HANNA MARIE K

Författarintervju med Wennström och Swedenmark

Författare kan vara ett ensamt yrke, men så är inte fallet för Annica Wennström och Eva Swedenmark. De började skriva tillsammans i slutet av 90-talet, då tillsammans med Maria Herngren och under pseudonymen Emma Vall. År 2005 gav Annica och Eva ut Smultron och svek, den första delen i det som skulle komma att bli ”bär-serien” – feel good-romaner om familjen kring restaurangen La Stella. Och för ett par veckor sedan slöpptes Hjortron och hjärtan, den senaste delen i serien! Jag fick möjlighet att intervjua dem och ville bland annat veta hur de började skapa tillsammans och hur det är att återvända till karaktärer man inte skrivit om på tio år…

Håll utkik på bloggen imorgon för då tävlar jag ut ett exemplar av Hjortron och hjärtan!

Hur och när uppstod viljan att skriva hos er båda?

Väldigt tidigt. Vi har båda skrivit så länge vi minns och haft drömmen om skrivande som yrke. Men vi är två ganska olika personer med olika ingångar till varför skrivandet är viktigt för oss.

Hur gick det till när ni blev en författarduo?

Vi arbetade tillsammans som journalister och blev väldigt goda vänner som anförtrodde varandra drömmen om att skriva mer än journalistisk, att bli författare. När vi väl sagt det tog vi beslutet att skriva tillsammans för att våga förverkliga vår dröm. Vi skrev en debattbok, Krossa glastaket, barnboken Flickan i medaljongen samt vår serie kriminalromaner om journalisten Amanda Rönn i Sundsvall. Kattjakt var den första i serien och alla finns som ljudböcker. Alla dessa skrev vi tillsammans med Maria Herngren under pseudonymen Emma Vall. Så vi var först en författartrio, sedan en duo och nu skriver vi både egna böcker och tillsammans.

Vad är det bästa med att skriva tillsammans? Och vad är det svåraste?

Det bästa är att ha en lekkamrat men också någon som man tillsammans tar idéerna vidare med, någon som fördjupar den första tanken om man själv blir trött. Dessutom är det inspirerande och kul sällskap och en härlig kontrast mot det annars ensamma skrivarlivet. Det finns egentligen inga nackdelar i vårt samarbete, det vi inte kan skriva tillsammans, skriver vi var och en för oss själva.

Hur kom ”bär-serien”, böckerna om familjen kring restaurangen La Stella, till? Var det alltid tänkt att bli en serie?

Vi var i Paris för att skriva den sjätte delen av kriminalserien om Amanda Rönn, men Paris på våren var inte mord och inte blod. Det var kärlek som vi kände i luften och romantik så klart. Så vi började spåna på en historia som skulle utspela sig i Östersund eftersom vi gärna lyfter fram det norrländska, men också allt som förenar oss utöver det. Så en italienare kom till oss, han är kär i en svenska, tillsammans startar de en restaurang. Recepten i böckerna är symboler för vad som händer med människorna kring La Stella. Det var inte alls tänkt som en serie men den blev så populär att förlaget bad oss fortsätta. Vi var inte svårövertalade, vi ville själva veta vad som hände med vår familj och deras närmaste vänner.

Det har gått tio år sedan senaste boken i ”bär-serien” kom ut – hur har det varit att återvända till karaktärerna och berättelsen?

Det var så märkligt att börja skriva. Vi funderade på om vi skulle låta åren gå. Men när vi började skriva var det som om vi bara haft pausknappen på en teveserie intryckt. Vi slutade pausa och den inre film vi ofta ser när vi skriver tillsammans började rulla. Nästan magiskt!

Har ni någon erfarenhet av refusering och kan ge några tips för hur man kan hantera att få ett nej på något en skrivit?

Det gäller att fundera noga innan man skickar in ett manus så att ens manus passar just det förlagets profil. Sedan får man vara medveten om att det kommer många manus till alla förlag, en refusering innebär inte att man ska ge upp. Vad som är viktigt är att ta till sig av kritik, se vad som kan förbättras, skriva om och tro på sig själv.

Händer det att ni drabbas av den fruktade skrivkrampen och hur övervinner ni i sådana fall den?

Inte så ofta, i synnerhet inte när vi skriver ihop. Det är alltid någon av oss som peppar den andra. Sedan har vi lärt oss att det inte är någon idé att vänta på den gudomliga inspirationen eller på en god idé som kommer flygande. Det handlar om att sitta ner och jobba och ta sig själv och skrivandet på allvar. Men också att hitta lusten, en situation man lockas av eller till exempel en person man vill beskriva.

Vilka är era tre bästa tips för att bli bättre på att skriva?

För det första ska man läsa mycket, många olika slags böcker och gärna läsa om för att lära av det du läser.
För det andra: Ha inte överkrav på dig själv när du skriver, din första mening måste inte vara genial, skriv på och låt texten flöda. Redigera kan du göra när du skrivit igenom ditt manus.
Och det tredje: Våga gå utanför din trygghetszon. Försök skriva på andra sätt än det som känns bekvämt för dig. Prova olika genrer och var nyfiken på vad som händer med texten när du leker.

Vad väntar er i framtiden på skrivfronten?

Vi har ett hemligt sommarprojekt … 🙂

Och sist men inte minst – vilket är ert favoritbär?

Eva: Finns det något godare än söta smultron på strå? (Eva)
Annica: Det finns inget mer hemma för mig än blåbär, och du Eva, dem har vi inte skrivit om än!

Pssst… Här hittar du fler intervjuer med författare och skrivande människor!

Författarintervju: Julia Skott

Julia Skott är journalist och författare som också synts till i TV-rutan där hon bland annat pratat om tv-serier och sociala medier. Bokdebuten Kroppspanik: Fett, lögner och sjukt onödig ångest slog hål på myter och vanföreställningar relaterade till vikt och hälsa. Hennes andra bok Håll käften, jag räknar! : en stickares bekännelser beskrivs som ”ärlig, sur och humoristisk samling stickbekännelser”. Julia gör poddarna Rätt avigt och Romancepodden och är skribent TVdags, där du kan ta del av Julias tv-serie- och filmtankar. Kolla även in (och kanske köp?) Julias fantastiska keramikskapelser på Semicool Ceramics!

Tack till Julia för att hon ville ställa upp och svara på mina frågor, och nu över till intervjun!

När och hur började du skriva?
Det beror nog på lite vad man menar med skriva. Jag har nästan alltid skrivit saker – blogginlägg, små konstiga texter, uppsatser, noveller, dikter. Mer allvarligt började jag blogga längre resonerande texter kanske… 2006-2007. Strax efter det också texter om film, artiklar, och så.

Varför skriver du?
Ibland är svaret ”för att jag inte kan låta bli”. Ibland ”för att jag vill säga något”. Ibland ”för att någon beställt text och vill betala”.

Vad skriver du helst om och varför?
Helst skriver jag om något jag bryr mig om och tycker är intressant. Vilket kan låta självklart, men inte alltid är det för en journalist…

Din bok Kroppspanik: fett, lögner och sjukt onödig ångest gjorde upp med myter och felaktigheter kring vikt och hälsa, varför var det ett ämne du ville skriva om?
Det var just något som jag brydde mig om, som var viktigt, och som det inte fanns någon vettig bok om på svenska. Jag tyckte den behövdes och tänkte att vafan, jag får väl skriva den själv då.

Hur såg responsen på boken ut?
Den var överväldigande positiv! Jag hade visst rätt i att den behövdes. Folk uppskattade både fakta och information och att få lite nya sätt att se på saker.

Din senaste bok Håll käften, jag räknar handlar om stickning som livsstil, hur fick du idéen till den?
Det var lite samma sak där. Jag tyckte det vore kul att skriva en sån bok, tyckte inte att det fanns på svenska.

Har du blivit refuserad någon gång och kan ge några tips för hur en hanterar att få ett nej på något en skrivit?
Jag skulle nog tycka det var lite läskigt om jag aldrig blivit refuserad. Jag tror att man får ta det bara rakt av som ett nej tack, och försöka tänka att det inte handlar om en själv. Det kanske är för att man inte pitchat tillräckligt tydligt, eller för att de inte är intresserade just nu, eller för att de precis antagit något som är ganska likt. Du vet inte vad det är – men till och med om det faktiskt handlar om att det du gjort inte är bra så kan man alltid försöka igen. Du är inte dålig bara för att en grej du gjort inte är så bra.

Händer det att du får skrivkramp och hur övervinner du i sådana fall det?
Det händer absolut. Ibland försöker jag bara fortsätta igenom det, ibland tar jag en medveten planerad paus så jag inte sitter och stirrar på datorn och önskar att jag skrev. Det bästa är att ha en deadline, så att saker måste in oavsett hur jag känner och har det.

Hur ser dina rutiner runt skrivandet ut? Sitter du på något särskilt ställe, måste du ha en kopp te osv?
Jag har nog på gott och ont lärt kroppen att te betyder jobba. Så när jag har slut på mjölk blir jag mycket sämre på att skriva. Ibland kör jag lugn musik utan ord, gärna i hörlurar, för att fokusera.

Ge dina tre bästa tips för att bli bättre på att skriva!
Läs mycket, skriv mycket, skriv det du vill skriva istället för det du tror att du borde skriva.

Säg en bok som alla borde läsa!
Oj. Svårt! Jag tycker alla ska läsa Diana Wynne Jones böcker. Förut brukade jag säga The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood, men jag tror inte den behöver tipsas om längre.

Du gör ju Romancepodden, vad är det med genren romance som lockar dig?
Jag har nästan alltid tyckt att det är både viktigt och roligt att ta saker på allvar som har låg status. Romance är dessutom en väldigt bra genre för att både vila och stimulera hjärnan lite lagom, beroende på vad man läser.

Vad har du på gång? Något spännande skrivprojekt?
Jag håller på och översätter Håll käften, jag räknar till engelska, vilket kanske inte är så spännande men det ska bli kul att se hur det går sen när den kommer ut. Sen förstås massa Spännande Hemliga Saker på G.

Vart hittar en dig om en vill ta del av det du skriver? Vart hänger du på internet med andra ord!
Jag finns på Twitter och Instagram som @juliaskott; min blogg på juliaskott.se vilar ganska mycket just nu men vem vet. Jag kanske får ett ryck.