Författarintervju: Ell Forselius

Ell Forselius är NaNoWriMo-experten som gillar att skriva långt och springa fort. Hennes noveller har blivit publicerade i bland annat Allas och antologin Svenska spöken och hennes skitläskiga creepypasta Vi är här nu lästes upp i Creepypodden. När Ell inte skriver eller redigerar manus arbetar hon som kartingenjör, tar hand om sina marsvin Nori och Gimli och gör populärkulturpodden Alltså, har du sett? tillsammans med Ch och mig!

Tack till Ell för att hon ville svara på mina frågor!

När och hur började du skriva?
Man kan väl sammanfatta det med att jag lärde mig läsa och skriva när jag började skolan och sen har jag väl aldrig riktigt slutat. Jag minns aldrig att jag haft något moment av ”ah, skrivande kanske är något jag ska ägna mig åt”, utan det har alltid varit min grej sedan jag lärde mig hur en gör.

Varför skriver du?
För att få utlopp för min kreativitet! Jag tror de flesta människor har ett behov av att vara kreativa och jag är tyvärr inte begåvad nog för att rita, måla, sjunga, spela instrument eller dansa, så då blev det såhär.

Vad skriver du helst om och varför?
Ungdomsromaner, gärna med fantasyelement. Och allra helst urban fantasy! Sen vill jag gärna ha drakar med i det jag skriver, eftersom drakar är amazing. Det här gäller mest för längre projekt dock, när jag skriver noveller testar jag på i stort sett alla sorters genres vilket är varför noveller är så roligt.

Du är ju något av en NaNoWriMo-veteran, varför har du deltagit så många år och vad är det du gillar med konceptet?
Det bästa med NaNo är att även de år jag inte skrivit någonting resten av året så kommer jag ändå ha producerat minst 50,000 ord av en berättelse, och den blir liksom ett perfekt alibi att peka på om nån skulle kräva receipts på att jag verkligen har skrivande som hobby (vilket aldrig har hänt men den dagen det gör det då är jag REDO). Dessutom är det kul att göra något som är liiiite crazy tillsammans med massa andra. Speciellt kul är det när folk som har kämpat med NaNo i flera år plötsligt får till det och vinner!

Dina noveller har figurerat i flera tidningar och novellsamlingar de senaste åren, har du några tips till andra som vill få sina noveller publicerade?
Mitt bästa tips är att skriva novellerna och skicka in dem till tidningar. Ibland undrar jag hur jag kunde ha sånt flyt och bli publicerad så många gånger under 2015, men svaret är ju att jag skrev massvis av noveller det året (och har tyvärr tappat det lite sen dess). Googla efter roliga skrivtävlingar och delta i så många du orkar. Du kommer garanterat aldrig bli publicerad eller vinna om du inte ens deltar.

Har du blivit refuserad någon gång och kan ge några tips för hur en hanterar att få ett nej på något en skrivit?
Hahaha nej, jag har aldrig blivit refuserad, vilket ni säkert märkt eftersom jag redan gett ut ett gäng böcker … eller inte. Mitt första manus fick tolv standardrefuseringar och ett par förlag som inte ens svarade, men jag inspirerades av Stephen King och började genast samla på refuseringar. Han spikade upp refuseringarna på väggen och var till sist tvungen att skaffa en längre spik eftersom de inte fick plats, och den tanken är liksom lite tröstande. Faktum är att nästan alla bra böcker har refuserats åtminstone några gånger, och jag ser åtminstone refuseringarna som ett bevis på att jag försökt i alla fall. Every corpse on Everest was once a highly motivated person, som det heter.

Händer det att du får skrivkramp och hur övervinner du i sådana fall det?
Njaej, alltså min unpopular opinion är ju att jag inte tror på skrivkramp. Det är klart det finns tillfällen då en inte orkar skriva eller har något motivation eller livet bara händer, men att det finns någon magisk kramp som hindrar folk från att skriva tror jag inte på. Alla drabbas av omotivation ibland, varför ska just de som skriver få skylla på något diffust som skrivkramp?
Hur som helst tror jag det bästa sättet att övervinna det bara är att sätta sig ner och skriva. Antingen är det pissjobbigt men då har du i alla fall skrivit något, eller så får du motivation och då var det ju bra att du började.

Hur ser dina rutiner runt skrivandet ut? Sitter du på något särskilt ställe, måste du ha en kopp te osv?
Näe, jag skriver literally var som helst när jag är på det humöret. NaNo 2015 och 2016 skrevs till exempel till stora delar inne på Cosmonova på min telefon. Numera tycker jag dock om att få sitta vid en dator och få skriva koncentrerat. Min bästa rutin är på onsdagar när jag måste gå och handla mat för veckan, då brukar jag ta med mig min surfplatta till ett café först och sätta mig och skriva en timme. Som en sorts preward till att jag handlar!

Ge dina tre bästa tips för att bli bättre på att skriva!
Skriv, skriv, skriv. Nej, okejrå. Det första är att läsa mycket och tänka på det du läser. Typ, varför tycker jag det är här bra, varför tycker jag det här är dåligt, osv. Och att läsa ALLA genres verkligen. Snappa upp allt. Det andra är att läsa på om skrivande, antingen online (finns massvis med tips, dock är inte alla bra så ta till dig det som verkar vettigt och skit i resten) eller skrivböcker (tyyyp Stephen Kings Att skriva, men samma sak gäller ju här, allt är inte bra). Sen SÅKLART att skriva, och framför allt det en tycker en är dålig på. Annars blir du liksom inte bättre.

Säg en bok som alla borde läsa!
Ehhhh … måste ju vara solidarisk här och säga Jag lever, tror jag av Christine Lundgren. Men också Lord of the Rings så ni fattar vad fan jag pratar om.

Vad har du på gång? Något spännande skrivprojekt?
Massor! Nej, men jag har faktiskt kommit igång med skrivandet igen efter en paus (livet …). Jag redigerar en ungdomsroman som förhoppningsvis ska gå ut till förlagen senare i år, sedan försökte jag vara med lite i Camp NaNo för att göra någonting av mitt oavslutade NaNo-projekt från november förra året. Sen hoppas jag på att jag ska kunna skriva några noveller och vara med i skrivtävlingar, men det får nog bli i sommar när inspirationen för sånt brukar slå till!

Vart hittar en dig om en vill ta del av det du skriver? Vart hänger du på internet med andra ord!
På min Twitter (Ellociraptor) hittar ni allt mitt gnäll. Jag finns även på Instagram (killallthesnakes) och tumblr (white-eagle) eller Pinterest (Spegelboll) – där jag har en hel del boards om skrivande. Jag har en ouppdaterad blogg och sen kanske ni hittar mig i en dejtingapp nära er men troligtvis inte.

Hur blev du en skrivande människa?

Kanske har du svårt att minnas en tid när du inte skrev eller så plockade du upp pennan sent i livet. När du än började att väva narrativ eller förmedla budskap med ord så är du vad jag vill kalla ”en skrivande människa” – vare sig du gör det professionellt eller på din fritid. Jag vet inte hur det kommer sig att vissa blir skrivande människor och inte heller varför. Kanske är det medfött, kanske lär vi oss det. Kanske är det ett behov, kanske är det bara en hobby som vilken annan. Kanske spelar det inte heller någon roll.

Jag tillhör de som inte kan minnas en tid då jag inte skrev. Så snart jag förstod att bokstäverna vi fick lära oss i lågstadiet kunde användas för att bygga berättelser började jag. I skolan fick vi göra ”händelseböcker”, vilket var hophäftade papper där vi med teckningar och ord skulle berätta en kort berättelse. Jag gick upp helt i det och det blev många berättelser om vilsna kaniner och borttappade gosedjur. Det slutade med att fröken fick säga att det kanske fanns en gräns för hur många händelseböcker en fick göra – böckerna skulle räcka till mina klasskompisar och dessutom fanns det ju andra uppgifter som jag behövde göra.

Händelseböckerna blev till noveller om tjejer som åkte på ridläger där de såklart fick den bästa hästen och träffade gulliga killar som aldrig skulle reta dem för att de älskade hästar. Jag skrev en följetong i flera delar där en idealiserad version av mig själv blev tillsammans med den där killen jag var så kär i. Genom Harry Potter och internet upptäckte jag fenomenet fanfiction och började skriva 100-sidiga berättelser om livet på Hogwarts.

När jag kom upp på gymnasiet var skrivandet en vana som satt i ryggmärgen och något som jag drömde om att syssla med i framtiden. I tvåan läste jag Litterär gestaltning och skrev en novell som jag skickade in till Färdlektyrs novelltävling där vinsten var att bli publicerad och ett stipendium på 10 000 kronor. Månaderna gick och jag glömde bort att jag skickat in något. Därför var förvåningen stor när jag i skräpkorgen hittade ett mejl om att jag vunnit med min novell ”Det här är inte en novell om villkorslös kärlek”. Det var första gången jag kände att min dröm om att bli författare kanske inte var så naiv. För pengarna åkte jag till mina drömmars stad – Paris.

Det har gått över tio år sedan jag vann den där tävlingen och jag skulle inte kalla mig författare. Jag har sysslat med mycket sedan dess; pluggat kulturvetenskap, en termin på sjuksköterskeprogrammet, jobbat som telefonintervjuare, blivit utbränd och deprimerad, blivit frisk och börjat plugga kreativt skrivande. Skrivandet har alltid funnits med, men under vissa perioder har det liksom legat i dvala.

Nu har jag snart läst 90hp kreativt skrivande och det har hjälpt mig att ta mitt skrivande på allvar och resulterat i ett färdigt råmanus. Jag drömmer fortfarande om att bli författare. Jag skriver fortfarande. Jag skriver för att det är ett behov jag har, men också för att jag väljer att göra det. Jag tror inte längre att det räcker med ett behov eller känslan av en måste, utan för att bli färdig med något måste en aktivt välja att avsätta tid och energi för skrivande.

Hur hittade du till skrivandet? Eller var det kanske skrivandet som fann dig? Varför skriver du idag?