Författarintervju: Sara Molin

Sara Molin är en författare i jakt på romandebuten, som på bloggen En chick-lit karamell blir till skriver öppenhjärtigt och engagerande om upp och nedgångar gällande manus, redigering och förlagsutskick.
Just nu redigerar hon ett manus som redan fått bra respons från både förläggare och redaktörer.
Till vardags arbetar Sara som gymnasielärare i svenska och svenska som andraspråk.

Stort tack till Sara för att hon ville svara på mina frågor!

När och hur började du skriva?
På den frågan finns det två svar. Det ena är att jag började skriva i lågstadieåldern. Så fort jag hade lärt mig att forma egna bokstäver väcktes också en längtan efter att skapa egna berättelser, vilket jag också gjorde.

Det andra svaret på frågan är 2014. Det var då jag återupptog skrivandet i vuxen ålder (om man bortser från andra typer av texter, som bloggtexter, hemtentor och sporadiska dikter). Min bror frågade om vi skulle starta en novell-klubb, vilket jag inte var sen att nappa på. Vi fick med oss även mamma, syster och morbror på tåget, och så drog vi igång. Upplägget var en novell i månaden, och vi turades om att stå för utmaningarna. Det blev allt från att skriva en novell som utspelade sig på ett tåg till att skriva en novell med en specifik inledning eller med ett särskilt tema. Vid månadens slut skickade vi novellerna till varandra, och gav sedan varandra respons. Vid det laget var jag fast igen, och sedan har jag inte kunnat sluta. Novell-klubben lade vi så småningom ner, men jag fortsatte genom att ge mig på romanprojekt istället.

Varför skriver du?
För att det är så makalöst roligt! Det är som att leka; att hitta på världar och karaktärer och vara den som håller i trådarna. Dessutom gillar jag kombinationen av kreativitet och struktur. Att låta fantasin flöda, men att också organisera den med hjälp av synopsis och dramaturgiska kurvor.

Vad skriver du helst om och varför?
Relationer. Kärleksrelationer och familjerelationer främst – för att det är det jag tycker är roligast. Jag vill underhålla (och bli underhållen), och tänker att det i sig räcker som syfte. Samtidigt hoppas jag att det jag skriver kan leda till reflektion.

Vad gör du när du inte skriver?
Umgås med min man och våra tre barn, springer och läser. Ja, och så jobbar då – som gymnasielärare i svenska och svenska som andraspråk.

Din blogg har titeln ”En chicklit-karamell blir till” – vad är din relation till genren chick lit?
Namnet på bloggen är delvis en liten revolt mot indelningen som vissa gör i fin och ful litteratur. Många verkar ha en föreställning om att en bok som är underhållande och handlar om människor som blir kära, per automatik är fördummande litteratur. Desto mer accepterat tycks det vara att skriva om övergrepp, psykisk ohälsa och misär. I det avseendet tycker jag att chick lit är en befriande genre – den tar kärlek och underhållning på allvar. Sedan handlar det förstås fortfarande om tycke och smak, även inom genren. Två av mina favoriter är Mhairi McFarlane och Kristan Higgins, som brukar få mig att både skratta och gråta.

Du bloggar om ditt skrivande och processen med redigering och förlagsutskick – hur tycker du att bloggandet hjälper dig som författare? Ser du några fördelar med att som författare driva en blogg?
Den största fördelen med att blogga är tveklöst kontakten med andra skrivande människor. Jag kunde inte ana vilken gemenskap som väntade när jag körde igång – då var det mest ett sätt att försöka ta mig själv och mitt skrivande på allvar. Under årens gång har jag fått så mycket pepp, tröst, glada tillrop och kloka råd. Det är också inspirerande att följa bloggkolleger och deras skrivprocesser. Annars blir det lätt ganska ensamt i skrivarlyan.

Hur ser dina erfarenheter av refusering ut och kan du ge några tips för hur en hanterar att få ett nej på något en skrivit?
I början blev jag knäckt varje gång. Ledsen, besviken och arg (HUR kunde de inte se min storhet?!). Nu känner jag mig något mer luttrad och katastrofen blir inte lika stor när en refusering trillar in. Jag tror att knepet är att komma till insikt om hur litet det där nålsögat trots allt är, och hur fullständigt normalt det är att bli refuserad. Så det är också mitt tips till andra – tänk på att det snarast är standard. Det behöver inte alls handla om att din text är dålig. Fortsätt att streta på!

Händer det att du får skrivkramp och hur övervinner du i så fall det?
Faktiskt väldigt sällan, och jag tror att det främst beror på att jag inte hinner få skrivkramp, haha. Med heltidsjobb, hus och tre små barn gäller det att fånga de små skrivstunderna som dyker upp, och vid det laget brukar jag vara så laddad att det flyter på. Inte alltid med samma inspiration, men det brukar heller aldrig stå helt still. Eftersom jag ofta gör något annat än att just sitta vid datorn och skriva (cykla till/från jobbet, laga mat, hänga tvätt, sitta bredvid barn som somnar etc), har jag rätt mycket tid att tänka. Det är ju också en stor del av skrivandet, så när jag väl sitter där och ska hamra ner orden så är mycket av jobbet redan gjort.

Hur ser dina rutiner runt skrivandet ut? Sitter du på något särskilt ställe, måste du ha en kopp te osv?
Jag vill ha lugn och ro. Ingen musik, och helst ingen annan i rummet. Något att dricka, oftast kaffe eller te. Annars kan jag sitta lite varsomhelst i huset, där jag råkar hitta en yta som är tillräckligt fri från pussel och lego för att datorn och anteckningsboken ska få plats.

Ge dina tre bästa tips för att bli bättre på att skriva!
Med risk för att slå in öppna dörrar:
1. Läs mycket. Läs och lär. Läs och analysera. Läs och inspireras.
2. Vänta inte på det perfekta tillfället, den perfekta, färdigutvecklade idén (du måste utveckla den själv!) eller den perfekta inledningen. Skriv på, och ha som mål att överhuvudtaget ta dig framåt.
3. När det är läge för det, låt någon annan läsa. Träna på att ta emot respons, och lär dig att hålla isär din text (som du får åsikter om eftersom du bett om det), och dig själv (som inte är dålig för att din text inte är fulländad efter första försöket).

Säg en bok som alla borde läsa!
Det finns redan lite för många ”borden” när det gäller läsning, tycker jag. Men om jag ska tipsa om en särskild bok blir det Kejsarn av Portugallien – så fantastiskt fin!

Vad har du på gång? Något spännande skrivprojekt?
Just nu redigerar jag ett manus som har fått fina omdömen från flera förläggare/redaktörer (helt otroligt!). I slutet av sommaren är det dags att skicka in det på nytt, och därefter ska jag återuppta ett råmanus som jag har kommit ganska långt med.

Var hittar en dig om en vill ta del av det du skriver? Var hänger du på internet med andra ord!
Jag bloggar (numera ganska sporadiskt) på www.saralinneamolin.wordpress.com och finns även på instagram som @enchicklitblirtill.