mycket som barn och blev ju journalist som vuxen. Drömmen om att skriva romaner föddes väldigt tidigt, redan när jag var 5-6 år. Jag älskade att läsa. Hade verkligen en passion för böcker, för läsandet. Och tyckte att böcker var magiska. Min dröm blev att också få skriva och hitta på. Min passion för böcker har gjort att jag har läst mycket, och så tog jag en fil kand i litteraturvetenskap på universitetet. Skrivandet har alltid funnits där.

Varför skriver du?
För att jag älskar allt med litteratur, att skriva, att läsa, att prata om litteratur, att prata om skrivandet, förlag, bokhandlar, bokbloggar, tidningar – ja allt som har med skrivandet och läsandet att göra. Jag skriver för att jag älskar det, och för att det är min dröm att få skriva och att skriva sånt som bli läst.

Vad skriver du helst om och varför?
Tidigare har jag ju skrivit mycket debatt, många debattartiklar, var krönikör i många år, mycket om jämställdhet och sådana frågor. Skrev en debattbok som kom ut 2009 på Bonnier, Skriet från kärnfamiljen. Och har också varit med i en hel del antologier. Men som romanförfattare skriver jag i genren psykologisk thriller. Jag är mycket intresserad av hur människor samspelar med varandra. Vad som händer inom människor, och vad som händer med dem när de möter andra. Jag är väldigt fascinerad av vad vi visar utåt och vad som händer inom oss. Vilka fasader vi sätter upp, hur vi presenterar oss, och vad som egentligen finns där innanför ytan. Det skulle jag säga är ett genomgående tema i det jag skriver. Egentligen även när jag skriver om jämställdhet. Könsroller är ju en föreställning om vad kön är – hur vi spelar rollen som män och kvinnor.

Dina romaner Den åttonde dödssynden och Och blomstren dö är båda spänningsromaner; thrillers om mörka hemligheter – vad är dina tips för att skapa spänning och nerv i en berättelse?
Oj, svår fråga. Jag skriver ju det jag tycker är spännande. Jag gillar till exempel böcker där man inte kan lita på huvudpersonen. Där vi läsare får begränsad information och är utelämnade till huvudpersonens uppfattning om verkligheten. Det tycker jag är spännande! Sedan jobbar jag mycket med konflikter. Och då menar jag inte konflikter i betydelsen bråk. Utan motsättningar, konflikter mellan olika karaktärer. Det kan vara allt från att någon karaktär bär på en hemlighet den vill bevara, till att två karaktärer är väldigt olika, en snabb, en långsam, en extrovert, en introvert. Jag tror att konflikter i stort och smått är väldigt bra verktyg att driva på en historia. Det gör att karaktärerna krockar med varandra, och saker händer. Jag börjar alltid med något som får historien att sätta igång. En händelse, något händer. Och sedan är historierna väldigt karaktärsdrivna – där deras olika sätt att hantera det som händer, samt deras olika personligheter, driver fram historien. Jag kan själv tycka att det är spännande när andra författare skriver om ondska och mycket blod och sånt, men själv är jag inte så intresserad av det. Inte nu i alla fall. Jag vill inte att det ska vara svartvitt, jag vill att det ska vara mänskligt och nära – nästan kunna hända på riktigt, fast förstås betydligt mer skruvat.

Jag läste en recension av Och blomstren dö där recensenten skrev ”Jag gillar hur politiken smygs in och hur klassperspektivet hela tiden finns under ytan.” Är politik och t ex klassperspektiv något som du medvetet lyfter in när du skriver? Är det viktigt för dig?
Ja, fast jag har egentligen bestämt mig för att jag inte ska skriva politiskt alls. Inte i mina romaner. Jag vill inte att de ska vara tillrättalagda, eller ha något politiskt budskap eller något moraliserande på det sättet. Men eftersom jag är intresserad av klass och kön så kanske det ibland hamnar där ändå. Något jag jobbar med är ju konflikter (se frågan ovan) och en konflikt är ju kön, en annan klass. Att jobba med två karaktärer som kommer från olika klasser gör det ju lättare att skapa spänning. I Och blomstren dö har vi två kvinnor som förhåller sig väldigt olika till kvinnorollen, det blir en tacksam konflikt. Så, på så sätt smyger jag in det. Men jag vill inte skriva politiska thrillers! Dock tänker jag på vissa saker, som att inte slentrianmässigt använda kvinnolik. Det är en kvinna som dör i Och blomstren dö, och jag ska inte avslöja för mycket, men det är betydligt mer komplicerat än att en kvinna har blivit mördad. Och det händer fler saker …

Du har ju en blogg på din hemsida – varför bloggar du och vilka fördelar ser du med att som författare ha en blogg?
Jag vet faktiskt inte vad det ger. Kanske tar det mer än det ger. Men jag har bloggat till och från väldigt länge (på olika plattformar, och med olika syften), och jag gillar det formatet. Min blogg är både ett sätt för mig själv att skriva av mig, men också att hjälpa andra skrivande människor. Många som skriver läser min blogg och har hjälp av den. Jag försöker vara ärlig och skriva utförligt om hur det funkar med skrivandet, hur det går till i förlagsvärlden, vad man säljer, hur jag jobbar och så vidare. Sedan är det väl ett bra sätt att möta läsare, även om jag tror att jag inte har så många läsare där.

Har du blivit refuserad någon gång och kan ge några tips för hur en hanterar att få ett nej på något en skrivit?
Ha, ja, det är klart jag har blivit refuserad! Det hör till, det har i stort sett alla författare! Min första bok blev refuserad av cirka 6-7 förlag. Jag fick dock fina lektörsutlåtanden som var uppmuntrande från några stycken. Och de använde jag, tog tillbaka manuset och jobbade om det i ett år till, och skickade in igen och fick då ja från Norstedts. Det sämsta sättet att hantera en refusering är att bli arg och tycka att förlaget är dumma i huvudet. Det bästa är att använda refuseringen till att se ditt manus utifrån, vad har det för svagheter? Varför blev det inte antaget? Vad ödmjuk, lyssna på kritiken, får du något mer än ett standardnej – VAR TACKSAM! Jobba om manuset och skicka in igen. Det går inte att vara bekväm, lat eller ha tåligt tålamod om man ska bli författare. Jag kan faktiskt inte förstå författare som säger att de inte orkar vänta på svar, eller orkar jobba om boken igen och istället ska ge ut den själv. Det är tillräckligt svårt när boken är ute. Gör så mycket du bara kan för att boken ska bli bra (och då ingår att lyssna på proffsen på förlagen) så blir det lättare sen. Det är så lätt att tro att utgivningen är slutstationen – det är det INTE. Jag känner så många författare som blivit besvikna över dåliga recensioner, hur lite boken sålt, hur snabbt den glöms bort. Vill du verkligen bli författare är det bättre att ta sig tid att skriva så bra man bara kan, med den hjälp man kan få. Det är jättejobbigt att skriva en bok och sedan se den knappt bli läst, sälja några få ynka ex och snabbt bortglömd. Många författare som gav ut själva första gången säger i efterhand att de insett att de gav ut för tidigt. Boken var inte klar.

Händer det att du får skrivkramp och hur övervinner du i sådana fall det?
Att skriva är ett hårt jobb, varje dag. Jag skriver även om jag inte har lust, även om det blir dåligt. Det är det som är själva jobbet att vara författare. Mycket av det jag skriver är uselt. Men jag gör det. Och det är det som är skillnaden mellan de som är författare och de som drömmer om att bli författare. Nu har jag några andra uppdrag också, så märker jag att det går riktigt dåligt kan jag välja att jobba med de andra sakerna ett tag. Men, jag tillåter mig inte att ha skrivkramp. Man måste fortsätta skriva. Som Doris i Hitta Nemo: Fortsätt simma, fortsätt simma. Det är enda vägen!

Hur ser dina rutiner runt skrivandet ut? Sitter du på något särskilt ställe, måste du ha en kopp te osv?
Tidigare, under 7-8 år har jag skrivit på semestrar. 4-5 dagar varje semesterdag. Eftersom jag har haft krävande heltidsjobb vid ”sidan av” skrivandet. Så då har jag skrivit där jag har befunnit mig. På flyget, i segelbåten, på hotellet, i sommarstugan, i fåtöljen hemma. Nu sedan några veckor tillbaka skriver jag på heltid (i princip) och då skriver jag i fåtöljen eller vid matsalsbordet hemma. Ja, jag dricker mycket kaffe. Men har inga särskilda rutiner. Försöker skriva 10 000 tecken om dagen. Men i vissa perioder jobbar jag med annat, och i vissa perioder redigerar jag, så då blir det annat.

Ge dina tre bästa tips för att bli bättre på att skriva!
1. Läs!!! Hur viktigt som helst. Läs mycket! Tidigare försökte jag läsa en bok i veckan. Nu, när jag inte längre dubbelarbetar, försöker jag läsa två böcker i veckan. Jag läser olika sorters böcker, deckare, romaner, klassiker, noveller och så vidare. Och jag läser medvetet – vad gör författaren? Hur har hen byggt upp historien? Hur är språket? Början? Slutet? Var är de dramaturgiska vändpunkterna? Och så vidare och så vidare. Jag lär mig enormt av det.
2. Gå skrivarkurs. Jag går min sjätte nu. Det är INTE så att man får en formel för hur man ska skriva. Långt ifrån. Men man måste lämna in text till varje gång, vilket är bra för mig som behöver deadlines. Dessutom träffar man andra skrivande människor. Får feedback, måste ge feedback – det lär man sig lika mycket på. Man måste läsa deras texter – ingående och medvetet. Jag lär mig av deras svårigheter, styrkor, svagheter och av våra diskussioner.
3. Skriv mycket! Vänta inte på inspiration. Skriv, fast det tar emot. Fast det blir uselt, för det blir det! Och konsten med att vara författare är att fortsätta skriva fast det blir dåligt. Det är som en lerklump som man måste jobba med för att det till slut ska bli något fint. Men, du kan aldrig få till ett bra manus om du inte först har skrivit det. Skriv, och se till att skriv färdigt. Inga böcker som finns i folks huvuden blir lästa!

Säg en bok som alla borde läsa!
Det finns många … men en viktig bok som alla borde läsa är Katarina Wennstams En riktig våldtäktsman. En oerhört viktig bok!

Vad har du på gång? Något spännande skrivprojekt?
Jag skriver på min tredje thriller, min plan är att ha ett första utkast nu i maj. Den ska komma ut senast nästa sommar på Norstedts.

Vart hittar en dig om en vill ta del av det du skriver? Vart hänger du på internet med andra ord!
Jag finns typ överallt 😉 På min blogg: blogg.edgrenalden.se, på insta: @edgrenalden, på twitter: @edgrenalden och på Facebook. Sedan finns jag i de flesta författargrupper i sociala medier, samt i de flesta läsar/lyssnargrupper på sociala medier. Tycker om att diskutera skrivandet och läsandet!