Hur viktig är protagonisten?

De allra flesta böcker har ett persongalleri av karaktärer som på olika sätt påverkar, och påverkas av, narrativet. Den kanske viktigaste av dessa är huvudpersonen, eller protagonisten. Ordet protagonist kommer från grekiskans proto (tidig) och agonistes (kämpe) och syftade ursprungligen på den första rollfigur som äntrade scenen. Protagonisten är berättelsens centrala karaktär och det är runt denne, eller dessa, som handlingen utspelar sig.

Som läsare spenderar vi största delen av läsupplevelsen i sällskap med protagonisten eller protagonisterna. Vi kommer att följa dem genom den dramaturgiska kurvans anslag och vändpunkter, i väntan på klimax. Kanske kommer vi att få se dem slåss mot en korrupt härskare, komma ut för sin familj, lösa ett mord eller övervinna sin scenskräck. Oavsett hur protagonistens resa ser ut så måste det finnas något som får oss investerade i utfallet, något som gör att vi bryr oss om hur boken slutar. Kan vi engagera oss i en berättelse om vi inte är intresserade av protagonisten? Måste vi gilla protagonisten för att gilla boken? Kan en bra bok ha en dålig protagonist?

För mig är det självklart att protagonister är viktiga för läsupplevelsen. Vad är då en bra protagonist? Det är en fråga jag inte ens tänker försöka mig på att ge ett allmängiltigt svar på. Personligen skulle jag säga att det är någon vars öde jag känner mig investerad i. Om jag inte känner att jag bryr mig om vad som händer protagonisten blir jag ofta väldigt omotiverad att fortsätta läsa boken. Det betyder inte att jag måste gilla eller kunna relatera till protagonisten. Tvärtom! En motbjudande karaktär kan få mig investerad eftersom jag vill se denne ställas inför rätta och få vad hen förtjänar.

Den bok jag arbetat med under det senaste året är en övernaturlig mordgåta som utspelar sig i en småstad med 17-åriga Flora som protagonist. Flora är en drömmare som som olyckligt nog bryr sig alldeles för mycket om vad andra tycker om hennes drömmar. Hennes trista sommarlov tar en mer dramatisk riktning efter en övernattning vid ett övergivet flickinternat. I mardrömmar ser hon en elev drunkna i internatets bottenlösa tjärn och det enda sättet att få lugn och ro igen tycks vara att ta reda på vad som egentligen hände och vilka hemligheter som gömmer sig i de lugnaste vatten.

Med mina egna protagonister strävar jag efter att den tänkta läsaren ska kunna identifiera sig med och relatera till protagonisten. Det är ju svårt att göra allt med en karaktär relaterbart, men jag vill att det ska finnas åtminstone något inslag av igenkänning. Målgruppen jag skriver för är Young Adult (unga vuxna) och jag blandar gärna fantastiska inslag med teman som identitet, tillhörighet och sexualitet.

Hur viktig tycker du att protagonisten är? Vad är en bra protagonist? Hur tänker du när du utvecklar dina egna protagonister? Kommentera och berätta vad du tycker!