Tips: 11 bra blogginlägg om att skriva

Ibland räcker ens egna funderingar inte till och därför har jag sammanställt en lista med elva blogginlägg om skrivande och författarskap som både bekräftat och utmanat mitt sätt att förhålla mig till att skriva. Och vem gillar inte lite länkkärlek i bloggvärlden? Klicka er in och och läs!

Var börjar man? på Som En Spegelboll

Med hjälp av exempel från Harry Potter, Mad Max: Fury Road och Den Femte Vågen förklarar Ell Forselius var din berättelse ska ta sin början.

”Fråga dig själv: var är det absoluta första som läsaren MÅSTE veta för att förstå din berättelse? Vilken händelse GÅR det inte att utelämna för att man ska fatta resten av storyn? Börja där.” Läs mer här.

Hey jealousy på Som En Spegelboll

I ett brutalt ärligt inlägg berättar Ell Forselius om hur en kan hantera avundsjukan som uppstår när ens bästis får ett förlagskontrakt medan en själv samlar refuseringar.

”Avundsjuka är såklart en typiskt dålig känsla, men fuck it, lärde vi oss någonting av Insidan Ut så är det ju att alla känslor faktiskt behövs, till och med de dåliga.” Läs mer här.

Vad jag lärt mig om skrivande av Usain Bolt på Som En Spegelboll

Ell Forselius har läst kortdistanslöparen och världsrekordhållaren Usain Bolts självbiografi och applicerat lärdomar från boken på skrivandet – och det visar sig att löpning och skrivande har mer gemensamt än en kanske tror.

”Alla vet ju att skrivande och löpning hänger ihop på något sätt, det är ju liksom ett odiskutabelt faktum för alla som ägnar sig åt båda. Frågan är dock hur det fungerar om man ser det åt bara ena hållet, kan en löpare lära sig någonting av en författare? Kan en författare lära sig någonting av löpning?” Läs mer här.

Köpa tid på Netteblad

På sitt säregna poetiska sätt funderar Ulrika Nettelblad kring tiden hon avsätter för sitt skrivande, hur hon får den och hur det stundtals är svårt att känna att en verkligen ”förtjänat” den.

”Jag har köpt mig den här tiden, ändå tvivlar jag på att den är min. Genom sena kvällar på akuten har jag köpt mig den här tiden. Genom att ta ut jourtid och övertid i just tid istället för pengar har jag köpt den här tiden. Genom att prioritera bort – vänner jag inte träffar, mat jag inte lagar, teveserier jag aldrig ser – har jag köpt mig den här tiden. Och ändå undrar jag: är den verkligen min att använda.” Läs mer här.

Crafting Strong Character Arcs For Your Novel på Well-storied

I ett pedagogiskt blogginlägg förklarar Kristen Kieffer de olika typerna av karaktärsarker och vad som krävs för en gedigen karaktärsark.

”Character arcs follow the emotional or spiritual journey a character undergoes over the course of a story, and the first thing you need to know about crafting them is that there’s no single correct way to make your approach.” Läs mer här.

Breaking Down The Four Main Types of External Conflict på Well-storied

Kristen Kieffer utbildar oss i de fyra olika huvudtyperna av externa konflikter, vad som kännetecknar dem och ger exempel från litteraturen.

”External conflict is the struggle a character faces against an outside force. That force, however, isn’t limited to just a simple antagonist. External conflict can actually be categorized into four main types, which we’ll break down below.” Läs mer här.

How to Craft Riveting Internal Conflict For Your Story på Well-storied

Kristen Kieffer fortsätter sin pedagogiska serie om konflikter i berättelser, denna gång i ett blogginlägg om vad en intern konflikt är, hur du skapar en bra intern konflikt och hur den kan vävas samman med den externa konflikten.

”Internal conflict pits a character against their own mind or heart, which is why this type of conflict is often called ”Character vs. Self.” For this type of conflict to play out, a character must be pulled in two or more directions while attempting to make an important decision.” Läs mer här.

Författarskola på Alla bloggar utom jag

Okej, det här är egentligen lite fusk från min sida eftersom det inte är ett blogginlägg utan flera. Elin Säfström har en utmärkt serie blogginlägg som hon kallar författarskola med allt från dramaturgilektioner till råd för författarbesök i skolor.

”Men däremot behöver jag påminna mig själv om en del av de saker jag ändå lärt mig under de drygt tio år som jag skrev böcker som ingen människa ville läsa, helt enkelt eftersom de var oläsliga.” Läs mer här.

Regler? på Rebecka Edgren Aldéns blogg

Rebecka Edgren Aldén diskuterar skrivregler, dess egentliga roll och vilken inverkan de har på huruvida någon blir utgiven – och listar några regler (som du inte behöver följa).

”Vi tar det från början. Regler är egentligen hjälpmedel. Det är väldigt svårt att skriva. Jag ser, som journalist, att väldigt få människor behärskar det skrivna språket. Det är det första. Det är svårt att skriva bra. Du behöver inte skriva perfekt, men det är klart att det underlättar om du kan skriva när du ska skriva en bok. Och då kommer vi till det andra: För även om du kan svenska skrivregler så betyder inte det att du kan skriva en bok.” Läs mer här.

En egen röst? på Rebecka Edgren Aldéns blogg

Med den egna erfarenheten som redaktör i bagaget funderar Rebecka Edgren Aldén på konceptet ”en egen röst”.

”Att skriva annorlunda är inte samma sak som att ha en egen röst. Det kan vara det, men är inte nödvändigtvis det. Jag skulle vilja påstå att en egen röst är det samma som en eget penselskrift, som konstnärer har. Eller ett eget artistiskt uttryck eller ton som musiker har. MEN, för att kunna ha det, måste man först kunna hantverket.” Läs mer här.

10 vanliga frågor som visar vilka myter det finns kring författare på Rebecka Edgren Aldéns blogg

I ett informativt, roligt och välbehövligt blogginlägg gör Rebecka Edgren Aldéns upp med tio vanliga frågor som en författare kan få.

”Det är lustigt, för så fort man säger att man börjat skriva på en bok så frågade folk, typ redan efter en vecka; ”har den kommit ut än?” People, det tar JÄTTELÅNG tid att få ut en bok. Först tar det väldigt lång tid att skriva den.” Läs mer här.

Författarintervju: Ulrika Nettelblad

Det är svårt för mig att beskriva vem Ulrika Nettelblad är utan att bli personlig. Första gången jag läste något som Ulrika skrivit var jag i 15-årsåldern och jag kunde inte fatta att hon inte ens var tonåring. Hennes språkbruk och sätt att berätta har inspirerat mig sedan dess. Ulrika Nettelblad är en 25-årig författare som vunnit Lilla Augustpriset och hennes krönikor syns regelbundet i Folkbladet Västerbotten, Läkartidningen och Nya Ålandstidningen. Till vardags arbetar hon som läkare och bor på Åland med sin make och deras tre barn. Besök gärna Ulrikas blogg för att läsa hur hon presenterar sig själv.

Stort tack till Ulrika för att hon ville svara på mina frågor!

När och hur började du skriva?
Jag var fyra år när jag lärde mig läsa och skriva och började omedelbart att skriva ned mina egna historier.
Men det började innan dess. Jag brukade rita teckningar för att få sitta med mina dagisfröknar och berätta historien bakom bilden. Jag kan inte minnas ett liv utan berättelser.

Vad skriver du helst om och varför?
Mitt skönlitterära skrivande handlar om skeva människor, märkliga möten, längtan, ensamhet.
Jag vet inte varför jag skriver om de här sakerna. Jag har ofta önskat att jag kunde skriva om något annat.
Jag har lärt mig att acceptera att det här verkar vara just mina berättelser.

Du arbetar ju som läkare – har ditt yrkesval påverkat ditt skrivande på något sätt?
Skrivardrömmen kom först. Mitt yrkesval formades utefter mitt skrivande.
Jag ville ha en trygg försörjning så att skrivandet skulle få vara fritt. Jag ville inte vara yrkesskribent eftersom jag ville lägga min kreativitet på de skönlitterära texterna. Jag ville att mitt yrke skulle berika mitt skrivande, låta mig få ta del av världar och erfarenheter jag annars inte skulle ha kunnat skildra. Utan mina erfarenheter som läkare tror jag mitt skrivande hade tappat i allmängiltighet, saknat en dimension.

Läkaryrket har också gett mig skrivuppdrag jag annars inte skulle haft, bland annat som krönikör för Läkartidningen.

Du vann Lilla Augustpriset 2012 med novellen Route 66 – hur kom den till och hur ser du på den såhär sex år senare?
Jag hade bestämt mig för att skriva en novellsamling. Route 66 var en av novellerna i den. Novellsamlingen var tematisk, den hette ”10 sätt att hämnas på ett ex”. Titeln var en skämtsam parafras på en typisk tjejtidningsrubrik, novellerna var mörkare än så. Alla var skrivna i jagform, alla med en egen ton, nästan som ett skådespeleri med olika roller. Det märks i Route 66. Tonen skiljer sig från min egen.
Jag tycker det är en kul berättelse, jag är stolt över den. Men jag skulle ha skrivit den annorlunda idag.

Det var stort att vinna ett så tungt pris. Det gav en legitimitet till mitt skrivande. Folk gillar utmärkelser. Då vet de var de ska placera in en. Och så kan man själv få jobba på ifred utan att behöva motivera det desto mer.

Har du blivit refuserad någon gång och kan ge några tips för hur en hanterar att få ett nej på något en skrivit?
Jag skickade in min första roman till ett förlag när jag var sexton år. Jag har hunnit bli refuserad många gånger om. Några refuseringar har varit standardbrev. Många har innehållit någon personlig kommentar, en uppmuntran. Det har fått mig att fortsätta. Min största refusering var det jag tänker på som boken-som-nästan blev. Jag fick omarbetningsförslag på ett bokmanus av en förläggare på ett stort förlag. Jag arbetade om hela manuset tre gånger efter att ha fått synpunkter från henne. I slutändan räckte det ändå inte hela vägen fram till en utgivning.
Jag hade kunnat skriva en egen bok om att hantera refuseringar, tror jag. Men det mest basala rådet är detta: bli lite förbannad, känn dig lite kränkt, sörj.
Sedan fortsätter du att skriva.
Det är liksom grunden till alltihop.

Händer det att du får skrivkramp och hur övervinner du i sådana fall det?
Om jag inte kan skriva något alls ska man antingen gratulera mig eller beklaga: det händer bara när jag är nygravid eller oerhört olycklig.
Annars… jag har ju skrivit så länge. Jag har så många verktyg som sitter i ryggmärgen. Det finns alltid något jag kan göra som tar mig närmare den text jag vill skapa.
Det behöver inte alltid bli så jäkla bra, kom ihåg det. Först behöver det bara bli.

Hur ser dina rutiner runt skrivandet ut? Sitter du på något särskilt ställe, måste du ha en kopp te osv?
Jag har övat mig i att bygga min skrivbubbla på många olika platser. Jag skrev ett blogginlägg om det en gång.
Det viktigaste är ostördheten.
Jag skriver på min balkong, vid mitt köksbord med utsikt över trädgården, på caféer med musik i öronen. Jag dricker ofta te men helst får jag ett sådant skrivflow att jag glömmer bort det.
Jag stänger av mitt internet när jag skriver.

Du har tre barn och jobbar som läkare, hur hittar du tid att skriva?
Läkarjobbet innebär en del jourer med helg- och kvällsjobb. Det ger extra ersättning som man kan välja att ta ut i betald ledig tid istället för pengar. På så sätt får jag möjlighet till sjok av tid då jag kan skriva, utöver den vanliga semestern. Sedan händer det att jag går hemifrån på helgerna, en timme eller två. Skriver på ett café. De flesta blogginlägg och krönikor kommer till på det viset.

Och allt som oftast hinner jag inte. Ser gamla bekanta bli publicerade författare och får prestationsångest, känner huvudet sprängas av berättelser jag inte hinner få ned på papper.
Då får jag påminna mig om varför jag har prioriterat som jag gjort, byggt det liv som jag har. För mig är det viktigt att ha ett skrivande liv, inte bara ett skrivande.
Jag behöver skrivandet i mitt liv men jag behöver också livet för mitt skrivande.
Det får gå i den takt det går.

Ge dina tre bästa tips för att bli bättre på att skriva!
1. Show don’t tell – lär dig att visa någonting för läsaren i stället för att bara berätta det. Det handlar oftast om att vara mer specifik, att skapa bilder istället för påståenden. Att berätta är att skriva: Han var väldigt blyg. Att gestalta kan vara att skriva. Ibland när han gick på café blev han så nervös när han skulle beställa att han blev torr i munnen och oförmögen att få fram ett enda ord.
2. Konflikt! Om din berättelse står och stampar eller känns seg, fundera på om den har någon konflikt. Konflikt behöver inte vara ett gräl, utan det handlar helt enkelt om att någon vill något och att det finns ett hinder för den viljan.
3. Skriv. Skriv och skriv och skriv. För att du älskar det, för att du behöver det, för att du vill det.

Säg en bok som alla borde läsa!
Jag tror inte att det finns en bok som alla borde läsa. Men jag tror att det finns läsare för alla möjliga olika sorters böcker.
Jag tänker att det kan vara en tröst för den som skriver något som ens omgivning inte förstår sig på. Det behöver inte vara något fel på ditt skrivande. Du kanske bara har fel sorts omgivning för just det du skriver.

Vad har du på gång? Något spännande skrivprojekt?
Jag skriver regelbundet krönikor för Folkbladet Västerbotten, Läkartidningen och Nya Ålandstidningen. Jag har min blogg, som jag tänker på som ett slags litterärt bloggande – inläggen är poetiska berättelser snarare än en klassisk livsstilsblogg.
Och så skickade jag just delar av ett nytt romanprojekt till en förläggare (hon som jag bollade boken-som-nästan-blev med, en gång i tiden).

Vart hittar en dig om en vill ta del av det du skriver? Vart hänger du på internet med andra ord!
Man börjar följa min blogg Nettelblad, som man givetvis också kan följa på bloglovin. Och så kan man följa min Facebooksida, där jag lägger ut allt som har med mitt skrivande att göra.
Hoppas vi ses där!