Författarintervju: Sara Molin

Sara Molin är en författare i jakt på romandebuten, som på bloggen En chick-lit karamell blir till skriver öppenhjärtigt och engagerande om upp och nedgångar gällande manus, redigering och förlagsutskick.
Just nu redigerar hon ett manus som redan fått bra respons från både förläggare och redaktörer.
Till vardags arbetar Sara som gymnasielärare i svenska och svenska som andraspråk.

Stort tack till Sara för att hon ville svara på mina frågor!

När och hur började du skriva?
På den frågan finns det två svar. Det ena är att jag började skriva i lågstadieåldern. Så fort jag hade lärt mig att forma egna bokstäver väcktes också en längtan efter att skapa egna berättelser, vilket jag också gjorde.

Det andra svaret på frågan är 2014. Det var då jag återupptog skrivandet i vuxen ålder (om man bortser från andra typer av texter, som bloggtexter, hemtentor och sporadiska dikter). Min bror frågade om vi skulle starta en novell-klubb, vilket jag inte var sen att nappa på. Vi fick med oss även mamma, syster och morbror på tåget, och så drog vi igång. Upplägget var en novell i månaden, och vi turades om att stå för utmaningarna. Det blev allt från att skriva en novell som utspelade sig på ett tåg till att skriva en novell med en specifik inledning eller med ett särskilt tema. Vid månadens slut skickade vi novellerna till varandra, och gav sedan varandra respons. Vid det laget var jag fast igen, och sedan har jag inte kunnat sluta. Novell-klubben lade vi så småningom ner, men jag fortsatte genom att ge mig på romanprojekt istället.

Varför skriver du?
För att det är så makalöst roligt! Det är som att leka; att hitta på världar och karaktärer och vara den som håller i trådarna. Dessutom gillar jag kombinationen av kreativitet och struktur. Att låta fantasin flöda, men att också organisera den med hjälp av synopsis och dramaturgiska kurvor.

Vad skriver du helst om och varför?
Relationer. Kärleksrelationer och familjerelationer främst – för att det är det jag tycker är roligast. Jag vill underhålla (och bli underhållen), och tänker att det i sig räcker som syfte. Samtidigt hoppas jag att det jag skriver kan leda till reflektion.

Vad gör du när du inte skriver?
Umgås med min man och våra tre barn, springer och läser. Ja, och så jobbar då – som gymnasielärare i svenska och svenska som andraspråk.

Din blogg har titeln ”En chicklit-karamell blir till” – vad är din relation till genren chick lit?
Namnet på bloggen är delvis en liten revolt mot indelningen som vissa gör i fin och ful litteratur. Många verkar ha en föreställning om att en bok som är underhållande och handlar om människor som blir kära, per automatik är fördummande litteratur. Desto mer accepterat tycks det vara att skriva om övergrepp, psykisk ohälsa och misär. I det avseendet tycker jag att chick lit är en befriande genre – den tar kärlek och underhållning på allvar. Sedan handlar det förstås fortfarande om tycke och smak, även inom genren. Två av mina favoriter är Mhairi McFarlane och Kristan Higgins, som brukar få mig att både skratta och gråta.

Du bloggar om ditt skrivande och processen med redigering och förlagsutskick – hur tycker du att bloggandet hjälper dig som författare? Ser du några fördelar med att som författare driva en blogg?
Den största fördelen med att blogga är tveklöst kontakten med andra skrivande människor. Jag kunde inte ana vilken gemenskap som väntade när jag körde igång – då var det mest ett sätt att försöka ta mig själv och mitt skrivande på allvar. Under årens gång har jag fått så mycket pepp, tröst, glada tillrop och kloka råd. Det är också inspirerande att följa bloggkolleger och deras skrivprocesser. Annars blir det lätt ganska ensamt i skrivarlyan.

Hur ser dina erfarenheter av refusering ut och kan du ge några tips för hur en hanterar att få ett nej på något en skrivit?
I början blev jag knäckt varje gång. Ledsen, besviken och arg (HUR kunde de inte se min storhet?!). Nu känner jag mig något mer luttrad och katastrofen blir inte lika stor när en refusering trillar in. Jag tror att knepet är att komma till insikt om hur litet det där nålsögat trots allt är, och hur fullständigt normalt det är att bli refuserad. Så det är också mitt tips till andra – tänk på att det snarast är standard. Det behöver inte alls handla om att din text är dålig. Fortsätt att streta på!

Händer det att du får skrivkramp och hur övervinner du i så fall det?
Faktiskt väldigt sällan, och jag tror att det främst beror på att jag inte hinner få skrivkramp, haha. Med heltidsjobb, hus och tre små barn gäller det att fånga de små skrivstunderna som dyker upp, och vid det laget brukar jag vara så laddad att det flyter på. Inte alltid med samma inspiration, men det brukar heller aldrig stå helt still. Eftersom jag ofta gör något annat än att just sitta vid datorn och skriva (cykla till/från jobbet, laga mat, hänga tvätt, sitta bredvid barn som somnar etc), har jag rätt mycket tid att tänka. Det är ju också en stor del av skrivandet, så när jag väl sitter där och ska hamra ner orden så är mycket av jobbet redan gjort.

Hur ser dina rutiner runt skrivandet ut? Sitter du på något särskilt ställe, måste du ha en kopp te osv?
Jag vill ha lugn och ro. Ingen musik, och helst ingen annan i rummet. Något att dricka, oftast kaffe eller te. Annars kan jag sitta lite varsomhelst i huset, där jag råkar hitta en yta som är tillräckligt fri från pussel och lego för att datorn och anteckningsboken ska få plats.

Ge dina tre bästa tips för att bli bättre på att skriva!
Med risk för att slå in öppna dörrar:
1. Läs mycket. Läs och lär. Läs och analysera. Läs och inspireras.
2. Vänta inte på det perfekta tillfället, den perfekta, färdigutvecklade idén (du måste utveckla den själv!) eller den perfekta inledningen. Skriv på, och ha som mål att överhuvudtaget ta dig framåt.
3. När det är läge för det, låt någon annan läsa. Träna på att ta emot respons, och lär dig att hålla isär din text (som du får åsikter om eftersom du bett om det), och dig själv (som inte är dålig för att din text inte är fulländad efter första försöket).

Säg en bok som alla borde läsa!
Det finns redan lite för många ”borden” när det gäller läsning, tycker jag. Men om jag ska tipsa om en särskild bok blir det Kejsarn av Portugallien – så fantastiskt fin!

Vad har du på gång? Något spännande skrivprojekt?
Just nu redigerar jag ett manus som har fått fina omdömen från flera förläggare/redaktörer (helt otroligt!). I slutet av sommaren är det dags att skicka in det på nytt, och därefter ska jag återuppta ett råmanus som jag har kommit ganska långt med.

Var hittar en dig om en vill ta del av det du skriver? Var hänger du på internet med andra ord!
Jag bloggar (numera ganska sporadiskt) på www.saralinneamolin.wordpress.com och finns även på instagram som @enchicklitblirtill.

Författarintervju: Ulrika Nettelblad

Det är svårt för mig att beskriva vem Ulrika Nettelblad är utan att bli personlig. Första gången jag läste något som Ulrika skrivit var jag i 15-årsåldern och jag kunde inte fatta att hon inte ens var tonåring. Hennes språkbruk och sätt att berätta har inspirerat mig sedan dess. Ulrika Nettelblad är en 25-årig författare som vunnit Lilla Augustpriset och hennes krönikor syns regelbundet i Folkbladet Västerbotten, Läkartidningen och Nya Ålandstidningen. Till vardags arbetar hon som läkare och bor på Åland med sin make och deras tre barn. Besök gärna Ulrikas blogg för att läsa hur hon presenterar sig själv.

Stort tack till Ulrika för att hon ville svara på mina frågor!

När och hur började du skriva?
Jag var fyra år när jag lärde mig läsa och skriva och började omedelbart att skriva ned mina egna historier.
Men det började innan dess. Jag brukade rita teckningar för att få sitta med mina dagisfröknar och berätta historien bakom bilden. Jag kan inte minnas ett liv utan berättelser.

Vad skriver du helst om och varför?
Mitt skönlitterära skrivande handlar om skeva människor, märkliga möten, längtan, ensamhet.
Jag vet inte varför jag skriver om de här sakerna. Jag har ofta önskat att jag kunde skriva om något annat.
Jag har lärt mig att acceptera att det här verkar vara just mina berättelser.

Du arbetar ju som läkare – har ditt yrkesval påverkat ditt skrivande på något sätt?
Skrivardrömmen kom först. Mitt yrkesval formades utefter mitt skrivande.
Jag ville ha en trygg försörjning så att skrivandet skulle få vara fritt. Jag ville inte vara yrkesskribent eftersom jag ville lägga min kreativitet på de skönlitterära texterna. Jag ville att mitt yrke skulle berika mitt skrivande, låta mig få ta del av världar och erfarenheter jag annars inte skulle ha kunnat skildra. Utan mina erfarenheter som läkare tror jag mitt skrivande hade tappat i allmängiltighet, saknat en dimension.

Läkaryrket har också gett mig skrivuppdrag jag annars inte skulle haft, bland annat som krönikör för Läkartidningen.

Du vann Lilla Augustpriset 2012 med novellen Route 66 – hur kom den till och hur ser du på den såhär sex år senare?
Jag hade bestämt mig för att skriva en novellsamling. Route 66 var en av novellerna i den. Novellsamlingen var tematisk, den hette ”10 sätt att hämnas på ett ex”. Titeln var en skämtsam parafras på en typisk tjejtidningsrubrik, novellerna var mörkare än så. Alla var skrivna i jagform, alla med en egen ton, nästan som ett skådespeleri med olika roller. Det märks i Route 66. Tonen skiljer sig från min egen.
Jag tycker det är en kul berättelse, jag är stolt över den. Men jag skulle ha skrivit den annorlunda idag.

Det var stort att vinna ett så tungt pris. Det gav en legitimitet till mitt skrivande. Folk gillar utmärkelser. Då vet de var de ska placera in en. Och så kan man själv få jobba på ifred utan att behöva motivera det desto mer.

Har du blivit refuserad någon gång och kan ge några tips för hur en hanterar att få ett nej på något en skrivit?
Jag skickade in min första roman till ett förlag när jag var sexton år. Jag har hunnit bli refuserad många gånger om. Några refuseringar har varit standardbrev. Många har innehållit någon personlig kommentar, en uppmuntran. Det har fått mig att fortsätta. Min största refusering var det jag tänker på som boken-som-nästan blev. Jag fick omarbetningsförslag på ett bokmanus av en förläggare på ett stort förlag. Jag arbetade om hela manuset tre gånger efter att ha fått synpunkter från henne. I slutändan räckte det ändå inte hela vägen fram till en utgivning.
Jag hade kunnat skriva en egen bok om att hantera refuseringar, tror jag. Men det mest basala rådet är detta: bli lite förbannad, känn dig lite kränkt, sörj.
Sedan fortsätter du att skriva.
Det är liksom grunden till alltihop.

Händer det att du får skrivkramp och hur övervinner du i sådana fall det?
Om jag inte kan skriva något alls ska man antingen gratulera mig eller beklaga: det händer bara när jag är nygravid eller oerhört olycklig.
Annars… jag har ju skrivit så länge. Jag har så många verktyg som sitter i ryggmärgen. Det finns alltid något jag kan göra som tar mig närmare den text jag vill skapa.
Det behöver inte alltid bli så jäkla bra, kom ihåg det. Först behöver det bara bli.

Hur ser dina rutiner runt skrivandet ut? Sitter du på något särskilt ställe, måste du ha en kopp te osv?
Jag har övat mig i att bygga min skrivbubbla på många olika platser. Jag skrev ett blogginlägg om det en gång.
Det viktigaste är ostördheten.
Jag skriver på min balkong, vid mitt köksbord med utsikt över trädgården, på caféer med musik i öronen. Jag dricker ofta te men helst får jag ett sådant skrivflow att jag glömmer bort det.
Jag stänger av mitt internet när jag skriver.

Du har tre barn och jobbar som läkare, hur hittar du tid att skriva?
Läkarjobbet innebär en del jourer med helg- och kvällsjobb. Det ger extra ersättning som man kan välja att ta ut i betald ledig tid istället för pengar. På så sätt får jag möjlighet till sjok av tid då jag kan skriva, utöver den vanliga semestern. Sedan händer det att jag går hemifrån på helgerna, en timme eller två. Skriver på ett café. De flesta blogginlägg och krönikor kommer till på det viset.

Och allt som oftast hinner jag inte. Ser gamla bekanta bli publicerade författare och får prestationsångest, känner huvudet sprängas av berättelser jag inte hinner få ned på papper.
Då får jag påminna mig om varför jag har prioriterat som jag gjort, byggt det liv som jag har. För mig är det viktigt att ha ett skrivande liv, inte bara ett skrivande.
Jag behöver skrivandet i mitt liv men jag behöver också livet för mitt skrivande.
Det får gå i den takt det går.

Ge dina tre bästa tips för att bli bättre på att skriva!
1. Show don’t tell – lär dig att visa någonting för läsaren i stället för att bara berätta det. Det handlar oftast om att vara mer specifik, att skapa bilder istället för påståenden. Att berätta är att skriva: Han var väldigt blyg. Att gestalta kan vara att skriva. Ibland när han gick på café blev han så nervös när han skulle beställa att han blev torr i munnen och oförmögen att få fram ett enda ord.
2. Konflikt! Om din berättelse står och stampar eller känns seg, fundera på om den har någon konflikt. Konflikt behöver inte vara ett gräl, utan det handlar helt enkelt om att någon vill något och att det finns ett hinder för den viljan.
3. Skriv. Skriv och skriv och skriv. För att du älskar det, för att du behöver det, för att du vill det.

Säg en bok som alla borde läsa!
Jag tror inte att det finns en bok som alla borde läsa. Men jag tror att det finns läsare för alla möjliga olika sorters böcker.
Jag tänker att det kan vara en tröst för den som skriver något som ens omgivning inte förstår sig på. Det behöver inte vara något fel på ditt skrivande. Du kanske bara har fel sorts omgivning för just det du skriver.

Vad har du på gång? Något spännande skrivprojekt?
Jag skriver regelbundet krönikor för Folkbladet Västerbotten, Läkartidningen och Nya Ålandstidningen. Jag har min blogg, som jag tänker på som ett slags litterärt bloggande – inläggen är poetiska berättelser snarare än en klassisk livsstilsblogg.
Och så skickade jag just delar av ett nytt romanprojekt till en förläggare (hon som jag bollade boken-som-nästan-blev med, en gång i tiden).

Vart hittar en dig om en vill ta del av det du skriver? Vart hänger du på internet med andra ord!
Man börjar följa min blogg Nettelblad, som man givetvis också kan följa på bloglovin. Och så kan man följa min Facebooksida, där jag lägger ut allt som har med mitt skrivande att göra.
Hoppas vi ses där!

Författarintervju: Maria Richardsson

Maria Richardsson debuterade hösten 2017 med högstadieskildringen Den blomstertid nu kommer. Förutom att vara författare arbetar Maria också som måltidsbiträde på en skola, men är tjänstledig för att läsa Skrivarlinjen på Skrivarakademin och redigerar just nu Den blomstertid nu kommers uppföljare. Maria, som är gift och har två barn, bor utanför Skövde och kommer till hösten att hålla skrivarkurs på Studiefrämjandet i Skövde.

Stort tack till Maria för att hon ville svara på mina frågor!

Foto: Petronella Simonsbacka

När och hur började du skriva?
Skrivandet har varit ett stort intresse under hela mitt liv. Jag minns att jag skrev små berättelser redan på lågstadiet.

Varför skriver du?
Det finns hur många orsaker som helst att skriva, för mig är det ett sätt att leva. Jag skriver för att jag verkligen vill, för att jag mår så mycket bättre när jag skriver regelbundet, för att det är fantastiskt som terapi och för att jag har saker jag vill säga!

Vad skriver du helst om och varför?
Jag testar gärna olika genrer, men det kommer alltid att vara känslosamt. Jag vill skriva om vanliga människor och det som händer i vardagen. Det som finns under ytan, bakom fasaden, det som gör ont. Som hur det känns att få sitt hjärta krossat och hur det känns att falla och inte klara av att resa sig. Men samtidigt som jag vill skriva om att vara svag så vill jag också skriva om att vara stark. Att våga leva, att hitta sig själv och att försöka förlåta sig själv.

Du debuterade förra året med Den blomstertid nu kommer, en roman om fyra tonårstjejer på 80-talet. Hur dök idéen till boken upp och varför valde du att låta den utspela sig på 80-talet?
Jag har alltid tänkt mycket på min högstadietid, jag har känt att jag inte kunde vara mig själv utan hamnade i ett fack som jag mer eller mindre blev placerad i. Och jag kände mig så trött på kommentaren att allt var bättre förr. Det är en kommentar som folk använder när de inte har något att säga. Allt var inte alls bättre förr. När man läser sociala medier kan man ibland få för sig det. Att skolan fungerade så bra, att det var ovanligt med mobbing och sexuella trakasserier. Det stämmer inte. En del var bättre, men en del var också betydligt sämre. Jag ville ge min version, boken visar på att samma svårigheter fanns då med, fast det är ju samtidigt någon slags kärleksförklaring till den tid som var. Jag slutade nian 1987, samma år som karaktärerna i boken. Det är ingen självbiografi, fast vissa scener och händelser är ju verkliga.

Vad har du för råd att de som drömmer om att debutera som författare?
1. Tro på dig själv och hitta din egen författarröst. Om du inte ser dig själv som en författare kommer ingen annan att göra det heller.
2. Förbered dig på att du kommer få nej innan du får ja!
3. Ta hjälp av en lektör när du anser att ditt manus är färdigskrivet!
4. Schemalägg skrivtid och inse att du måste försaka något annat.
5. Om planen inte funkar, så ändra strategin för att ändå nå målet!

Du driver en författarblogg på din hemsida – varför bloggar du och vad ser du för fördelar att som författare ha en blogg?
Jag började blogga för att få folk att hitta till min bok och för att hitta till mig som författare. Marknadsföring helt enkelt. Om man inte är utgiven på ett av de största förlagen så behöver man marknadsföra sin bok och sig själv. Sedan har jag fått många nya kontakter och jag vet att många uppskattar mina skrivtips!

Har du blivit refuserad någon gång och kan ge några tips för hur en hanterar att få ett nej på något en skrivit?
Ja, jag har blivit refuserad många gånger. Det är fruktansvärt jobbigt känslomässigt, men man måste nog förbereda sig på att det är oftast så det är: att man blir refuserad många gånger innan man blir antagen. Skaffa dig en plan för hur du går vidare. När jag hade fått flertalet standardnej skickade jag mitt manus till lektör. Det hjälpte mig oerhört i processen, och min bok hade aldrig blivit det den blev utan det. Jag skrev om boken helt enkelt. Sedan skickade jag iväg till förlag igen. Och nu fick jag en helt annan typ av refuseringar: utförligare omdömen. Så jag lyssnade på det som sades och fortsatte skicka. Och på slutet hade jag faktiskt tre erbjudande om utgivning, varav ett av dem var från ett traditionellt förlag. Så då valde jag det förlaget: Lindskog Förlag.

Händer det att du får skrivkramp och hur övervinner du i sådana fall det?
Absolut. Att det känns tyngre att skriva ibland är en naturlig del av processen. Om det inte funkar att flödesskriva kanske jag ägnar mig åt research eller redigering. Eller så funderar jag över hur jag ska få ihop scenerna. Eller skriver låttexter.

Hur ser dina rutiner runt skrivandet ut? Sitter du på något särskilt ställe, måste du ha en kopp te osv?
Jag sitter oftast uppe på kontoret hemma och skriver på datorn. Gärna med en kopp kaffe, ibland med en flaska vatten eller något gott att äta till. Men för att variera skrivställningar och tillvaron så skriver jag ibland på den bärbara datorn, och ibland i block också. Det är skönt att sitta ute och skriva när det är fint väder.

Ge dina tre bästa tips för att bli bättre på att skriva!
1. Läs andra böcker. Dels för att du ska veta hur du VILL skriva, men också för att veta hur du INTE vill skriva.
2. Skaffa dig ett umgänge med andra som skriver. Stötta varandra. Ni behöver inte umgås privat, jag har jättemånga bra och viktiga kontakter som jag inte träffat i verkligheten.
3. Gå en skrivarkurs. (Jag ska hålla en skrivarkurs framöver på Studiefrämjandet i Skövde.)

Säg en bok som alla borde läsa!
Trilogin ”Torka aldrig tårar utan handskar” av Jonas Gardell.

Vad har du på gång? Något spännande skrivprojekt?
Jag håller på med en uppföljare till ”Den blomstertid nu kommer”. Själva råmaterialet är färdigskrivet, så nu ägnar jag mig åt research och redigering. Det är ingen snabb process, redigeringen får man verkligen inte slarva med. Jag har också skrivit en barnbok och har påbörjat en deckare. Jag skriver också låttexter ihop med Rickard Linde, bland annat till hans band ”My Sweetest Punch.”

Vart hittar en dig om en vill ta del av det du skriver? Vart hänger du på internet med andra ord!
mariasforfattarblogg.wordpress.com

Författarintervju: Rebecka Edgren Aldén

Rebecka Edgren Aldén är journalist som jobbat på bland annat Damernas värld och Mama. År 2015 romandebuterade hon med den psykologiska thrillern Den åttonde dödssynden och i juli 2017 kom hennes andra thriller, Och blomstren dö, ut. Tillsammans med Tinni Ernsjöö Rappe har Rebecka också skrivit debattboken Skriet från kärnfamiljen, om jämställdhet och demokrati i vardagen och familjelivet.

Tack så mycket till Rebecka för att hon ville svara på mina frågor, och ett stort gratis för idag är det faktiskt Rebeckas födelsedag!

När och hur började du skriva?
Jag har alltid tyckt om att skriva, skrev mycket som barn och blev ju journalist som vuxen. Drömmen om att skriva romaner föddes väldigt tidigt, redan när jag var 5-6 år. Jag älskade att läsa. Hade verkligen en passion för böcker, för läsandet. Och tyckte att böcker var magiska. Min dröm blev att också få skriva och hitta på. Min passion för böcker har gjort att jag har läst mycket, och så tog jag en fil kand i litteraturvetenskap på universitetet. Skrivandet har alltid funnits där.

Varför skriver du?
För att jag älskar allt med litteratur, att skriva, att läsa, att prata om litteratur, att prata om skrivandet, förlag, bokhandlar, bokbloggar, tidningar – ja allt som har med skrivandet och läsandet att göra. Jag skriver för att jag älskar det, och för att det är min dröm att få skriva och att skriva sånt som bli läst.

Vad skriver du helst om och varför?
Tidigare har jag ju skrivit mycket debatt, många debattartiklar, var krönikör i många år, mycket om jämställdhet och sådana frågor. Skrev en debattbok som kom ut 2009 på Bonnier, Skriet från kärnfamiljen. Och har också varit med i en hel del antologier. Men som romanförfattare skriver jag i genren psykologisk thriller. Jag är mycket intresserad av hur människor samspelar med varandra. Vad som händer inom människor, och vad som händer med dem när de möter andra. Jag är väldigt fascinerad av vad vi visar utåt och vad som händer inom oss. Vilka fasader vi sätter upp, hur vi presenterar oss, och vad som egentligen finns där innanför ytan. Det skulle jag säga är ett genomgående tema i det jag skriver. Egentligen även när jag skriver om jämställdhet. Könsroller är ju en föreställning om vad kön är – hur vi spelar rollen som män och kvinnor.

Dina romaner Den åttonde dödssynden och Och blomstren dö är båda spänningsromaner; thrillers om mörka hemligheter – vad är dina tips för att skapa spänning och nerv i en berättelse?
Oj, svår fråga. Jag skriver ju det jag tycker är spännande. Jag gillar till exempel böcker där man inte kan lita på huvudpersonen. Där vi läsare får begränsad information och är utelämnade till huvudpersonens uppfattning om verkligheten. Det tycker jag är spännande! Sedan jobbar jag mycket med konflikter. Och då menar jag inte konflikter i betydelsen bråk. Utan motsättningar, konflikter mellan olika karaktärer. Det kan vara allt från att någon karaktär bär på en hemlighet den vill bevara, till att två karaktärer är väldigt olika, en snabb, en långsam, en extrovert, en introvert. Jag tror att konflikter i stort och smått är väldigt bra verktyg att driva på en historia. Det gör att karaktärerna krockar med varandra, och saker händer. Jag börjar alltid med något som får historien att sätta igång. En händelse, något händer. Och sedan är historierna väldigt karaktärsdrivna – där deras olika sätt att hantera det som händer, samt deras olika personligheter, driver fram historien. Jag kan själv tycka att det är spännande när andra författare skriver om ondska och mycket blod och sånt, men själv är jag inte så intresserad av det. Inte nu i alla fall. Jag vill inte att det ska vara svartvitt, jag vill att det ska vara mänskligt och nära – nästan kunna hända på riktigt, fast förstås betydligt mer skruvat.

Jag läste en recension av Och blomstren dö där recensenten skrev ”Jag gillar hur politiken smygs in och hur klassperspektivet hela tiden finns under ytan.” Är politik och t ex klassperspektiv något som du medvetet lyfter in när du skriver? Är det viktigt för dig?
Ja, fast jag har egentligen bestämt mig för att jag inte ska skriva politiskt alls. Inte i mina romaner. Jag vill inte att de ska vara tillrättalagda, eller ha något politiskt budskap eller något moraliserande på det sättet. Men eftersom jag är intresserad av klass och kön så kanske det ibland hamnar där ändå. Något jag jobbar med är ju konflikter (se frågan ovan) och en konflikt är ju kön, en annan klass. Att jobba med två karaktärer som kommer från olika klasser gör det ju lättare att skapa spänning. I Och blomstren dö har vi två kvinnor som förhåller sig väldigt olika till kvinnorollen, det blir en tacksam konflikt. Så, på så sätt smyger jag in det. Men jag vill inte skriva politiska thrillers! Dock tänker jag på vissa saker, som att inte slentrianmässigt använda kvinnolik. Det är en kvinna som dör i Och blomstren dö, och jag ska inte avslöja för mycket, men det är betydligt mer komplicerat än att en kvinna har blivit mördad. Och det händer fler saker …

Du har ju en blogg på din hemsida – varför bloggar du och vilka fördelar ser du med att som författare ha en blogg?
Jag vet faktiskt inte vad det ger. Kanske tar det mer än det ger. Men jag har bloggat till och från väldigt länge (på olika plattformar, och med olika syften), och jag gillar det formatet. Min blogg är både ett sätt för mig själv att skriva av mig, men också att hjälpa andra skrivande människor. Många som skriver läser min blogg och har hjälp av den. Jag försöker vara ärlig och skriva utförligt om hur det funkar med skrivandet, hur det går till i förlagsvärlden, vad man säljer, hur jag jobbar och så vidare. Sedan är det väl ett bra sätt att möta läsare, även om jag tror att jag inte har så många läsare där.

Har du blivit refuserad någon gång och kan ge några tips för hur en hanterar att få ett nej på något en skrivit?
Ha, ja, det är klart jag har blivit refuserad! Det hör till, det har i stort sett alla författare! Min första bok blev refuserad av cirka 6-7 förlag. Jag fick dock fina lektörsutlåtanden som var uppmuntrande från några stycken. Och de använde jag, tog tillbaka manuset och jobbade om det i ett år till, och skickade in igen och fick då ja från Norstedts. Det sämsta sättet att hantera en refusering är att bli arg och tycka att förlaget är dumma i huvudet. Det bästa är att använda refuseringen till att se ditt manus utifrån, vad har det för svagheter? Varför blev det inte antaget? Vad ödmjuk, lyssna på kritiken, får du något mer än ett standardnej – VAR TACKSAM! Jobba om manuset och skicka in igen. Det går inte att vara bekväm, lat eller ha tåligt tålamod om man ska bli författare. Jag kan faktiskt inte förstå författare som säger att de inte orkar vänta på svar, eller orkar jobba om boken igen och istället ska ge ut den själv. Det är tillräckligt svårt när boken är ute. Gör så mycket du bara kan för att boken ska bli bra (och då ingår att lyssna på proffsen på förlagen) så blir det lättare sen. Det är så lätt att tro att utgivningen är slutstationen – det är det INTE. Jag känner så många författare som blivit besvikna över dåliga recensioner, hur lite boken sålt, hur snabbt den glöms bort. Vill du verkligen bli författare är det bättre att ta sig tid att skriva så bra man bara kan, med den hjälp man kan få. Det är jättejobbigt att skriva en bok och sedan se den knappt bli läst, sälja några få ynka ex och snabbt bortglömd. Många författare som gav ut själva första gången säger i efterhand att de insett att de gav ut för tidigt. Boken var inte klar.

Händer det att du får skrivkramp och hur övervinner du i sådana fall det?
Att skriva är ett hårt jobb, varje dag. Jag skriver även om jag inte har lust, även om det blir dåligt. Det är det som är själva jobbet att vara författare. Mycket av det jag skriver är uselt. Men jag gör det. Och det är det som är skillnaden mellan de som är författare och de som drömmer om att bli författare. Nu har jag några andra uppdrag också, så märker jag att det går riktigt dåligt kan jag välja att jobba med de andra sakerna ett tag. Men, jag tillåter mig inte att ha skrivkramp. Man måste fortsätta skriva. Som Doris i Hitta Nemo: Fortsätt simma, fortsätt simma. Det är enda vägen!

Hur ser dina rutiner runt skrivandet ut? Sitter du på något särskilt ställe, måste du ha en kopp te osv?
Tidigare, under 7-8 år har jag skrivit på semestrar. 4-5 dagar varje semesterdag. Eftersom jag har haft krävande heltidsjobb vid ”sidan av” skrivandet. Så då har jag skrivit där jag har befunnit mig. På flyget, i segelbåten, på hotellet, i sommarstugan, i fåtöljen hemma. Nu sedan några veckor tillbaka skriver jag på heltid (i princip) och då skriver jag i fåtöljen eller vid matsalsbordet hemma. Ja, jag dricker mycket kaffe. Men har inga särskilda rutiner. Försöker skriva 10 000 tecken om dagen. Men i vissa perioder jobbar jag med annat, och i vissa perioder redigerar jag, så då blir det annat.

Ge dina tre bästa tips för att bli bättre på att skriva!
1. Läs!!! Hur viktigt som helst. Läs mycket! Tidigare försökte jag läsa en bok i veckan. Nu, när jag inte längre dubbelarbetar, försöker jag läsa två böcker i veckan. Jag läser olika sorters böcker, deckare, romaner, klassiker, noveller och så vidare. Och jag läser medvetet – vad gör författaren? Hur har hen byggt upp historien? Hur är språket? Början? Slutet? Var är de dramaturgiska vändpunkterna? Och så vidare och så vidare. Jag lär mig enormt av det.
2. Gå skrivarkurs. Jag går min sjätte nu. Det är INTE så att man får en formel för hur man ska skriva. Långt ifrån. Men man måste lämna in text till varje gång, vilket är bra för mig som behöver deadlines. Dessutom träffar man andra skrivande människor. Får feedback, måste ge feedback – det lär man sig lika mycket på. Man måste läsa deras texter – ingående och medvetet. Jag lär mig av deras svårigheter, styrkor, svagheter och av våra diskussioner.
3. Skriv mycket! Vänta inte på inspiration. Skriv, fast det tar emot. Fast det blir uselt, för det blir det! Och konsten med att vara författare är att fortsätta skriva fast det blir dåligt. Det är som en lerklump som man måste jobba med för att det till slut ska bli något fint. Men, du kan aldrig få till ett bra manus om du inte först har skrivit det. Skriv, och se till att skriv färdigt. Inga böcker som finns i folks huvuden blir lästa!

Säg en bok som alla borde läsa!
Det finns många … men en viktig bok som alla borde läsa är Katarina Wennstams En riktig våldtäktsman. En oerhört viktig bok!

Vad har du på gång? Något spännande skrivprojekt?
Jag skriver på min tredje thriller, min plan är att ha ett första utkast nu i maj. Den ska komma ut senast nästa sommar på Norstedts.

Vart hittar en dig om en vill ta del av det du skriver? Vart hänger du på internet med andra ord!
Jag finns typ överallt 😉 På min blogg: blogg.edgrenalden.se, på insta: @edgrenalden, på twitter: @edgrenalden och på Facebook. Sedan finns jag i de flesta författargrupper i sociala medier, samt i de flesta läsar/lyssnargrupper på sociala medier. Tycker om att diskutera skrivandet och läsandet!

Författarintervju: Ell Forselius

Ell Forselius är NaNoWriMo-experten som gillar att skriva långt och springa fort. Hennes noveller har blivit publicerade i bland annat Allas och antologin Svenska spöken och hennes skitläskiga creepypasta Vi är här nu lästes upp i Creepypodden. När Ell inte skriver eller redigerar manus arbetar hon som kartingenjör, tar hand om sina marsvin Nori och Gimli och gör populärkulturpodden Alltså, har du sett? tillsammans med Ch och mig!

Tack till Ell för att hon ville svara på mina frågor!

När och hur började du skriva?
Man kan väl sammanfatta det med att jag lärde mig läsa och skriva när jag började skolan och sen har jag väl aldrig riktigt slutat. Jag minns aldrig att jag haft något moment av ”ah, skrivande kanske är något jag ska ägna mig åt”, utan det har alltid varit min grej sedan jag lärde mig hur en gör.

Varför skriver du?
För att få utlopp för min kreativitet! Jag tror de flesta människor har ett behov av att vara kreativa och jag är tyvärr inte begåvad nog för att rita, måla, sjunga, spela instrument eller dansa, så då blev det såhär.

Vad skriver du helst om och varför?
Ungdomsromaner, gärna med fantasyelement. Och allra helst urban fantasy! Sen vill jag gärna ha drakar med i det jag skriver, eftersom drakar är amazing. Det här gäller mest för längre projekt dock, när jag skriver noveller testar jag på i stort sett alla sorters genres vilket är varför noveller är så roligt.

Du är ju något av en NaNoWriMo-veteran, varför har du deltagit så många år och vad är det du gillar med konceptet?
Det bästa med NaNo är att även de år jag inte skrivit någonting resten av året så kommer jag ändå ha producerat minst 50,000 ord av en berättelse, och den blir liksom ett perfekt alibi att peka på om nån skulle kräva receipts på att jag verkligen har skrivande som hobby (vilket aldrig har hänt men den dagen det gör det då är jag REDO). Dessutom är det kul att göra något som är liiiite crazy tillsammans med massa andra. Speciellt kul är det när folk som har kämpat med NaNo i flera år plötsligt får till det och vinner!

Dina noveller har figurerat i flera tidningar och novellsamlingar de senaste åren, har du några tips till andra som vill få sina noveller publicerade?
Mitt bästa tips är att skriva novellerna och skicka in dem till tidningar. Ibland undrar jag hur jag kunde ha sånt flyt och bli publicerad så många gånger under 2015, men svaret är ju att jag skrev massvis av noveller det året (och har tyvärr tappat det lite sen dess). Googla efter roliga skrivtävlingar och delta i så många du orkar. Du kommer garanterat aldrig bli publicerad eller vinna om du inte ens deltar.

Har du blivit refuserad någon gång och kan ge några tips för hur en hanterar att få ett nej på något en skrivit?
Hahaha nej, jag har aldrig blivit refuserad, vilket ni säkert märkt eftersom jag redan gett ut ett gäng böcker … eller inte. Mitt första manus fick tolv standardrefuseringar och ett par förlag som inte ens svarade, men jag inspirerades av Stephen King och började genast samla på refuseringar. Han spikade upp refuseringarna på väggen och var till sist tvungen att skaffa en längre spik eftersom de inte fick plats, och den tanken är liksom lite tröstande. Faktum är att nästan alla bra böcker har refuserats åtminstone några gånger, och jag ser åtminstone refuseringarna som ett bevis på att jag försökt i alla fall. Every corpse on Everest was once a highly motivated person, som det heter.

Händer det att du får skrivkramp och hur övervinner du i sådana fall det?
Njaej, alltså min unpopular opinion är ju att jag inte tror på skrivkramp. Det är klart det finns tillfällen då en inte orkar skriva eller har något motivation eller livet bara händer, men att det finns någon magisk kramp som hindrar folk från att skriva tror jag inte på. Alla drabbas av omotivation ibland, varför ska just de som skriver få skylla på något diffust som skrivkramp?
Hur som helst tror jag det bästa sättet att övervinna det bara är att sätta sig ner och skriva. Antingen är det pissjobbigt men då har du i alla fall skrivit något, eller så får du motivation och då var det ju bra att du började.

Hur ser dina rutiner runt skrivandet ut? Sitter du på något särskilt ställe, måste du ha en kopp te osv?
Näe, jag skriver literally var som helst när jag är på det humöret. NaNo 2015 och 2016 skrevs till exempel till stora delar inne på Cosmonova på min telefon. Numera tycker jag dock om att få sitta vid en dator och få skriva koncentrerat. Min bästa rutin är på onsdagar när jag måste gå och handla mat för veckan, då brukar jag ta med mig min surfplatta till ett café först och sätta mig och skriva en timme. Som en sorts preward till att jag handlar!

Ge dina tre bästa tips för att bli bättre på att skriva!
Skriv, skriv, skriv. Nej, okejrå. Det första är att läsa mycket och tänka på det du läser. Typ, varför tycker jag det är här bra, varför tycker jag det här är dåligt, osv. Och att läsa ALLA genres verkligen. Snappa upp allt. Det andra är att läsa på om skrivande, antingen online (finns massvis med tips, dock är inte alla bra så ta till dig det som verkar vettigt och skit i resten) eller skrivböcker (tyyyp Stephen Kings Att skriva, men samma sak gäller ju här, allt är inte bra). Sen SÅKLART att skriva, och framför allt det en tycker en är dålig på. Annars blir du liksom inte bättre.

Säg en bok som alla borde läsa!
Ehhhh … måste ju vara solidarisk här och säga Jag lever, tror jag av Christine Lundgren. Men också Lord of the Rings så ni fattar vad fan jag pratar om.

Vad har du på gång? Något spännande skrivprojekt?
Massor! Nej, men jag har faktiskt kommit igång med skrivandet igen efter en paus (livet …). Jag redigerar en ungdomsroman som förhoppningsvis ska gå ut till förlagen senare i år, sedan försökte jag vara med lite i Camp NaNo för att göra någonting av mitt oavslutade NaNo-projekt från november förra året. Sen hoppas jag på att jag ska kunna skriva några noveller och vara med i skrivtävlingar, men det får nog bli i sommar när inspirationen för sånt brukar slå till!

Vart hittar en dig om en vill ta del av det du skriver? Vart hänger du på internet med andra ord!
På min Twitter (Ellociraptor) hittar ni allt mitt gnäll. Jag finns även på Instagram (killallthesnakes) och tumblr (white-eagle) eller Pinterest (Spegelboll) – där jag har en hel del boards om skrivande. Jag har en ouppdaterad blogg och sen kanske ni hittar mig i en dejtingapp nära er men troligtvis inte.

Författarintervju: Julia Skott

Julia Skott är journalist och författare som också synts till i TV-rutan där hon bland annat pratat om tv-serier och sociala medier. Bokdebuten Kroppspanik: Fett, lögner och sjukt onödig ångest slog hål på myter och vanföreställningar relaterade till vikt och hälsa. Hennes andra bok Håll käften, jag räknar! : en stickares bekännelser beskrivs som ”ärlig, sur och humoristisk samling stickbekännelser”. Julia gör poddarna Rätt avigt och Romancepodden och är skribent TVdags, där du kan ta del av Julias tv-serie- och filmtankar. Kolla även in (och kanske köp?) Julias fantastiska keramikskapelser på Semicool Ceramics!

Tack till Julia för att hon ville ställa upp och svara på mina frågor, och nu över till intervjun!

När och hur började du skriva?
Det beror nog på lite vad man menar med skriva. Jag har nästan alltid skrivit saker – blogginlägg, små konstiga texter, uppsatser, noveller, dikter. Mer allvarligt började jag blogga längre resonerande texter kanske… 2006-2007. Strax efter det också texter om film, artiklar, och så.

Varför skriver du?
Ibland är svaret ”för att jag inte kan låta bli”. Ibland ”för att jag vill säga något”. Ibland ”för att någon beställt text och vill betala”.

Vad skriver du helst om och varför?
Helst skriver jag om något jag bryr mig om och tycker är intressant. Vilket kan låta självklart, men inte alltid är det för en journalist…

Din bok Kroppspanik: fett, lögner och sjukt onödig ångest gjorde upp med myter och felaktigheter kring vikt och hälsa, varför var det ett ämne du ville skriva om?
Det var just något som jag brydde mig om, som var viktigt, och som det inte fanns någon vettig bok om på svenska. Jag tyckte den behövdes och tänkte att vafan, jag får väl skriva den själv då.

Hur såg responsen på boken ut?
Den var överväldigande positiv! Jag hade visst rätt i att den behövdes. Folk uppskattade både fakta och information och att få lite nya sätt att se på saker.

Din senaste bok Håll käften, jag räknar handlar om stickning som livsstil, hur fick du idéen till den?
Det var lite samma sak där. Jag tyckte det vore kul att skriva en sån bok, tyckte inte att det fanns på svenska.

Har du blivit refuserad någon gång och kan ge några tips för hur en hanterar att få ett nej på något en skrivit?
Jag skulle nog tycka det var lite läskigt om jag aldrig blivit refuserad. Jag tror att man får ta det bara rakt av som ett nej tack, och försöka tänka att det inte handlar om en själv. Det kanske är för att man inte pitchat tillräckligt tydligt, eller för att de inte är intresserade just nu, eller för att de precis antagit något som är ganska likt. Du vet inte vad det är – men till och med om det faktiskt handlar om att det du gjort inte är bra så kan man alltid försöka igen. Du är inte dålig bara för att en grej du gjort inte är så bra.

Händer det att du får skrivkramp och hur övervinner du i sådana fall det?
Det händer absolut. Ibland försöker jag bara fortsätta igenom det, ibland tar jag en medveten planerad paus så jag inte sitter och stirrar på datorn och önskar att jag skrev. Det bästa är att ha en deadline, så att saker måste in oavsett hur jag känner och har det.

Hur ser dina rutiner runt skrivandet ut? Sitter du på något särskilt ställe, måste du ha en kopp te osv?
Jag har nog på gott och ont lärt kroppen att te betyder jobba. Så när jag har slut på mjölk blir jag mycket sämre på att skriva. Ibland kör jag lugn musik utan ord, gärna i hörlurar, för att fokusera.

Ge dina tre bästa tips för att bli bättre på att skriva!
Läs mycket, skriv mycket, skriv det du vill skriva istället för det du tror att du borde skriva.

Säg en bok som alla borde läsa!
Oj. Svårt! Jag tycker alla ska läsa Diana Wynne Jones böcker. Förut brukade jag säga The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood, men jag tror inte den behöver tipsas om längre.

Du gör ju Romancepodden, vad är det med genren romance som lockar dig?
Jag har nästan alltid tyckt att det är både viktigt och roligt att ta saker på allvar som har låg status. Romance är dessutom en väldigt bra genre för att både vila och stimulera hjärnan lite lagom, beroende på vad man läser.

Vad har du på gång? Något spännande skrivprojekt?
Jag håller på och översätter Håll käften, jag räknar till engelska, vilket kanske inte är så spännande men det ska bli kul att se hur det går sen när den kommer ut. Sen förstås massa Spännande Hemliga Saker på G.

Vart hittar en dig om en vill ta del av det du skriver? Vart hänger du på internet med andra ord!
Jag finns på Twitter och Instagram som @juliaskott; min blogg på juliaskott.se vilar ganska mycket just nu men vem vet. Jag kanske får ett ryck.

Författarintervju: Christin Ljungqvist

Christin Ljungqvist debuterade år 2012 med Kaninhjärta, första delen i Hanna Fagerström-trilogin, en serie skräckromaner för 15 år och uppåt. Sedan dess har Christin gett ut ytterligare tre böcker: Fågelbarn och Rävsång som är fristående uppföljare till Kaninhjärta, och Vita Tigern som är en dystopisk äventyrsroman för 12+. Hennes böcker har fått fin kritik och Rävsång kallades ”en av årets bästa och finaste ungdomsböcker” av litteraturkritikern Magnus Utvik i Gomorron Sverige.

Utöver författandet jobbar Christin som copy/contentwriter och bor med man och barn i Majorna, Göteborg.

Tack till Christin för att hon ville svara på mina frågor!

Foto: Ola Kjelbye

När och hur började du skriva?
Tidigt. Minns inte exakt ålder, men det var de allra första åren i grundskolan. En lärare smugglade till mig skrivböcker ur ett materialförråd, förtjust över att jag skrev så mycket, och i böckerna fanns rutor för illustrationer där jag tecknade till mina berättelser. Det handlade om ond, bråd död redan då, exempelvis en hel besättning som en efter en bragdes om livet på en främmande ö.

Varför skriver du?
Det är lite som en drog. När man väl börjat är det svårt att stänga den ventilen. Dessutom drömmer jag väl fortfarande om världsherravälde … när man väl börjat hoppas är det väl svårt att sluta med det, också.

Vad skriver du helst om och varför?
Någonting mer. Realistiska böcker om relationer är rätt kul att läsa men skittråkiga att skriva, om du frågar mig. Jag behöver ett stråk av någonting ogripbart, kymigt, mörkt för att verkligen driva igång mitt berättande. Därför blir det oftast magisk realism, vår verklighet with a little twist.

Har du blivit refuserad någon gång och kan ge några tips för hur en hanterar att få ett nej på något en skrivit?
Svar på din första fråga: vansinnesmassa gånger. Och allra bästa sättet att hantera ett nej på är att gå skrivkurser, där är en av grundpelarna att få men också ge kritik. Det lär dig att se på din text lite nyktert. En annan vana jag lagt mig till med är att släppa taget om min text när den väl är skriven, liksom hålla om den, som att den är en egen person, men inte ta kritiken personlig. Skriver är någonting jag gör, inte den jag är. Jag blir inte kritiserad, mitt verk blir kritiserat. I vissa fall handlar det dessutom om läsarupplevelser – personen du skickade till kanske inte var rätt läsare. Försök igen!
Var lite bussiness också när det gäller förlagen: skicka till flera samtidigt, var på dem när de inte har hört av sig inom angiven tid och så vidare.

Fågelbarn och Rävsång är fristående uppföljare till din debut Kaninhjärta – visste du att det skulle bli flera böcker i samma miljö och med samma känsla när du gav ut Kaninhjärta?
Jag visste, absolut. Fågelbarn blev dessutom till innan Kaninhjärta, jag la den åt sidan när den blivit refuserad några gånger och prövade att skriva helt nytt, helt obehindrat. Det blev Kaninhjärta, som i sin tur öppnade dörrarna för Fågelbarn, Rävsång. Så småningom också Vita Tigern.

Återkommande för alla dina böcker är de övernaturliga inslagen – vad är det som lockar dig att ha med det övernaturliga och mystiska i dina berättelser?
Rent egenintresse. Det är bara så roligt att skriva om. Dessutom är jag övertygad om att spöken finns och har som ett litet mission att sätta griller i huvudet på folk. Tänk om …?

Dina böcker är förlagda i Vallda, där du själv växte upp – varför valde du att låta dem utspela sig där? Har du några tips till någon som vill skriva om sin hemort?
För att där är så idylliskt och tryggt, jag hade världens finaste barndom! Jäklar vad jag har lekt, typ hela vägen upp i tonåren (en del läsare har haft invändningar på Avalon, huvudkaraktären i Vita Tigern, eftersom hon uppfattas som barnslig, och så är hon i själva verket baserad på mitt fjortonåriga jag …). Och kontraster är ju intressanta, så vad skulle hända om jag slängde in ett mörker i Vallda som inte syns för blotta ögat? 
Tänker du skriva om din hemort, gör det med någon annans perspektiv, inte ditt eget. Använd hela känsloregistret du skaffat dig där men kom som en främling. Gå in i dina gamla domäner, så djupt in som du aldrig varit förut. Där kommer du att hitta massor av sanningar.

Händer det att du får skrivkramp och hur övervinner du i sådana fall det?
Den värsta krampen brukar komma runt ”sida 90”, mer ett uttryck än en faktisk sida. Men någonstans där alla karaktärer är presenterade och storyn är tydlig och allting ska landa i något slags tuggande fram mot akt 1, akt 2, akt 3, där brukar jag fastna. Och det finns inga magiska lösningar, dessvärre. Bokskrivande är ett jobb, som vilket annat, fast sämst betalt. Du får helt enkelt klämma dig framåt, prova olika tidpunkter på dygnet (tidig morgon utan frukost, sen kväll med kaffe), lyssna på musik, ta en paus eller tvinga dig tills du svettas. Sen är du vidare. Det brukar lossna till slut, oftast när man kämpat ett tag och sedan släpper taget.

Hur ser dina rutiner runt skrivandet ut? Sitter du på något särskilt ställe, måste du ha en kopp te osv?
Det har varierat, men från början satt jag helst hemma på mitt rum. När jag skrev Vita Tigern var Stadsbiblioteket i Göteborg perfekt. Sedan fick jag min dotter och har svårt att koncentrera mig, då behöver jag tydligen krypa tillbaka in i skrivvrån här hemma.

Ge dina tre bästa tips för att bli bättre på att skriva!
Ta din ambition på allvar och gå en skrivkurs!
Ta dig själv lite mindre på allvar och var ödmjuk, du blir aldrig fulländad, du är ständigt en lärling.
Läs böcker du tycker är bra (du behöver verkligen inte läsa massor bara för att bli författare, jag läser skitfå böcker och se bara på mig!), lyssna på musik, kolla serier, LEV!

Säg en bok som alla borde läsa!
Se punkt tre, jag är ingen bra boktipsare. Mitt ständiga tips är Den hemliga historien av Donna Tartt. För ett tag sedan läste jag Ordbrodösen av Anna Arvidsson och gillade mycket! Också Minnet av vatten av Emmi Itäranta.

Vad har du på gång? Något spännande skrivprojekt?
En vuxenbok om Hanna Wold fd. Fagerström, hon är nybakad journalist, börjar gräva i en gammal, olöst mordbrand från 1995 och får med sig en sk. ”klibbande” hem, en följare som vägrar släppa taget om henne och sprider rök, mörker och ångest kring sig. Jag har blandat två verkliga fall till en mix, kallar manuset Monark och hoppas bli klar under min livstid …
En fjärde punkt gällande tips för att bli bättre på att skriva: skaffa inte barn. Men gud så jag älskar den lilla ongen.

Vart hittar en dig om en vill ta del av det du skriver? Vart hänger du på internet med andra ord!
www.christinljungqvist.se
Jag hade en gång en blogg, den ligger under Nyheter nu. När jag får ofantliga mängder egentid över kanske jag återupptar den.

Författarintervju: Christine Lundgren

Christine Lundgren är författaren som debuterade år 2016 med romanen Jag lever, tror jag som handlar om Kim som kämpar med livet efter att hennes bästa vän gått bort. Till vardags arbetar Christine som redaktör på ett förlag med inriktning på litteratur för barn- och unga. Av erfarenhet vet jag också att hon är utmärkt sällskap att äta hotellfrukost med!

Tack till Christine för att hon ville svara på ett gäng frågor!

Foto: Niclas Lundgren

När och hur började du skriva?
Jag minns knappt en tid då jag inte skrev! Men jag minns tydligt när jag förstod att man kunde skriva och ha det som jobb, och att det var det jag ville syssla med när jag blev stor. Jag var kanske 7–8 år, och i skolan hade vi något som gick ut på att man fick skriva fritt under en lektion. Vår lärare hade samlat en massa gulliga vykort med djur (typ kattungar i stövlar och liknande), man fick välja ett och skriva en berättelse utifrån det. Till sist fick jag gå och fråga vår lärare vad en skulle göra om en redan skrivit om alla vykorten.

Varför skriver du?
Vissa dagar undrar jag också det. Men ärligt talat tror jag det är för att jag tycker att det är roligt, och att jag hoppas att någon som läser det jag skrivit ska få samma känsla som när jag själv läser en riktigt bra bok och bara inte kan lägga den ifrån mig.

Vad skriver du helst om och varför?
Unga människor och svåra känslor. Helt enkelt för att vara ung är så fruktansvärt jävla jobbigt, och när man blir vuxen är det lätt att glömma bort alla känslor man hade och hur stort och svårt allting kändes. Om vi inte vågar skriva om det som är svårt, hur ska vi då våga prata om det?

Har du blivit refuserad någon gång och kan ge några tips för hur en hanterar att få ett nej på något en skrivit?
Ja, min första bok blev refuserad av kanske en tre–fyra förlag och en litterär agentur, innan den blev antagen av Rabén & Sjögren. Att få ett nej är jättejobbigt, men jag tror det är viktigt att man kommer ihåg att de inte säger nej till DIG, utan till just precis det manus du skickat in. Och att en refusering kan bero på tusen olika grejer: de kanske har en bok med liknande tema som ska komma ut, den kanske inte passar just precis det förlaget osv osv.

Du debuterade 2016 med Jag lever, tror jag, hur kom du på idéen till boken?
Min brors bästa kompis dog några månader innan han skulle fylla 21. Jag var 19 då, gick trean på gymnasiet och jag förstod inte hur livet kunde ta slut precis när det var meningen att det skulle börja. När jag började skriva på Jag lever, tror jag funderade jag mycket på hur det egentligen skulle vara att vakna upp en morgon och få veta att man förlorat sin bästa kompis, vilket jag ju på nära håll blev vittne till när min bror förlorade sin vän. Hur skulle jag göra om det hände mig? Vad skulle jag göra? Hur sörjer vi, och vad finns det för syn i samhället på hur man ”ska” sörja; det var saker jag ville utforska och utmana när jag skrev boken.

Vad har du för råd att ge till aspirerande författare som längtar efter att göra sin debut?
Skriiiiiiiiiiv! Och ge inte upp! LÄS MASSA!
Och allmänna tips till när du skickar in ditt manus till förlag: Läs på om förlagen innan du skickar. Vad för andra böcker tycker du att din bok liknar; vilka förlag har gett ut de böckerna? Vilken genre tillhör din bok? Om det är en facklitterär bok ska du kanske inte skicka den till ett barn- och ungdomsförlag, till exempel. Skicka till flera förlag samtidigt!!! Minst 5 olika förlag per manusutskick, skulle jag säga. Och kolla hur lång svarstid de angett på sin hemsida (om de skrivit någon), om de skriver att det kommer ta 3 månader så kommer det med största möjlighet ta 3 månader (förlagsmänniskor är överlag väldigt stressade och har alltid mycket att göra mvh speaking from experience).

Händer det att du får skrivkramp och hur övervinner du i sådana fall det?
Jag lider av kronisk skrivkramp, så om någon har tips på hur man botar det får de gärna höra av sig!

Men annars tycker jag det funkar bra med att göra något helt annat. Spela lite tv-spel, kolla på en serie, läsa sin favoritbok. Få igång lusten för att berätta genom att kolla in storytelling i ett annat format.

Hur ser dina rutiner runt skrivandet ut? Sitter du på något särskilt ställe, måste du ha en kopp te osv?
Jag vill helst vara själv när jag skriver, att skriva på t.ex. café eller bibliotek fungerar dåligt för mig, då känns det som att alla iakttar mig (trots att jag ju egentligen vet att ingen bryr sig om ytterligare en person som har näsan i sin laptop). Sedan skriver jag ungefär 90 % av allt mitt material för hand först, så måste ha ett bra block (LINJERAT, blir tokig på olinjerade skrivblock, vad vill de ens att jag ska göra med det??????) och penna till hands. Kaffe och musik kan också vara nice. Och att skriva i typ 20 minuter, vila 10 och sen köra skrivning i 20 till. Då tycker jag en kan få upp ett bra skrivflöde men ändå kunna hålla koncentrationen tillräckligt länge utan att typ Insta och Twitter ska pocka på ens uppmärksamhet.

Ge dina tre bästa tips för att bli bättre på att skriva!
Läs böcker, skriv mycket av det du känner dig dålig på (jag är till exempel värdelös på miljöbeskrivningar, men tvingar mig själv att skriva massa olika superdetaljerade miljöbeskrivningar just för att jag ska bli bättre på det) och kolla in storytelling/dramaturgi i andra former (typ tv-serier eller tv-spel) för att se hur man kan använda sig av det i sitt bokskrivande.

Förutom att vara författare arbetar du som redaktör på ett förlag, hur är det?
Det är STRESSIGT. 🙂 Och roligt! Jag arbetar på ett lite speciellt förlag, som varje månad skickar ut en box till våra medlemmar, där de får en bok, tidning och lite olika prylar. En slags subscription box. Så jag sysslar med lite allt möjligt som rör grejerna i boxen. Men böckerna är mitt största ansvar, så jag läser och redigerar en massa böcker.

Har ditt arbete påverkat ditt skrivande?
Jag tror att det fått mig att förstå att jag behöver vara mer tydlig, åtminstone när jag skriver för mellanåldern. Där är en läsare kanske inte lika intresserad av de där tjugo raderna av miljöbeskrivning, eller isbergstekniken, liksom.

Från ett redaktörsperspektiv – vad har du för tips till författare som t ex ska skicka in ett manus till ett förlag?
Allt som jag tipsade om ovan! Men också att försöka skicka in ett så färdigt manus som möjligt. Och då menar jag att man kanske ska ha låtit andra personer läsa det (kanske en lektör, eller vänner man har som tycker om att läsa); om de hittar grejer som de tycker är svårt att förstå så är risken stor att man kanske behöver ändra lite.
Däremot gör det inget om man liksom har ett stavfel på sidan 122, det är inget som kommer sänka ens manus i förlagens ögon (för ALLA böcker har korrekturfel, oavsett hur många personer som har läst det).

Säg en bok som alla borde läsa!
Bara EN? Jag fuskar och säger två:

Jag ger dig solen av Jandy Nelson och Uprooted av Naomi Novik.

Vad har du på gång? Något spännande skrivprojekt?
Jag skriver just nu på en ungdomsroman som man kanske kan säga är lite i samma stuk som Jag lever, tror jag. Det handlar om Anna, vars pappa har drabbats av utmattningssyndrom och hur hon och hennes familj hanterar det. Samtidigt börjar det en ny tjej i Annas klass, som förändrar allt … Det handlar mycket om känslor och hur nära vi egentligen står andra människor. Sedan skriver jag även på en fantasyroman för en lite yngre målgrupp, men det är fortfarande väldigt nytt, så den vill jag inte säga för mycket om.

Vart hittar en dig om en vill ta del av det du skriver? Vart hänger du på internet med andra ord!
Lättast hittar man mig på Twitter: @chrisstheninja
Just där skriver jag kanske mest om hur ont i huvudet jag har, eller hur trött jag är. Men ibland dyker det även upp en haiku eller liknande! Man kan också hålla koll på mig via min hemsida, christinel.nu. Där kommer det, förhoppningsvis, i framtiden dyka upp lite fler blogginlägg från mig där jag skriver om böcker, skrivande och allt annat konstigt jag har för mig.